Kraschen – som kommer förr eller senare
Igår morse gick inte min gamla dator från 2011 att starta. Bios startade men sedan hände inget mera. En grå och fullständigt tom skärm visades trots att jag många gånger gjorde omstart och knackade både här och där för att få igång den. Den har ibland det senaste året visat liknande ”jånor” men har efter diverse lirkande ändå gått igång. Så det var inte direkt någon överraskning. Jag var beredd med en ny dator att ta i bruk.
Ändå kom det olämpligt och jag får instämma med Arto Paasilinna i hans bok ”Hoppsan, jag är död!”, som jag började läsa igår, där han inleder med meningen: ”Min död kom som en fullständig överraskning för mig”. Sådant är livet, döden är oundviklig och vi vet om det, ändå kommer den ofta med bestörtning och som en kalldusch. Så är också livet för en dator, förr eller senare kommer den stora kraschen eller så dör den sotdöden när alla uppdateringar upphör eller den blir seg som sirap. Och alltid vid fel tidpunkt.
Nåja, det mesta går att lösa och i de flesta situationer finns en väg framåt. Tyvärr blir det en hel del extra jobb för mig: många program att installera, inställningar och inloggningar att göra. Kopiera backup t.ex. Sedan vill inte mina radioprogram fungera korrekt och Internet är inte speciellt snabbt på nykomlingen av en eller annan orsak. Och var finns installationsfilerna till programmen och var är licensnycklarna? SSI-disken är bara på 250 GB, som är vanligt nu för tiden, så den får härbärgera operativsystemet, program och diverse temporärt bråte. Mina personliga filer och arbeten kommer att finnas på extern hårddisk med backup till en annan hårddisk. Krångligt? Joo, kanske innan allt fungerar.
Ett av de viktigare programmen är Lightroom som jag redigerar bilderna i. Jag hade detta program installerat som standalone 2016 och använde inte nya Creative Cloud från Adobe med både Lightroom och Photoshop tillgängliga via månatlig prenumeration. Tyvärr har jag inte tillgång till installationsfilen för mitt gamla program och licensnumret skall också enligt Adobe finnas gömt någonstans i den dator som vägrar starta.
Så där står jag med lång näsa och mycket hjälp finns inte heller på Adobes hemsida. Maken till krånglig procedur för att få tillbaka mitt gamla program får man leta efter och trots att jag idag suttit flera timmar med detta är jag fortfarande utan mitt gamla Lightroom och jag håller på att ge upp. Misstanken infinner att Adobe gjort detta så krångligt för att man skall ge upp och istället prenumerera på deras Creative Cloud för 120 kr/månad. Ännu ett steg till att bli allt mera beroende av Internet och tjänsteleverantörer.
Visst är programmen från Adobe något av de bästa man kan få på marknaden men jag har varit noga med att inte dra på mig alltför många prenumerationer av olika slag per månad. Det blir fort till pengar även om tio euro/månad för Creative Cloud inte låter så mycket.
Så jag knogar på med datorn. Jag är glad att jag hade en fungerande backup och att jag inte blev av med några filer: texter, bilder, inspelningar, allt material till hembygdsforskningen och allt annat. Tyvärr verkar det som om jag blev av med en del e-postadresser men en del kan jag hitta på andra ställen och några kanske jag måste be om på nytt. Hur har du det med din backup? Finns den?
Även detta en bild från Stundars som i misstag blev svart/vit men kanske det också går för sig?
4 kommentarer
Erik Forsling
Stora delar av din text begrep jag tekniskt inte, men jag begrep vilken bok av den nyligen avlidne författaren du huggit in på. Passande tema. En av mina favoriter i den boken är när guiden introducerar den nydöde – om jag minns rätt – i de vanligaste av de nydödas nyfikna nybörjaridéer, som i regel med tiden bara blir blasé. Som att stå utanför Väinö Linnas fönster och skåda när kan skåpsuper. Nåja.
”Jag var beredd med en ny dator att ta i bruk.”
Nu grannen börjar du låta som mig! Min nya dator planerar jag att packa upp efter nyår. Du har säkert bättre reda på månaderna för inköpet än undertecknad, med tanke på ditt kommentarsfält – eller om det var via e-posten. Men Moa och jag har tågbiljetter från Uppsala till Stavanger för ett julbesök till H.H. och M, och där hänger helt obetingat Old Sherman Tank med. Maskinen börjar bli riktigt ringrostig, men hittills löser ett flin och en svulstig svordom det mesta. Jag kan redan höra dina invändningar käre granne, så spar dem, det här kommer att gå bra. Spar dina svador till de egna problemen. Och går det åt h-vete för mig så är det inte ditt problem att lösa.
Nu hoppas jag bara att du får bukt med din egen strulputte. Jag har ikväll varit på tillställning med Zinat Pirzadeh, har skrivit ett annat brev också, så nu ligger jag rejält efter med mina julkalendrar!
Varför inte vara ett stort gråhårigt barn – jag tror det förädlar, åtminstone någonting.
Per-Johan Nylund
Jag är i början på boken men jag ser fram emot vad de nydöda råkar ut för. Bok verkar lättläst.
Jag packade upp min nya dator omgående och satte igång den men jag har använt den till att titta på TV via Internet. Med detta har den fungerat något så när. När den gamla gav upp blev jag nödd och tvungen att påbörja flytten som jag gruvat mig för eftersom jag har fler märkliga program än vad genomsnittsanvändaren har. Eller, för att komplicera saken ytterligare så har jag två nya laptops varav den ena stör min trafikmottagare. Jag skall inte trötta dig med mera teknik utan kan konstatera att jag tror mig ha en lösning på gång som jag skall testa imorgon.
Jag hoppas föreställningen med Zinat Pirzadeh var rolig och givande.
Själv har jag faktiskt tittat alla avsnitt hittills med familjen Storm på Lugna gatan, hör och häpna. Jag tycket bäst om hon lilla flickan, vad hon nu kallas. Lite så där småklurig.
Erika
Datorer är aldrig så bra som när de fungerar, aldrig så dåliga som när de vägra
starta upp eller av annan orsak är stendöda. Under ca 12 år är jag inne på min tredje
dator. Förra datorn började strula en del, så jag beställde fort en ny. Den som började
strula tog en av sönerna hand om och, som vi säger gällande datorer, blåste han ut den,
och nu är den som ny igen. Det enda som behövdes var en ominstallering.
Egentligen kan jag säga att endast två datorer på tolv år är verkligen något att hurra för.
Inte är det roligt precis när allt ska installeras igen. Backup har jag alltid
gjort, när som helst kan man bli av med allt som sparats på datorn. Då är det så
dags att rynka pannan i djupa veck och ångra det som aldrig gjordes.
Tanker på alla foto som skulle fara iväg någonstans, vore katastrof. 🙁
Per-Johan Nylund
Det har du rätt i,datorn är vår bästa vän men strular den då är den inte värt ett öre. ha, ha
Min första dator fick jag 1995 och kan inte riktigt minnas hur många jag avverkat men några är det allt. Gjorde mig i somras av med flera gamla burkar som i åratal stått på vinden.
Det beror på hur många program man har att återinstallera. Har man många gäller det att hålla reda på installationsfilerna och licensnycklarna. Samtidigt får jag rensat bland programmen; behöver jag alla eller är några uttjänta?
Visst, backup är A och O om man nu inte bara använder datorn till att surfa med. Bilder, videos och dokument av olika slag blir en del av ens historia och liv.