Allehanda

Byns två tramporglar

Igår var jag på begravning. En av byns äldsta män har avlidit i den aktningsvärda åldern av 92 år efter ett äktenskap med lika lovvärda 70 år med sin fru. Ett strävsamt och stillsamt par som, skulle jag tro, levt ett lyckligt liv tillsammans.

Efter gravsättningen på byns begravningsplats blev det minnesstund i bönehuset Betel under ledning av Kaj Kanto. Sedvanlig bjudning med kaffe, tårtor och dopp. Sedan blev det sång, uppläsning av adresser och tal.

I samband med kaffestunden så kom jag i samtal med Harry Blomberg, en före detta predikant för pingstförsamlingen i byn som har just bönehuset Betel. Han och han fru bodde och verkade i byn i början av 1960-talet ungefär. Jag minns honom ganska suddigt och han verkade inte alls minnas mig trots att jag troget gick i söndagsskolan. Dock hade vi ett minne gemensamt, nämligen den ungdomssamling som skedde i byn någon gång i början på 60-talet i byn. Det kom många ungdomar utifrån och mycket folk var i rörelse. Jag var då liten gosse och det var ju roligt att det hände någonting i byn och vi barn och ungdomar var inte sena att ta tillfället i akt att få se lite annat.

Bland annat minns jag att det var anordnat dop för de nyfrälsta i Ahlnäs sund. Dit var det ca. en kilometer från bönehuset. Vi travade iväg och jag som nyligen fått min första cykel, en Mifa, skulle naturligtvis cykla. Hur det sedan kom sig så cyklade jag omkull när vi gick tillbaka till mitt i byn och jag slog huvudet i en sten. En rejäl smäll för ett litet huvud och jag blev alldeles yr och fick hjälp av ett par ungdomar att gå hem. Troligtvis en mindre hjärnskakning. Sedan blev det sängläge i bäddsoffan hemma. Jag minns också att det blev fotografering vid bönehuset och som tur är finns det fotot bevarat.

Inte så ofta jag besöker bönehuset Betel i byn men det var ju riktigt trevligt ordnat med nya bekväma bänkar, piano och ljudutrustning. Det som värmde mest var att den gamla tramporgeln finns kvar och är fullt spelbar. Jan-Erik Nyholm var den som skötte musicerandet och sången och trots att han hade med eget modernt instrument så spelade han också två sånger på den gamla tramporgeln. Det var en positiv överraskning. Riktigt bra lät det till och med.

Tidigare i veckan var det läsmöte på bystugan. Läsmötet var anordnat av Evangeliska-Lutherska kyrkan i kommunen. Där var jag inte närvarande för jag är inte medlem i kyrkan men jag hörde att där hade kantorn, som var med på mötet, också spelat på den gamla tramporgeln som finns kvar i bystugan efter att byskolan lades ned på 1960-talet. Sådan tur att dessa två tramporglar finns kvar och att de går att använda och att de inte blivit skrotade i något skede. Skall jag säga som det är så gillar jag dessa gammeldags tramporglar. De har en så trygg och nästan mäktig stämma.

Själv fick jag mödosamt lära mig något om noternas märkliga värld genom övandet på skolorgeln en gång i tiden. Då kom kantor Håkan Heikius hit till byn en gång i veckan och försökte lära oss ungar att spela piano men eftersom det inte fanns något piano i hela byn så fick det bli på skolans orgel. Kanske det är därför som jag gillar dessa tramporglar ännu?

I slutet på februari kommer jag att besöka Umefolk och där utlovas musik av tramporglar när ”Marja-Liisa Orgelsuite” tar scenen i anspråk. Hela sex tramporglar stämmer upp och det kommer att bli spännande att höra vad de kan spela.


Marja-Liisa Orgelsuite – Umefolk 2019

Här en bild av interiören i Betel bönehus i Oxkangar.  Längst till höger skymtar den gamla tramporgeln.

Detta borde vara den ungdomssamling som skedde i byn i början på 1960-talet. Det borde vara Harry Blomberg som sitter på bänken i andra raden längst ut till vänster. Själv sitter jag på gräsmattan längst ut till höger. Huhuu, många år sedan dess! – Fotograf okänd.

12 kommentarer

  • Wesber

    Så roligt att se dessa foton och visst är det Harry Blomberg som sitter där, Harry o Greta som hade hand om mammas begravning när hon dog 1975. Vad fint dom har gjort i Betel, har inte varit in där på minst 20 år. Orgelkursen med Håkan Heikius minns jag mycket väl, både jag och syrran gick där och tragglade men så värst roligt tyckte vi inte att det var. Men så roligt att läsa din berättelse och titta på fotona, jag hörde igår att O.Ö hade gått bort. Syrran i Norberg umgås flitigt med en dam som brukar vara hem varje sommar så vi blir uppdaterade lite då och då.

    • Per

      Jo, det var riktigt trevligt där, inte som de gamla bänkarna som tjänat ut. Men café-delen, eller serveringen, är fortfarande väldigt liten. Men det löste sig på något sätt.
      Din far visst också söndagsskollärare en tid om jag inte minns fel?

  • Wesber

    Förresten, han som sitter bredvid Harry Blomberg tycker jag ser ut som Levi Solborg som var pastor i Vörå förr men han lever nog inte mera har jag för mig.

    • Per

      Ja, just så hette han, Levi, nästa man på bänken. Funderade lite vad han hette. Och följande hette han Gösta Bergsten eller något liknande? Sedan en okänd man följt av min moster Linnea och ytterligare en släkting till mig, Judit. Hon som sitter på bänken längst till höger, är det Blombergs fru?
      Och sist men inte minst, jag ser att du sitter närmast mig med lite nedböjt huvud.

  • annepauline

    De gamla tramporglarna, ah ja, ren nostalgi igen. Vi hade en otät orgel hemma, jag spelade på den mellan varven. Tryggare kan ingen vara, kunde jag spela i alla fall. Gubben Noak och Blinka lilla stjärna där likaså. Det var ungefär hela min repertoar. – Så kul att se gamla skolkort eller som här ungdomssamling. Många flickor hade kappor och såg ut som små tanter, hehee.

    • Per

      Jo, det slinker in lite nostalgi, allt emellanåt. He, he,
      Vi hade hemma också en orgel men av nyare modell och av märket Yamaha. Den finns kvar; kanske jag borde lyfta in den i värmen och spela Gubben Noa? Den borde jag kunna.
      Det var lite annan stil på kläderna då. Också glasögonen var typiska för den tiden. Jag ser också ett par tjejer med vitt hårband, kanske också en modegrej från den tiden?

    • Per

      Jag har skannat in det från ett foto som mor ägde. Det är nu jag som har bilden men jag antar att den finns i fler exemplar.

  • Wesber

    Det såg jag inte att det var jag och Agneta som satt där längst fram. Tyckte att det liknade Agneta men kan inte minnas att hon nånsin hade någon väska med sig som var så fin. Annars har jag ett riktigt superminne, minns episoder från 2 års åldern. Ja Judith henne minns jag men jag tror inte att damen längst ut är Harrys fru men jag kan ha fel.

    • Per

      Då har du samma gåva som sister Jane i Nykaleby, även hon har ett superminne och minns en massa episoder jag inte har det ringaste minne av. Lite avundsjuk är jag på detta men jag får hålla till godo med nuet och det är inte dåligt det heller.
      Ja men då har vi ändå på klart ganska bra vem som satt på bänken. Två frågetecken kvar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »