Människor,  Reflektioner

Konsten i Byggnad H, ett trätoämne?

Det är drag under galoscherna för Vasa Centralsjukhus. Inte för så länge sedan fick sjukhuset status som fulljoursjukhus och helt nyligen kom det sköna miljoner för detta ändamål från statsbudgeten. Lägg därtill att ett nybygge håller på att ta form, nämligen H-huset som egentligen ser ut som ett Y uppifrån. Hela tio våningar högt och med en yta på 37 000 kvadratmeter. Inte dåligt!

Men där någonstans skär det sig ändå mitt i all framgång när det kommer till konsten som skall finnas i huset. Av byggets totala kostnad på 141 miljoner euro har man avsatt närmare 400 000 euro för konst som skall pryda huset och skapa trevnad. I procent blir det ungefär 0,25. Annars är rekommendationer för dylika offentliga byggnader 1 % för konsten så man har prutat rejält från normen redan i starten.

Ändå har detta väckt indignation på sociala medier och tumme ned hos vissa politiker. I dessa spartider behövs ingen ny konst, det är lull-lull som en politiker uttryckte sig. På Facebook anser många att pengarna som planeras för konsten kunde gå till fler sjuksköterskor och mera vård.

Vad man då glömmer att det blir inga fler sjuksköterskor för att man avstår från konsten. Tillfälligt kanske men sedan då? Man måste skilja på investeringsbudget och driftsbudget. Två skilda saker.

Det är som när man vill kasta ut alla invandrare, asylsökande och flyktingar och sedan tror man att detta kommer att hjälpa fattigpensionärer, ge förbättrad sjukvård och bättre vägar. Glöm det! Fattigpensionärerna är lågt prioriterade i samhället och kommer så förbli. De får knappast mera pengar förutom eventuellt en tillfällig tröstpeng för att populisterna inte skall tappa ansiktet på kuppen. Samma är det med sjukvården och vägarna. Det handlar om prioriteringar och det finns så mycket annat som kan komma emellan. Till exempel skattesänkningar för höginkomsttagare och storföretag. Det som lovas idag är glömt i morgon.  För att inte glömma det viktigaste, det är inte alls säkert att det blir några pengar över efter sådana drastiska åtgärder. Tvärtom tror jag det blir en ekonomisk och demografisk katastrof.

Samma är det med sjukhusets konst och ekonomi. Dessa 3-400 000 euro försvinner i ett nafs i driften och kvar finns H-byggnaden med tomma väggar och trist miljö i årtionden framöver. Visst man kan låna något tillfälligt eller som också ett förslag är, ge konstnärer utrymme för utställningar från vilka de förhoppningsvis kan avyttra ett och annat alster. Vad man då glömmer är att det mesta av konsten skall finnas hos patienterna på avdelningar och kliniker och där kan inte konstspekulanter gå omkring och fundera. Att byggnad H i t.ex. entrén skall upplåta utrymmer för konstutställningar är inte heller någon bra idé. Konsten skall vara jämt spridd över byggnaden och avsedd för patienter, personal och besökande på avdelningarna.

Det handlar mycket om en nedlåtande syn på konst och kultur. Lull-lull är ett ord, andra skulle kanske säga pjas. Vad man inte tänker på är konstens inverkan på patienternas välmående och tillfrisknande. Jag är helt övertygad om att en miljö med konst har en lugnande och trivselskapande effekt.

Tänk er en barnavdelning där man har samma ekonomiska argument. Inget kul på väggarna, inga leksaker, ingen stimulans. Visst man kan kanske tillfälligt spara in en slant men vilken förälder vill lämna sitt barn på en avdelning med sådan miljö? Samma är det med vuxna och även om man är svårt sjuk och inte kan njuta av alla konstverk så är det ett avbrott, något som kan skingra tankarna; något annat än vitrockar, mediciner, behandlingar.

En annan diskussion är vilken typ av konst som skall inhandlas. Målerier, skulpturer, fotokonst, installationer? Många vill vara med och dela på kakan och visst skall konstnärer av olika slag få tillfälle att sälja sin konst. De skall ha största delen av konstsatsningen.

Jag tycker också att man borde ta vara på en del av de fina fotografier som landskapets amatörfotografer gömmer på sina hårddiskar. Det kan vara allt från landskapsfotografering, natur och porträtt till mera konstnärliga bilder. Det finns duktiga amatörfotografer som skulle kunna vara med och bredda innehållet i den konstnärliga utsmyckningen av byggnad H till ett bra pris. Bilder som folk känner igen och känner sig igen sig i. Något för allmogen.

Med det menar jag inte att man skall dumpa priserna för fotokonstnärer, de är värda sitt pris efter lång utbildning och träget arbete. Jag tycker inte heller att man skall ställa en utbildad fotograf mot en amatörfotograf. Båda har sitt berättigande. Att inte ta notis om amatörfotografernas bilder är att undanhålla fina bilder från patienter och personal på Vasa Centralsjukhus. Nästan som en slags censur.

Mitt förslag är att upprätta en bildbank dit alla fick skicka in t.ex. tre bilder för bedömning av en jury/konstkoordinator som gör ett urval. Detta är inga stora saker vare sig kostnadsmässigt eller tekniskt. Fördelning av anslaget som går till fotokonst kunde t.ex. vara 80/20 till utbildade fotografers favör.

Till sist ställer jag mig lite frågande till att konsten som skall inköpas skall vara österbottnisk, vad det nu är? Visst, det mesta av konsten anser också jag skall vara av österbottniska konstnärer eller med österbottniska motiv/bakgrund men skall det verkligen vara till 100 %? Blir det inte lite trist då? Jag kommer osökt att tänka på Sverigedemokraternas genidrag i Sölvesborg där man vill se ”klassisk och tidlös” offentlig konst i staden istället för ”utmanande samtidskonst”. Finns det inte risk att en och annan patient i Byggnad H kommer att dö av pur leda efter att bara fått se ”österbottnisk konst” under sin vistelse i byggnaden? Det vill vi ju inte!

Här har vi konstverket Ungdomskällan av Tea Helenelund-Suominenö. För mera än tio år sedan inköptes det och så mycket mera finns det inte idag av konst utanför Vasa centralsjukhus. Jo, där  i ena hörnet verkar någon ha drattat på ändan. Det ser ni väl om ni klickar på bilden och granskar lite närmare?

4 kommentarer

  • Erika

    Håller med när det gäller amatörfotografer. Finns många som skulle kunna bidrar
    med vackra bilder till ändamålet. Men de gör ju som de vill ändå med sin konst.
    Jobbade en gång på ett utbildningscentrum, precis vid stora entrén fanns ett rostigt
    konstverk, som var så fult att det kunde skräpat ner på en soptipp vid blotta anblicken.
    Därför förstår jag innebörden i konstiga konstverk! 🙁

    • Per

      Jo, det finns många amatörbilder som är helt i klass med bilder från fotokonstnärer. Men också vackra landskap, djur och blommor. Detta med konst är märkligt. Om jag spikar upp ett dasslock på väggen och säger att detta är konst, kommer folk att skratta åt mig eller bara rycka på axlarna och gå. Kanske till och med himla med ögonen. Men om en erkänd konstnär gör samma sak kommer folk, framför allt konstkritiker och recensenter, att falla i trans och bli stum av hejdlös beundran.
      Fast konstiga konstverk kan ibland vara riktigt roliga, eller så är de bara konstiga. Då brukar jag ställa mig frågan: Vad är detta? – Sällan jag får något svar. Tyvärr.

  • Erika

    Kunde inte sagt det bättre själv. Stämmer onekligen
    till punkt och pricka om en erkänd konstnär spikat
    upp ett dasslock, hade det under konstens alla regler
    synats ur alla millimetrar av tavlan. 🙂

    • Per

      Analysen av detta berömda dasslock hängandes på ett celebert konstmuseum vore kanske värd att traggla sig genom. Inte för att jag är säker på att förstå allt men jag skulle göra ett tappert försök. 😉

      Annars har det främst på sociala medier blivit fullkomligt stormen i glaset här i Österbotten om denna konstsatsning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »