På Facebook får konsten inte kosta mycket

Konsten berör! Åter har vi en ström av kritik mot offentlig konst på båda sidorna av Kvarken. Kritiken består till viss del av klander mot konsten som sådan; till en annan del det ekonomiska. Konst får helst inte kosta och den skall den vara begriplig, menar kritikerna på Some, för det är där som det blåser friskt. Speciellt i dessa svångremstider.

En österbottnisk lokalpolitiker, Rainer Bystedt styrelseordförande i Vörå kommun, anser att 400 000 euro är på tok för mycket för utsmyckning med konst av Vasa Centralsjukhus nya H-byggnad. De kommunala ekonomierna går på knä och då är det inte lämpligt att konstsatsningar görs som den i kommande H-byggnad som ännu inte på långa vägar är färdig. – Ämnet har tidigare varit uppe i min blogg.

Bystedt framför i Vasabladet att han inte är emot konst, och det får vi tro honom om, men som jag tolkar det är inte konst det första han skulle rädda om det brinner i farstun. I en kommentar på Vbl:s Facebook-sida skriver han ”När vi pratar om denna summa 400000 är den försvinnande liten i proportion till bygget men den är principiellt mycket större” Här tror jag vi närmar oss pudelns kärna vad gäller Bystedts tankegångar men kanske i ännu högre grad den arga allmänhetens skriverier på sociala medier. Det handlar egentligen inte om pengar utan något annat, ett allmänt missnöje som måste vädras och vad är då bättre än den förargliga, obegripliga konsten som hyllas av eliten och de som har gott om pengar.

Vad gäller Bystedt så tror jag att han, medvetet eller omedvetet, sänt ut ett nödrop om den ekonomiska situationen för många av landets kommuner med budgetunderskott och neddragningar som följd genom att ifrågasätta konstsatsningen på Vasa Centralsjukhus. Han vet att han får medhåll av många och att frågan lyfts upp på bordet i stugorna vilket kan påverka den politiska opinionen och sätta press på rikspolitikerna. För det är därifrån som mycket av dagens prekära ekonomiska situation för kommunerna kommer: den förra regeringens trick med att skjuta över problemen på kommunerna och sedan glänsa med att statens skuldbörda minskat. Tyvärr har inte alla detta klart för sig utan skäller under fel träd.

Egentligen är de arga kommentarerna på Facebook intressantare än Bystedts roll som politiker. Jag har studerat dem noga på båda sidorna om Kvarken de senaste dagarna.

Igår anlände puman till Rådhustorget i Umeå. En glänsande, röd, muskulös puma med en höjd av 1,3 meter på en ställning tre meter över marken. Ett konstverk som heter Listen och som skall uppmärksamma metoo-rörelsen. Österbottningarna kommer säkert inte att missa detta kattdjur vid nästa besök i Björkarnas stad.

Kritiken på FB var dock inte nådig även om det också fanns de som beundrade skapelsen. Jag citerar några kritiska inlägg på Västerbotten-Kurirens FB-sida. ”Oerhört tramsigt, respektlöst, och oansvarigt mot kommunens skattebetalare”, ”Ful som stryk ,bara löjligt pengarna hade behövts till bättre saker ,fel personer bestämmer tänk på det nästa val”, ”Vill inte ha en staty innan sjukvården får de resurser dom behöver”.

Jag kollar också på kommentarerna på Vasabladets FB-sida om konsten i H-byggnaden. ”Folket samlar pengar till maskinerna i huset och skattepengarna går till flum”, ”Kan väl inte vara nödvändigt att lägga 400tusen konst”, ”Ja ska man spara 6 miljoner så kan man säkert strama åt konstbudgeten också” – Vad gäller den sista kommentaren så har man redan sparat rejält på konsten till H-byggnaden. Statens rekommendationer är att 1 % skall användas för konst till offentliga byggnader medan i nuläget är det bara 0,25% som satsas i H-byggnaden.

Stämningen på FB är ganska likartad på båda sidorna om Kvarken vad gäller konstens vara eller inte vara. Kanske lite fränare i Umeå trots att det rör sig om betydligt mindre summa. Där kostar puman 500 000 kr (ca. 50.000 euro) och då bekostas bara 125 000 kr med skattemedel medan resten är donationer.

I liknande ”debatter” ställs ofta olika intressen i samhället mot varandra. Fattigpensionärer mot flyktingar, konst mot sjukvård, grundforskning mot dåliga vägar. Detta är lättköpta förklaringar som ofta är grogrunden för populistiska strömningar. Skulle man köra ut varenda flykting som finns i landet så skulle ändå inte fattigpensionärerna få det bättre. Det är en illusion och narrverk att så skulle vara fallet. Slopar man allt vad konst heter i H-byggnaden skulle inte det lösa de österbottniska kommunernas ekonomiska problem. Att dra ned på grundforskningen till ett minimum ger oss inte bättre vägar.

Istället för att ta sig an de verkliga problemen i samhället, nationellt och internationellt, siktar man in sig på fel saker varför grundproblemen finns kvar i årtionden.

Att dra ned på konst och kultur tror jag är ett allvarligt misstag. Politiker ställer sig frågan hur man skall få ungdomen att stanna i provinsen, eller åtminstone senare i livet återkomma till hemsoporna. Arbete och bostad är naturligtvis grundförutsättningar för en tillvaro på landsbygd och i provinsstäder men det fordras mera. Dagens unga människor känner utbudet och möjligheterna i metropolerna. Vad har den gamla hembygden att erbjuda vad gäller konst, kultur, underhållning och idrott/motion? Det räcker inte med kommundagen i juli, en mindre julmarknad i december, revy någon gång efter nyår och en präktig påskbrasa. Det fordras nytänkande och mod att satsa på både traditionellt kulturutbud och fria utövare. Inte minst de senare är ofta föregångare till något nytt.

Det är här som konstsatsningen i H-byggnaden kommer in, en möjlighet för utövande konstnärer att få visa sina alster för patienter, personal och besökare. För att inte tala om vad det tillför tillfrisknande och trivsel. Jag menar också att det borde finnas utrymme för amatörer inom olika områden, t.ex. fotografering, måleri, textilhantverk. Mångfald förstärker och det ena behöver inte utesluta det andra.

Gör Österbotten till ett spännande kulturellt område med alla de positiva bieffekter det har i släptåg! Satsa inte bara på att vara ett energikluster utan också ett konst-, musik- och kulturkluster med djärva satsningar. Företag och investerare värdesätter ett rikt kulturliv även om man inte skulle tro det i första vändan.  Varför inte inleda kulturellt samarbete med andra områden i Norden? För Österbotten finns både Umeå och mellersta Norrland inom bekvämt räckhåll inte minst när nya färjan är på gång med tätare avgångar som utlovats. Varför finns inte en gemensam evenemangskalender för Österbotten och Västerbotten? Trespråkig, med filtreringsmöjligheter och fräschare design än nutida fyrkantiga Windows 10-look.

För att avsluta denna långa epistel vill jag återgå till puman i Umeå. Visst är den ståtligt och uttrycker kraft men jag är inte helt okritisk till den. Ett inhemskt djur hade kanske varit bättre: en lokatt, varghona eller en vaja i rörelse. En puma lär inte heller kunna ryta, något som skulpturen ger uttryck för.  Puman är gjord av något kompositmaterial varför den kan vara sårbar. Inte minst svansen ser ut att kunna råka illa ut när festen spårar ur en sen kväll.

Det tog en stund innan polletten ramlade ned vad gäller det officiella namnet ”Listen”. Vad då listen, tänkte jag och funderade på en inredningslist. Listen! med utropstecken är bättre, då förstår jag. Lyssna! på svenska. Listen to metoo! Fast jag föredrar den svenska versionen. Lyssna! har något gemensamt med Lev! som finns i andra ändan av Rådhusesplanaden vid Sara Lidmans tankegång, en gångtunnel som leder till Centralstationen i Umeå. Där finns mitt favoritkonstverk i Umeå: Lev! (ett 170 meter långt glaskonstverk). Det fordras mycket för att Listen skall slå det!

Kanske detta är något mera lättsmält för Umeborna än puman? Fast denna springbrunn i Rådhusparken lär nog inte heller ha varit helt billig. Men bra blev det!

Jag dristar mig till att ta ett printscreen ur Västerbottens-Kuriren så att ni vet vad ni skall hålla utkik efter nästa gång ni besöker Umeå. Konstnär: Camilla Akraka och fotograf: Per Landfors.

---

Konsten i Byggnad H, ett trätoämne? – Mitt tidigare inlägg om konsten i Byggnad H

Kommunen om metoo-puman: ”Konst måste få kosta” – SvT Västerbotten