Föråldrade system
Alltid finns det något tvistefrö vi människor ägnar oss åt. Ibland allvarliga saker, ibland principer och petitesser. Som detta: heter det plättar eller pannkakor, beroende på tjocklek och köksmetod? Sommartid eller vintertid eller kan vi behålla nuvarande system? Sådant kan engagera folk enormt. Själv har jag inga problem att ställa om klockan två gånger om året. Fast i praktiken har det ingen betydelse. Den lilla förändring som sker vid tidsskiftet höst och vår är borta efter två veckor! Så egentligen är det fråga om princip och petitess.
En grej till: skall vi tillåta fyrverkerier för privatpersoner eller skall de förbjudas för vanligt folk och bara handhas av auktoriserade företag? En annan fråga som är aktuell.
Ett nytt spörsmål dök upp vid årsskiftet i och med att vi gick in i ett nytt decennium. Hur skall vi uttala årtalen, århundraden och årtusendet två efter Kristi födelse? Detta blev aktuellt redan för tjugo år sedan och därom tvista de olärda ännu. Språkexperterna förklarade då, något som också blev norm, att vi skall säga tjugohundratjugo (2020). Orsaken var att behålla ett enhetligt system.
Helt fel och fasthållande vid ett gammalt och förlegat system, hävdar jag. Jag säger alltid tvåtusentjugo och så kommer jag att göra tills jag biter i gräset! Säger vi till exempel: jag fick förhöjning av pensionen vid nyår så nu får jag fyrtiotvåhundratjugo (4220) europenningar i börsen varje månad? Nej, jag tänkte väl det och ni hör ju hur galet det låter. Och det skall vi fortsätta med när vi räknar år? Bah, jag är upprörd! Hoppas de kommit på ett annat system tills dess (år 4220)!
För att vara lite uppstudsig och framåt kan jag också tänka mig att säga det nya, moderna tjugotjugo (2020). Det låter mycket mera hipp och smidigare än tjugohundratjuogo.
För övrigt är jag också upprörd över att jag inte får en pension på 4220 euro! Räknas inte alls bloggskrivandet som pensionsgrundande? Jag känner att 4220 vore en alldeles lagom pension för mig.
Till sist vill jag propagera för att vi ändrar datumsystemet för republiken! Här är det vanligt att vi (alltså inte jag, alla de andra) skriver 3.1.2020. Helt fel, hävdar jag åter. Vi borde skriva datum som 2020-01-03! Så gör man i kungariket och så gör man i den digitala världen! Först orienterar man sig i årtalen, sedan i månader och till sist i datum. Hur enkelt som helst! Jag kan inte förstå att Finlands samlade kloka gubbar, som hade makten en gång i tiden (jag antar att kvinnorna var klokare), fortsatte med detta föråldrade system!
Ett par aktuella bilder. Denna från Gubbholmsbadet i Maxmo (kul namn på ett bad) där jag på nyårsaftonen hörde isen sjunga. Jag har hört det tidigare men alltid lika fascinerande. Tyvärr svårt att spela in eftersom det blåste.
I skogen var det tyst, inte en kotte syntes till! (bland björkarna? :-)) Okej, okej, en plantering då…
Du kanske också gillar
22 kommentarer
Erik Forsling
Naturligtvis heter de stora tunna runda pannkakor, och de tunna små runda, gräddade i en plättlagg plättar – bara namnet – plättar. Det där har ju redan Emma och jag överbevisat dig om för decennier sedan. http://emmasofia.dedorson.com/ Ge dig nu gubbe. Man måste inse när man har FEL, och när man har flera gånger fel. Dessa ord skrivna med den säkra förvissningen om att få halva svenskspråkiga Finland, eller ännu fler, med sina huggtänder i min arma strupe. Hur formulerar sig f.ö. den finskspråkiga majoriteten i spörsmålet? Pannkakskriget tar visst aldrig slut. Men, ni som förnekar ovanstående fakta har FEL igen, och igen. Emma!, min vapensyster. Visst har vi rätt. Hoppas f.ö. att du mår bra. Jag saknar dina rader väldigt ofta, men läser ibland dina artiklar. Du är tuff, och konsekvent. Jag känner onekligen beundran för dig. Tack f.ö. för dina vänliga rader när min far avled.
Oj minsann! Växlade tillbaka till Hemsidan och fann där ett helt nytt inlägg. Surgubben, eller språkkpolisen, är visst på hugget igen. Du vet att jag bara jäklas käre P,J.i all vänskaplighet, men ovanstående text om plättar och pannkakor från min sida är nästintill livsavgörande. En existentiell fråga, lindrigt sagt.
Det finns så många språk- och samhällsfrågor som jag ö.h.t. inte längre bryr mig om. De är inte blaha-blaha för mig, men jag är trött, mycket trött. Du nämner några i din text, men jag har släppt de flesta av dem, av ren trötthet. Jag har jobbat extremt mycket, inte minst övertid och långa pass den senaste tiden och på tisdag är det dags igen, efter två veckor av någon slags ledighet. Men jag gläder mig närmast åt det. Bara det att stå i ett alltför tidigt morgonmörker på en tågperrong i Tierp där Hon också står, det är balsam för en fattig själ. Det slutade ju så fjantigt innan ledigheten. Vi har sett varandra varje dag – det har jag förstått av Hennes ord också (men varje kan det inte riktigt vara, för jag tjänstgör betydligt oftare än hon, och på andra tider) Hon arbetar med dementa, vilket väl också innebär skiftgång med andra tider än mina. Min mor avled f.ö. kraftigt dement, och jag imponeras av alla dem som kan axla den manteln i sitt yrkesliv. Det som gjorde mig personligen glad ända in i det sista var att hon (morsan) kände igen såväl farsan som mig och min yngre bror. Vi slapp den där luckan när den vi älskar inte kände igen oss.
Nåja, ”varje dag” – se ovan. Hon är helt enkelt vacker i kubik, har elegant kroppshållning, stiliga vardagliga kläder, snygga skor – det är viktigt för prettot som skriver här och nu, elegant frisyr med mycket vackert tonade svarta flätor mitt på huvudet. Så drog det då ihop sig till den här fjortondagarsledigheten jag just snart genomlidit. Jag hade dock tagit på mig en extrahelg, och hade det superfint med svetsarna. De är halvgalna, men berätta inte att jag nämnt det. En fin helg, med bra pengar. Nu var det ju det där att Hon också tjänstgjorde den där helgen, och bussarna går annorlunda då. Normalt går tåg och buss tätt på vardagarna, men inte om helgerna. Det var ruggigt väder. Då går man till väntsalen på Uppsala resecentrum. Lördag. Där satt hon redan. Vi såg såklart varandra, efter all denna tid på perronger och hållplatser. Det har vi nog gjort ganska länge. Men på helgerna är man mera ensamma, en chans till någon slags intimitet. Nu måste jag äntligen hälsa, for det genom mitt huvud. Får väl se om jag får en smäll eller inte. Jag är hyfsat bra på ögonkontakt. Fixerad vid hennes ansikte, och fr.a. de vackra mörka ögonen kostade jag på mig en sådan ståtlig invit till meningsutbyte som ett halvstelt ”Hej”. Hon såg stadigt på mig, och från hennes sittplats kom ett vänligt leende, och munnen i kombination med de sagolika ögonen sade ”Hej”. Det var det om det.
Hennes buss 6 går före min buss 10 om helgerna, men inte på vardagarna, eller om det nu är 11 jag reser med. Båda funkar för undertecknad. Hon reste sig och gick. Hon har imponerande ”tajming” för fordon och deras tider tror jag mig ha insett. ”Idiot”, sade jag till mig själv, ”Du ska väl också gå till (den gemensamma) hållplatsen. Häng på nu då dumhuvud”. Hon är snabbare, målmedvetnare och effektivare än jag – tror jag. Författaren till dessa eländiga rader började nästan känna sig som någon som kommer ikapp när Hennes buss kom, och Hon steg ombord. Fullskiten och frånåkt än en gång i mitt liv.
Dagen efter var den sluge räven, bläää äckelgubbe, lite listigare. Och jag som inte ens är rödhårig. Jag hade lärt mig av dagen före, så jag gick i god tid till busshållplatsen, och nu var Hon den som kom efter. Hon stegade direkt fram till mig. Vi var bara två där i mörkret, och det var magnifikt i stadens gryningsljus. Och som jag minns det repeterade hon ett par gånger: ”Jag ser dig varje dag” på ett vackert och nyfiket sätt. Mitt svar har jag för länge sedan satt i halsen. Ett samtal var på gång att inledas mellan två främlingar, men det fes ihop när hon sade: ”Nu tror jag din buss kommer.” Personligen ser jag lite glest, men jag insåg redan som dagen innan att det var hennes buss. Skit samma, skilsmässan blir ju densamma oavsett.
På tisdag återgår jag dock till det normala arbetslivet, och jag önskar verkligen att mitt arbete som brandvakt får verka åtminstone januari ut. Jag behöver pengarna.
Per
Ack ja, det urgamla trätoämnet plättar och pannkakor skall vi i all vänskaplighet lämna därhän. Redan Adam och Eva hade problem med…. visst ja, då var det äpplet det var frågan om. Hur de finskspråkiga i republiken behandlar ämnet har jag inte en aning om. Jag måste fråga vid första bästa tillfälle. Jag misstänker att jag får medhåll.
Som jag ser det har du tagit flera steg närmare den åtrådda. Kan man säga så, den åtrådda? Det gäller att logistiken är synkad framöver för fortsatt kontakt på ett eller annat sätt. Hon verkar ha stil. Själv gillar jag också eleganta kvinnor. Exakt vad det eleganta gå ut på kan jag inte förklara men skorna har en stor inverkan på både hållning och stil. Salig mor brukade säga att på skorna ser man vad det är för folk och visst är det så. Jag måste förresten komma ihåg att smörja mina vinterskor.
Vi får hoppas att du får jobba månaden ut och att Hon dyker upp på perrongen. Det är gott för människan att ha något att se fram emot!
Erik Forsling
Jo minsann tror jag helt säkert att en person kan benämnas som åtrådd. Och åtrådd är Hon, lika åtrådd som en mystisk, smått gäckande skugga. Men garanterat har hon redan familj, och allt det där. Så måste det vara. Jag är bara en dagdrömmare. Men Hon är vansinnigt vacker.
Nog om detta nu. Jo förresten. Din mor torde ha varit en klok kvinna – skor är enligt undertecknad en stark markör rörande en människas själ. Jag vet inte varför, men det känns så, och då vet jag egentligen ingenting om skomärken, skors kvalitet och deras signalvärde. Jag går helt på känslan. Och för det mesta köper jag mina skor hos Röda korset. Ofta är de helt nya.
Per
Min mor var en ganska klok kvinna. Hon hade sin underfundiga ord och uttryck och flera kunde vara minst sagt rakt på sak. Detta med skorna hade hon på klart och också något jag själv har ärvt, att titta på folks skor för att bedöma människor. Fast egentligen, vad ser man? Även uslingar kan gå i kostym och lackskor.
Erik Forsling
https://www.youtube.com/watch?v=l0XdDKwFe3k
Hej igen.
Stomp upplevde jag och min familj i Stockholm för kanske ett, eller två decennium sedan. Men den akustiska rytmgruppen lever helt klart vidare. Här en helt magnifik sejour i handklappning.
Per
Tack för länken! Det var verkligen en uppvisning att titta. Tänk vad människan kan hitta på och då menar jag inte bara vetenskap, teknik och konst utan också med sin kropp. De påminner till viss del om Brincadeira från Barcelona som brukar uppträda på Urkult. Fast de använder trummor.
Erik Forsling
Jodå. Din spanska/katalanska trumgrupp har jag sett ett antal gånger på din sida. Jag är lite smått besatt av slagverk och rytm, trots att jag knappt har någon rytmkänsla själv, eller kanske just därför. Framförallt då kinesiska och japanska trummor attraherar mig oerhört, men även alla afrikanska och latinamerikanska sorter, och jag vill minnas att jag till dig sände en underbar video om rytm. Om inte kommer den här. https://www.youtube.com/watch?v=lVPLIuBy9CY . Från träd till trumma. Ofta säger man att Afrika är mänsklighetens urhem, och så är det nog, men jag personligen gissar nog att det även är där civilisationen och rytmen en gång uppstod.
Nu är jag också en stor beundrare av det småskaliga, som trummisar som gör underverk med ett minimalt trumset. Därför vänder jag nu på kuttingen och vidarebefordrar ett av modern rockhistorias vidunderligaste soloprestation. Led Zeppelin, Moby Dick och självklart John Bonham, de många trummornas trollkarl. Usel bildkvalite, men vaffan … https://www.youtube.com/watch?v=r9-42mu1D9Y
Per
Jo, de afrikanska rytmerna har jag sett tidigare och det kan inte vara alltför länge sedan. Allt är rytm på ett eller annat sätt. Själv har jag också min rytmenpinne som jag tar till när jag går igång på någon häftig låt eller bara vill trumma lite. Fast någon trummis är jag inte och kommer inte heller att bli. Jag har mycket långt till trumsolot som John Bonham utförde. Att han kunde variera så mycket!
Ha, ha, jag kom att tänka på MA Numminen och hans rytmenpinne.
Wesber
Plättar är ju de små runda, gräddade i plättlagg. Pannkakor är de som är gräddade i en vanlig stekpanna en och en. Ugnspannkaka, ja det säger sig självt vad det är för pannkaka. Så har jag alltid trott men jag kan ju ha fel???? Själv föredrar jag att bryna på lite bacontärningar och hälla pannkakssmet över, detta åtnjuts med lingonsylt. NAMI NAMI.
Per
Men Wesber! Det kan jag ändå inte tro. Plättar är både små runda och gräddade i vanlig stekpanna medan pannkakan är gräddad i ugnen. Jo, där har du fel!
Fläskpannkaka gillar jag också! Med lingonsylt. Synd bara att den inte äts nästan alls här i Finland men varje år på Urkult brukar jag gå till Ingelas Café i Näsåker och äta en portion fläskpannkaka. Så gott! Undrar varför fläskpannkaka inte blivit någon hit här i Finland?
Dalkulla
De stora heter pannkakor, de små sakerna som ligger där på ett plättjärn heter plättar.
Ugnspannkaka är det som tillagas i ugn med fläsk i. Det rätta årtalet skrivs 2020-01-04.
Så har jag alltid gjort. Klockans omställning börja iallafall gå mig på nerverna, försök och
bestäm åt vilket jäkla håll den skall skruvas, låt den sedan stannar där. Det är tal om att
det skall var den tid vi hade innan sommartid kom på tal. Sedan kan jag störa mig på
människor som fortfarande inte vet om den ska fram-tillbaka när det är så dags.
Skrämmande, sover folket sig igenom vissa självklara saker?
Säger tvåtusentjugo, så nu var även det avklarat. Oavsett vem som tycker vad gällande
nyårsraketer, i slutänden blir det väl som myndigheten anser. Tyckte detta nyår att det
var betydligt mindre där jag bor, för att inte säga väldigt mycket mindre. De som började
några timmar innan det nya året var så lite att det knappt var något att orda om.
Ljudet från isen har aldrig lockat mig. Minns hemma på landet där det förr var reella vintrar,
hur isen lät, ett dundrande som framkallade rusningar längs ryggraden. Isen vi åkte på
låg nära hemmet, oundvikligt att inte höra dess knakande, brakande när isen brister och
uppvisar djupa sprickor, bortsett från det hade vi den finaste isen någonsin att åka på.
På tal om det ena och det andra. Har sett att många skriver ”dem” istället för ”dom”
Anser att det är inget fel att skriva vilket av dessa två. Men att bli ifrågasatt varför jag
skriver ”dom” istället för ”dem” är faktiskt som så att i skolan fick vi elever lära oss skriva
”dom” på den vägen är det än i denna dag. Alltså det vi fick lära oss som barn i skolan,
naturligtvis är det det vi använder som vuxna. Varken mer eller mindre!
Bilden på björkarna är vacker. De står där och väntar förmodligen på vår och sommar.
Per
Plätt- och pannkakskriget rasar vidare. Jag sökte på nätet och fann en sida som förklarade fenomenet med plättkriget. Det är regionalt betingat. I Skellefteå och norr därom heter det plättar om både små och stora plättar medan det som görs i ugnen är pannkaka. Samma är det till stor del i Finland och i Småland i ett stråk ned mot Skåne. Jag skulle också tro att det handlar om avståndet från Mälardalen och Mellersta Sverige där huvudstaden har sitt säte. Fredrik Lindström har varit inne på detta tidigare och det kan förklara att vitt skilda landsändor kan ha språkliga likheter gentemot mellersta Sverige. Ett annat krig är semla eller fastlagsbulle.
http://portal.skelleftea.se/plattar-vs-pannkakor-dar-gar-gransen
Japp, där har vi något gemensamt: 2020-01-04. Om jag också skulle få mina landsmän att förstå detta.
När det gäller att ställa klockan framåt eller bakåt kan man ha som regel att alltid ställa den mot sommaren. Alltså på hösten bakåt och på våren framåt. Lätt som en plätt!
Vad jag förstått så måste man ha tillstånd i Sverige för att avfyra fyrverkerier ”på pinne”. Däremot är det fortfarande fritt fram att köpa fyrverkerier vilket är lite märkligt. Man får köpa men inte använda utan tillstånd. Åtminstone för vissa pjäser måste ha tillstånd men vem bryr sig om det.
Det är lite skillnad på brak och knak och det där speciella ljudet när isen sjunger. Jonna har ju lyckats fånga de ljuden bra. Jag brukar tycker att de låter som ett ljud från rymden.
De, dem och dom är ett annat krig som rasar. Jag brukar säga dem om personer och dom om saker men kan lika gärna blanda dem också. Dom är väl mera hållet som talspråk men med tiden har det förändrats.
Vad jag däremot regerar på är att folk använder de och dem fel. Det kan ibland vara knepigt att veta om man skall säga de eller dem. Ett hjälpmedel är då att byta ut 3 person plur. till 1 person sing. alltså jag. Mig motsvarar dem och jag motsvarar de. Då hör man direkt vilket som är rätt eller fel.
Och till sist, särskrivningarna! Suck!
Jo, björkarna väntar på sol och vår i en sydsluttning så de är de första som får ta del av varmare tider.
Erika
Några få ord. Härmed kallar jag det för ”Fastlagsbulle” har alltid gjort
kommer aldrig att säga något annat. 🙂 Ja, himmel och pannkaka som det kan bli. 🙂
Per
Bra! Mycket blev avhandlat denna gång i kommentarerna. 🙂
Olle Jakobsson
På finska kallas den lilla runda för ”lettu”, den stora runda för ”räiskäle” och den i ugnen för ”pannukakku”. Antagligen existerar olika versioner i andra landsdelar men ovannämnda är jag uppvuxen med i österbotten.
Per
I länken ovan så fanns också Finland nämnd och där talas det om – ”plätty” eller dialektalt ”lettu” om de spisstekta varianterna. ”Pannkakku” gör de i ugnen”.
Jag antar också att det är samma i finska Finland som i svenska språkområden att det är lokala och regionala skillnader. Men är det alls ett sådant krig i finska Finland om detta?
annepauline
Men så trevliga kommentarer! Nu måste jag fundera lite innan jag kommenterar…det blev mycket på en gång, himmel och plättar…
Per
Ha, ha, det heter ju himmel och pannkaka!
Jag förstår nog att du försöker få igång ett ”himmel och pannkaka”-krig men där sträcker jag fram handen och säger: ok, himmel och plättar!
Himmel och pannkaka är en svensk komedifilm från 1959. Kanske det är därifrån som uttrycket kommer?
Wesber
Ja nu har jag fått skratta lite såhär på kvällskvisten av alla era roliga inlägg , nu ska jag lägga mig och drömma om plättar och pannkakor.
Per
Natti, natti, sov så skönt bland alla plättar och pannkakor
annepauline
Där fick du till ett riktigt gediget, angeläget inlägg! Plättar och pannkakor, så fiffigt att man i finskan har ett ord för varje sort. Plättar är stora och gräddas i stor stekpanna ovanpå spisen hos mig, räiskälet alltså. Nu har jag lärt mig ett nytt bra finskt ord. De små rackarns plättarna vill jag inte ens befatta mig med, haha. Pannkakor gräddas i ugnen, blir tjocka och fluffiga, gärna med fläsktärningar i eller kanske med äppelklyftor.
Det känns obekvämt att säga år tjugohundratjugo eller tvåtusentjugo. Tjugotjugo ska jag börja säga! Lätt som en plätt, haha! Jag testade faktiskt det igår, jag sa till en gubbe: God fortsättning på år tjugotjugo! ”Va?” sa han. ”Tjugotjugo? Aha, man kanske säger så i Finland?” Där fick jag mig. Himla inskränkta surgubbe!
I Finland skriver man onekligen datumet föråldrat. Jag antar att det skulle bli en väldigt stor apparat att byta ut sifferföljden. Har det inte varit på förslag någon gång?
Sommartid eller vintertid, hm, för mig som aldrig använt en väckarklocka i hela mitt liv förutom i början av tjugoårsåldern är det lite svajigt i min inre klocka några dagar efter tidsomställningen. Hehe, jag är nog som en gammal ko. Annars bryr jag mig inte så mycket om sommar- eller vintertid men jag förstår inte riktigt vitsen med det hela. Det verkar vara större besvär än nytta.
Per
Det blev betydligt mera kommentarer än själva inlägget. Och visst är kommentarerna viktiga. Man vet inte vart man hamnar. Det är ett givande och tagande.
Japp, detta med plättar verkar du ha på klart. Aha, så man kan också smula ned äppelklyftor i pannkakan. Eller smula och smula, det handlar kanske mera om att de dimper ned. Det var nytt för mig!
Tjugotjugo kommer nog från Sverige och från första början från engelskan. Din man har nog inte hängt med i den virala svängen. Det är bara att upprepa tillräckligt många gånger så hittar han också stilen. Jag måste säga att jag inte riktigt vet hur man säger årtalen på finska. Förmodligen tvåtusentjugo. Kaksituhattakaksikymmentä. Ha, ha, det ser onekligen svårt ut. Försök få en rikssvensk att säga det! Testa på din man.
Jo, så går det när man fattar korkade beslut. Det kan vara svårt att ändra sedan när datumsystemet är inkört. Jag vet inte när det beslutades att så skall det vara, om det alls beslutats. Så skrev man ju också tidigare i Sverige men någon gång så ändrades systemet. Jag undrar när. Fast i andra länder är det ännu mera galet. I USA skrivs det 01/05/2020, alltså månaden kommer först. Och inom EU är det vanligt med 05.01.20. Tänk att det är så svårt att komma överens om ett gemensamt system!