Sanningar med modifikation – del två
Jag förstår att ni sitter som på nålar för att få se vilken som var den kompletta lögnen och vilka som var sanningar med modifikation i mitt föregående inlägg Sanningar med modifikation. Jag delar in påståendena i tre grupper: Sanningar, Sanningar med modifikation och Ren lögn.
Sanningar:
(2) Jag har varit nära att bli sprängd i luften – Det stämmer och det har jag också skrivit om i ett annat blogginlägg. Det hände sig i lumpen när vi övade med granatkastare i Syndalen, Ekenäs.
Militärminnen
(5) Jag har blivit intervjuad i Svt Aktuellt – När Saab lade ned sin nya, fina fabrik på varvsområdet i Malmö (nuvarande Västra hamnen) i början av 1990-talet så blev jag intervjuad utanför grindarna. Visserligen helt kort men ändå. Intervjun kom också i sändning.
(7) En gång hånglade jag med trummisens fru i publiken medan han spelade på scen tillsammans med bandet – Detta hände sig på den glada ungdomens tid på Pireus i Malmö. Detaljerna besparar jag er. Till mitt försvar vill jag framföra att jag inte visste att de var gifta förrän trummisen i pausen kom ned till vårt bord och presenterade sig. Och nej, jag åkte inte på en snyting utan vi hade en trevlig pratstund.
Sanningar med modifikation:
(1) – Varje dag strör jag en näve blåbär över min morgongröt. – Detta är en nymodighet som jag började med häromdagen varför jag inte kan säga att jag gör det varje dag. Jag är illa rädd för att jag kommer att missa blåbären många dagar i början. Till på köpet är gröt inte något som jag inmundigar enbart på morgonen utan det kan ske nästan vilken tidpunkt som helst på dygnet. Blåbär gillar jag och så ger de bra mörkerseende. Sägs det.
(3) – Jag har hälsat på kungen och Silvia – Ja men vad då? De stod ju där på rådhusets balkong i Malmö och vinkade till publiken. Jag vinkade tillbaka, alltså har vi hälsat på varandra. Detta skedde troligen någon gång på senare hälften av 1970-talet.
(4) – En gång drack jag upp spadet i en burk surströmming för att visa mig på styva linan – Detta är snudd på ren lögn. Visserligen har jag ätit surströmming, en gång, men jag gjorde det solo allena och hade ingen att imponera på. Lite spad fick jag väl ändå i mig? Surströmmingen som sådan går att äta, säkert även spadet, men doften är vidrig. Jag tror jag väntar en stund tills nästa gång.
(6) – Jag har åkt ambulans medan jag blödde som en gris – Jag skadade mig i jobbet och skar upp handleden varför jag började blöda rätt rejält. Jag sprang snabbt till andra våningen där jag hittade ett par städare som ringde ambulansen och knöt en trasa hårt om min arm. Detta stillade blodflödet. Så jag blödde inte som en gris i ambulansen utan mera som en stilla rännil med smältvatten. – Kvar i trappan fanns blodfläckarna lång tid efteråt eftersom det var en omålad betongtrappa som drog åt sig blodet av någon märklig anledning.
(9) – Jag har vunnit 6000 euro på lotto – En sanning med modifikation. Det var inte euro utan kronor. Den tiden, på 1990-talet, var kronan mycket mera värd varför man idag kanske kan jämföra med 6000 euro. Förmodligen sista gången jag vunnit någon summa att tala om.
(10) Det första jag gör på morgonen är att jag kammar mig. Redan innan jag stiger upp ur sängen – Ha, ha, där skulle jag alltså ligga i sängen och kamma min föga frodiga hårväxt. Nejdå, så inbiten kammare är jag inte. Däremot hör det till morgonrutinen att genast jag stiger upp så kammar jag mig. Före allt annat! Hittar jag inte kammen blir jag helt olycklig och kan leta hur länge som helst. Därför har jag nu en reservkam i min chiffonjé. – Utan en första kamning på morgonen är hela dagen förstörd!
Ren lögn:
(8) – Jag har en första april lyckats lura en kille att klättra upp i ett träd till ett fågelbo för att där kolla om det fanns silverskedar – Detta stämmer inte alls! Över huvud taget är jag dålig på att hitta på aprilskämt även om jag har gjort mina tappra försök. Ett aprilskämt skall ju inte enbart vara lögn utan också lite fyndigt. Gärna också väcka lite indignation.
Där fick ni lite insyn i mina öden och äventyr. Det mesta är sant och ren dikt!
Här beviset för att jag påbörjat min blåbärsdiet. Frysta blåbär direkt i den varma gröten. Visserligen köpe-blåbär men till sommaren hoppas jag kunna plocka egna blåbär och frysa dem. Kanske också hallon och hjortron. Få se om mina ambitioner håller och det blir ett bra bärår?
Du kanske också gillar
12 kommentarer
annepauline
Hoppsan så fel jag gissade! Det måste betyda att jag inte alls kammar håret det första jag gör på morgonen. Nä, det är nog det sista jag gör, men galen kan jag bli om jag inte hittar nån kam. Jag småler lite när du skriver chiffonjé. Länge sedan jag såg eller hörde det ordet. Min mor hade en chiffonjé, där förvarade hon bland annat en flaska Eau de Cologne. 4711 skulle det vara! Hela chiffonjén doftade 4711. Jag som trodde så stenhårt på att du druckit surströmmingsspad. Nu sitter jag ju och undrar hur det kan smaka. Som pikkuveeton? Njaee…men hur i hela friden kan du blanda ketchup i pikkuveeton? Nu undrar jag om det är en ren och skär lögn!
Per
Men heter det inte så, chiffonjé? En möbel med nedfällbart lock och små lådor där uppe. Jag hittade min chiffonjé i soprummet när jag bodde i Malmö. Till på köpet en fin chiffonjé. Jag lät den stå ett dygn och när ingen gjorde min av att äga den så hjälpte mig en bekanta att bära upp den till min lägenhet.
Det finns faktiskt en och annan parfymflaska där, hur de hamnat där har jag förträngt. Annars en massa intressanta smågrejor från flydda tider. Jag borde göra en inventering.
Surströmmingsspad, inte är det direkt gott men har man absolut inget annat kan man doppa potatisen i det. Dopp i spadet, som det heter, till påsk. Ha, ha, det var ren lögn!
Jodå, visst kan man sätta ketchup till pikkaveeton, även någon krydda. T.ex. citronpeppar. Dagsens sanning!
Du skriver pikkuveeton, jag är van vid pikkaveeton.
annepauline
Haha, ja jag skrev visst pikkuveeton. Nu blir jag osäker, sa vi så? Vi sa inte pikkaveeton i alla fall. Jag har för mig att man sa pikkuveeton i byjin men hemma hos mig sa vi dåppasååsin. Vi sa smörsååsin också, det skulle ju vara smör i, inte margarin. Kärt barn har många namn. Jag tror inte den goda såsen finns här i kungariket. Eller gör den det? – Visst heter en sån möbel chiffonjé, nedfällbart lock och smålådor. Vad som gömde sig i smålådorna var alltid väldigt spännande. Det kunde till exempel vara någon fin brosch eller kanske ett fickur. Eller möjligtvis något brev…
Per
Kärt barn har många namn, så sant. Dåppasååsin och smörsååsin är nya varianter för mig. Smör naturligtvis, vad annat?
Jomen visst! Också i min chiffonjé finns det brosch, fickur, vykort och brev. Jag har alltså en äkta chiffonjé!
När jag hittade chiffonjén fanns en sak kvar i en låda, ett brev. Det var ett brev skickat från Malmö 26 okt. 1964 till en fru i Dösjebro, Kävlinge kommun. Det var en Carin som skickat brevet som innehöll ett bröllopsfoto med två små flickor i tidstypiska festkläder. Kan det möjligen vara Carin som är bruden på kortet? Ett mysterium som nog inte får sin lösning.
Wesber
Pikkaveeton heiter e å it na anna.
Per
Där var det klara besked och inget mummel!
annepauline
Hahaa, nu har vi ett nytt plättar och pannkakor dilemma. Pikkuveeton eller pikkaveeton? Pikkuveeton kan jag förstå, en liten våt skvätt, pikku är väl fortfarande liten på finska? Men pikkaveeton? Pikka, vad är det? Att man ”pickar” ner nånting i skvätten? Då ska det ju stavas pickaveeton? Nu är jag inne på nånting väldigt avancerat, hur ska detta lösa sig, tro?
Per
Pikkaveeton eller pikkuveeton?
För att klargöra för de i österbottnisk dialekt icke bevandrade så är veeto, den senare delen av ordet, inget annat än finsvenskans väta, något vått och fuktigt. Därom torde alla vara överens.
Sedan kommer vi till pikka eller pikku. Det kan naturligtvis vara skillnad på dialekter. Redan på 10-15 km avstånd mellan byarna kan det finnas betydande skillnader. Båda kan vara rätt.
Pikku är finska och betyder liten vilket då skulle bli ”en liten väta”. Hmm, varför liten?
Pikka det är att sticka något med t.ex. en gaffel. Att jag inte stavade ordet som picka har att göra med att det är ett dialektord och jag har för mig att man inte så ofta använder ck i sådana sammanhang utan kk. Jag kan ha fel men så skriver jag dialekt.
Man pikkar en potatis och doppar den i pikkaveeton. Man kan också hälla pikkaveeton direkt över potatisen vilket jag är mera van vid.
Det heter ju också pikkatant, dvs en sjuksköterska som vaccinerade barn förr i världen. Hon stack barnen med sprutan.
Picka finns ju också i finsvenskan i betydelsen sticka eller plocka upp.
Här kommer några länkar vi kan fördjupa oss i:
https://kicki53.wordpress.com/2014/04/16/veeto/ – Många dialektala ord och uttryck, bl.a. veeto
http://husmoranna.blogspot.com/2014/06/pickalaka-potatis-dopp.html – Pickalaka – Potatis dopp
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=5162844 – Dopp i kopp
Du funderade om pikkaveeton alls finns i Sverige och ja, åtminstone förr i världen. Detta kan vi läsa om i första stycket i denna länk: https://www.isof.se/matkult/potatis/om-potatisen-i-kosthallet.html
…”som de doppade i olika slags gröt, saltlake, flott eller lingon”…
annepauline
Men tadaa! Alltså du hittar grejer! Min far var från Korsnäs och han sa oftast pickalakan. Tänk att det har jag helt glömt bort. Nu ska jag fördjupa mig i dina bifogade länkar. Jag är så innerligt trött på att läsa om…du vet vad.
Per
Jo, jag vet, korna!
Wesber
Ja där satt den P-J, man pikkar med gaffeln i potatisbitarna o vips kommer det upp lökbitar, smör och saltspad. Jag äter det ganska ofta när jag blir riktigt saltsugen tillsammans med ansjovis eller sill av nåt slag. Mina söner älskade det när dom växte upp, hur det är idag vet jag inte. Pikkalakan, det sa min far också, mmmmums, nu blir jag så sugen på lake och lakaråmmin.
Per
Det finns mycket som är gott i vanlig hederlig husmanskost. Nypotatis och pikkalakan, eller vad man nu kallar det, är något av det godaste man kan äta. Fast då bör nog nypotatisen inte åkt alltför långt. Helst borde den vara egenodlad. Lake bryr jag mig inte så mycket om men lakarommen är en delikatess.