Min första kräfta
Hemkommen på lördag eftermiddag efter jungfruturen blev det bara ett kort uppehåll innan sister Jane och svåger bjöd på kräftkalas. Drygt en timme senare dukades fram ett läckert bord där främst kräftor hade paradplatsen men även rökta räkor med tillbehör och som slutknorr för de som inte blev mätta på kräftorna, korv! Som jag då, för mätt på kräftor blev jag inte men med tanke på att jag tidigare på dagen avnjutit ett stadigt skärgårdsbord ombord på Aurora Botnia så var det kanske inte så stor skada skedd.
Det var faktiskt första gången som jag åt kräftor, eller rättare sagt kräftan! Tänka sig, gamlaste karln. Trots att sister gjorde tappra försök att instruera mig så inte var det mycket av det goda som jag fick i mig. Jag bröt och bände, letade och petade, luktade och smakade. Mycket arbete för liten bit är mitt omdöme och inte vet jag egentligen vad det smakade. Det blev bara en kräfta för mig och jag tror sister och dotter åt det mesta av kräftorna. Manfolket var artiga och lät damerna ta för sig.
I stället försökte jag mig på de rökta räkorna men även där gick jag bet. Det ville sig inte riktigt. Kanske det var för mig som för den berömda musen: ”när musen är mätt smakar mjölet beskt”. Jag borde ha stor vana att äta räkor, dock icke rökta. Den tiden jag studerade i Borås var det vanligt med kilovisa räkor som köptes billigt i lösvikt i närmsta handelsbod. De var vanligt förekommande på de internatfester som vi roade oss med på lördagskvällarna.
Jag umgicks mycket med norrmän den tiden och de gillade räkor, Grieg, jazz och hembränt. Brrr, det var starka saker men räkorna var goda. En gång hade vi fest i mitt rum och som sig bör hade jag köpt en stor påse räkor att bjuda på. Vi åt och drack, stojade och stimmade, trivdes och kivdes och någon gång mitt i natten lommade gästerna i väg till sina rum. Följande morgon skulle jag städa lite och bära ut påsen med tomskalen efter räkorna. Jag hann bara halvvägs till ytterdörren innan den uppblötta påsen gick sönder och ut på mattan for alla resterna och det var inga småsmulor. Att samla ihop skalen gick an men doften av räkor stank i rummet flera veckor efteråt. Räkor är gott men doften av räkor i matta inte lika njutbar om jag uttrycker mig milt.
Nej, jag gjorde ingen succé på kräftkalaset i lördags men nu är det gjort, jag har ätit kräfta. Frågan är om jag inte klarar av surströmming bättre? Det har jag testat och jag åt upp en hel burk tillsammans med potatis. Ok, den doften var sjufalt värre än räkor i matta men smaken var inte alls illa.
Kräftor, räkor (skaldjur över huvud taget), surströmming eller bara vanlig husmanskost?
Hade jag velat hade jag kunnat inleda kräftkalaset redan ombord på Aurora Botnia där det också bjöds på kräftor. Dock fanns det så mycket annat gott på fiskbordet att jag som novis i kräftätandet avstod.
Jag upptäckte efteråt att jag fick en betydligt bättre bild av Aurora Botnia-gåvan som jag fick på jungfruturen när den stod på bordet hos sister Jane i lördags. Naturligtvis måste den förevisas och folket kring bordet fick en utförlig utläggning om hur förträfflig Aurora Botnia är. Kanske jag värvade en och annan till skärgårdsbordet ombord?
Du kanske också gillar
6 kommentarer
annepauline
Nu sitter jag här och fnissar. Jag skrev i en kommentar till dig i början på sommaren att jag inte alls förstår folks förtjusning i kräftor. Nästan ingenting finns att äta på kräftor och det som finns smakar salt vatten med dillsmak.
Något lika överskattat som kräftor finns inte. Det måste vara grupptrycket som gör att folk sitter på kräftkalas och ojar och vojar sig över hur goooda kräftor är. Precis lika bra kan man ta en tuss papper av till exempel ett Vasablad och tålla ihop och doppa i saltvatten med dill. Skulle inte förvåna mig om Vasabladet rentav är godare än en ynklig bit kräftkött. Hahaaa, nåja, nu har du provat! En enda kräfta! Det var där jag började fnissa. Rökta räkor tycker jag inte heller om. Helt färska räkor är väl så där men ingen höjdare direkt. Surströmming kan jag gladeligen äta. Öppnar man burken utomhus är det absolut ingen fara med lukten sedan. Äter jag surströmming helt ensam går jag inte ens ut och öppnar burken, haha!
Så fin den är, prydnadssaken med Aurora Botnia ingjuten. En gedigen present att få, där hade de tänkt till.
Per
Jo, det minns jag även om jag inte kunde ta fram när och hur du uttryckte dig om kräftor. Det är nog ritualer kring kräftätandet som också spelar in. Hatt och förkläde för de riktigt ivriga. Ej heller att förglömma snaps och sånghäften om man vill sjunga starka visor. Men smaken, tja du kommer kanske inte så långt ifrån med dina papperstussar. För mig var det i alla fall ingen sensation.
Aha, en surströmmingsätare. Där kan vi tala om styrka i smak och framför allt doft. Som så ofta tidigare, vanan! Görs det på rätt sätt så kan jag mycket väl tänka mig att delta i surströmmings kalas.
Jo, presenten var klart bättre än jag väntat mig. Nu blev det en tung sak i glas i stället för någon plastsak som jag först trodde.
Wesber
Jag har heller aldrig ätit en kräfta i hela mitt liv, förstår inte vurmen för dessa kräftor. Räkor kan jag äta men inte så många, jag börjar fort må illa om det är för mycket räkor på en räksmörgås. Surströmming har jag provat på en surströmmingsfest i Alfta men det var första och sista gången det också. Fina bilder från kräftskivan och från Aurora Botnia från förra inlägget, nog blev vi lite sugna jag och syrran att åka över till våren om vi lever och har hälsan som det brukar heta. Först får vi väl se vartåt det barkar med pandemin. Trevlig Helg.
Per
Du får sätta in en kräfta på din bucketlista! Bara för att ha ätit åtminstone något av detta skaldjur. Du dör inte.
Räksmörgås står högt på min lista över godsaker. Helst en smörgås med ett stort berg med räkor!
Så surströmming är inte heller något för dig? Du är inte ensam om den åsikten. Jag läste på Vasabladet idag att en kille från Närpes fått mycket gillande på Tiktok när han käkar surströmming direkt ur burken. 1,5 miljoner visningar. Jag undrar om coronan sprider sig lika lätt som doften av surströmming eller om det behövs en ny supermutation? Haha….
Visst skall ni planera in en tur med nya Aurora Botnia! Då har ni något att se fram emot.
Erika
Jag äter kräftor , det har jag gjort så länge jag kan minnas. Mina föräldrar
fiskade kräftor i sjön därhemma på landet, morföäldrarnas sida av sjön
gav väldigt mycket kräftor. Det var då, idag är det minimalt med den varan.
Räkor nej tack, har ätit men inte nu längre. När det varnas reellt, ät inte
räkor som fraktas långväga ifrån, anammar man inte det får man skylla
sig själv. Dålig är bara förnamnet av dylikt. Om en räka är ätlig skan man
ger lilla katten en, går den därifrån utan att äta upp den, ska ingen annan
heller bryr sig om att stoppa den i munnen.
Surströming har jag aldrig smakat, därav kan jag inte yttra mig men, de flesta
jag känner backar flera mil från en sådan öppnad burk. Lukten kan nog få vem
som helst att avstå.
Höstluft har tagit sin början, solen lyser men värmen den är enbart 7 plus… skönt
tycker nog jag. Hösten med sina bländande färger är en glädje att få tar del av.
Återstår att se när det vita faller första gången. Tycker sommaren bara försvann,
var tog den vägen och, varför fick den så bråttom? Förhoppningsvis kommer det
en ny sommar. 🙂
Per
Jo, det finns hängivna kräftätare och du är en av dem. Bäst är kanske egenfångade, om de finns?
Du menar att räkor som transporteras långaväga ifrån riskerar att vara dåliga? Själv har jag ätit en hel del räkor och speciellt den tiden jag jobbade på sjön men jag aldrig mått dåligt av det. Det handlar kanske mycket om kylning av räkor i olika faser innan de serveras? Kanske bäst att ha en katt som munskänk innan man äter räkor men lite besvärligt att släpa med den på olika ställen.
Jo, hösten är på kommande och på vissa ställen har löven redan fått en annan färg. Här var det bara +6 C senaste natt. Få se när den första frosten kommer? Ifjol dröjde det till mitten av oktober.
Och visst, tiden går fort, så även denna sommar.