Spöket i köket
Nya datorstolen har kommit till mera användning än vad jag planerat. Det finns en hel del att göra ute, speciellt när det är fint väder som det varit de senaste dagarna. På fastlandet har det förekommit häftiga regnskurar med åska men vi har klarat oss utan sådant dunder och sådan väta. Det verkar hålla sig på andra sidan Hellnäs sund.
Jag fick nämligen sjukbenet i söndags och har därför haft begränsad rörelseförmåga de senaste två dagarna. Värk i högra vadbenet under knä och på baksidan lårmuskeln. Knäböjning inte att tänka på. Piller och salva har plockats fram till viss lindring.
Varför detta drabbat mig helt plötsligt vet jag inte men i söndags höll halva släkten på att röja ett dödsbo och där fanns minsann att göra. Troligtvis ådrog jag mig någon sträckning eller överansträngning, något jag inte då lade märke till förrän jag skulle åka hem när stora värken satte in. En dov, molande värk och stelhet i höger ben.
Så mycket som samlas på en gård under årtionden och då finns inte själva bostadshuset kvar. Somt till nytta men också mycket skrot och skräp på en gård där det funnits olika verksamheter. En grävmaskin lyfte de tyngsta objekten.
En sak är säker, jag kommer att döstäda med jämna mellanrum och ”bra-å-ha-högen” kommer att rensas regelbundet. Senast förde jag bort ett gäng gamla cyklar och uttjänta trädgårdsmöbler. Det är helt enkelt så att har man hus och plats så samlas det också grejor, även sådant som är uppenbart utan användning och nytta. Ordet nostalgi skall man använda sparsamt i tanke och framför allt i handling!
Åter till datorstolen. – Egentligen är det sämst för sjukbenet att sitta på stol, bättre då att ligga eller gå korta bitar, röra på sig lite. Jag har också funnit att om jag halvligger i datorstolen och stäcker fram höger ben och stretchar benet så dämpar det värken. Hälen i golvet och töjning. Därför har jag suttit en del i denna ställning de senaste två dagarna.
Datorstolen har också fått ett namn: ”Spöket i köket” och om ni läser vidare och kollar bilden så förstår ni kanske varför.
”Spöket i köket”, så ser det ut när jag i halvskumma natten vaknar och till min förskräckelse upptäcker att det står ett spöke nära min säng. Kanske ett något bekymrat spöke av minen att döma.
Spöket i köket heter annars ett danskt-svenskt band som jag har haft förmånen att uppleva live åtminstone två gånger och förmodligen en gång till på Kaustbyfestivalen den 15 eller 16 juli. Festivalen pågår en hel vecka men det brukar vara fredag och lördag som är mest intressant för mig. I år kommer också en yngre släkting att spela fiol på festivalen; vilken dag är mig ännu okänd. Fint att det finns tillväxt inom spelmansmusiken!
Spöket i köket – hemsida.
På Kaustbyfestivalen fredag 15 juli 13:00 – Keskipohjanmaa-areena.
Lördag 16 juni 20:45 – Mondo scen.
Kaustbyfestivalen – hemsida, spelschema med ett digert program.
Vi lyssnar på Spöket i köket enligt en video som jag spelade in på Umefolk 2018.
2 kommentarer
annepauline
På tal om döstäda, hjälp, jag är bra på att samla och spara på allt möjligt. För att inte tala om alla mina böcker…puh, vad gör jag med dem har jag tänkt mer än en gång. INGEN vill ha gamla böcker. Jag kan lika gärna stoppa ner alla böcker i sopsäckar och köra dem till återvinningen. Eller göra ett bokbål kanske?
Nostalgiprylar har jag också så det räcker och blir över. Det är knappt någon annan än jag som blir nostalgisk över dem, puh.
Din nya stol ser lite läskig ut. Det går väl an nu när det är ljust mest hela nätterna men tänk sen i vinterdunklet. Då kommer nog stolen att skrämma slag på dig.
Per
Jag vill ha gamla böcker om de är av rätta sorten och faller inom min intressesfär. Allt har en köpare, det gäller bara att hitta hen.
Nostalgi kan vara högst individuell. Det som en tycker är nostalgi tycker en annan är skräp. Vi har väl alla våra favoriter.