Forskning på hög nivå

Så mycket att stå i de senaste dagarna, därför inte så mycket bloggande. Hösten har verkligen exploderat i våra trakter och jag har sprungit runt med kameran för att försöka fånga något av den färgprakt som genomstrålat byn. Alla färger har kommit fram på en gång. Blått och grått, grönt, orange, gult. Ganska ovanligt egentligen.

Jag har dessutom varit på kurs. Kurs i släktforskning. Medborgarinstitutet (MI) arrangerade denna kurs (två dagar)  med den kända släktforskaren Torbjörn Nikus som dragare. Vi fick mycket länkar, uppslag och idéer att spinna vidare på. Sist og syvende är det ändå en själv som är motorn i framgångsrik släktforskning. Man måste ha intresse och driv, för det är tidskrävande. Samtidigt ger det så mycket. Vilka var våra förfäder och hur levde de? De var andra människor, främlingar, men ändå samma genetiska arv. Hur mycket orkar vi forska?

Själv har jag ett projekt på gång för att utforska migrationen över Kvarken. Varför och hur ofta korsade människorna Kvarken för att bosätta sig på andra sidan havet i öster/väster? Släktforskningen är till stor hjälp men hur mycket får vi veta, alla detaljerna, alla vedermödor och framgångar? Fanns det framgångar eller blev kampen för att överleva svår?

Jag kommer framledes att fortsätta med min forsking och i första hand på Internet samtidigt som jag har så mycket annat att göra: bloggen, fotograferandet, skötsel av hus och hem, radiohobbyn, läsande av böcker, lyssnande av all musik i världen, röjning i skogen, resor och upplevelser runt om i världen, konst och kultur. Så mycket att upptäcka i världen, tur att jag är friherre.

Byholms hamn i Oxkangar

Här börjar Oxkangar

Vau, min lada mitt i apelsinsaften

Gammel-Ahlnäs hamn

Kvarnen mitt i by

Så här såg det ut i morse hos mig. Himlen färgades lila under några minuter när solen steg upp. Sedan var den färgen borta men allt det andra finns kvar ännu några dagar.

Vassor Fjärdsändan!

 

Äta bör man, annars dör man

HSS Media och Yle Österbotten vill veta vad vi äter i landskapet. En enkät har upprättats på Internet och det är fritt fram att svara på frågor för att en gång för alla utreda vad vi spisar. Naturligtvis har även jag deltagit och därför vill jag lyfta fram vad jag tycker i några av frågorna.

Har dina matvanor (vad du äter) förändrats över tid? – Egentligen inte. Husmanskost är det som jag mest har hållit mig till i långan tid.

Allätare är jag både vad gäller mat och musik. Men visst kan jag också smaka på veganska rätter. Det ena utesluter inte det andra.

Var gör jag mina matuppköp? – Jag veckohandlar mest på Prisma i Vasa på grund av ett stort urval av varor men gör också en del uppköp hos kommunens lokala handlare. Fanns ett större urval hos de lokala handlarna skulle jag inte åka in till stan för att handla.

Vad är avgörande för dig när du handlar mat? – Stort urval av varor. Priset har också en viss betydelse men vad hjälper det att priset är lägre hos Stormarknader när vinsten går i bensinpengar. Matpengen blir alltid högre i glesbygden.

Vem tillreder i regel maten du äter hemma? – Ja, det får jag göra själv. Ingen annan syns till. Fördelen är att jag får äta när jag själv vill. Jag burkar äta när jag blir hungrig och inte vid en viss tidpunkt.

Tycker du om att laga mat? – ”Matlagning är ett nödvändigt ont”, kryssade jag för. Jag tycker om god mat men själva matlagningen överlåter jag helst till någon annan.

Hur ofta äter du lunch på restaurang? – Tja, det blir för det mesta en gång i veckan när Torsdagsklubben har sitt möte. Oftast på Kaffestugan i Oravais Fjärdsändan. God mat till en billig penning för pensionärer efter kl. 13.

Hur ofta tar du/ni hem färdigmat? – Inte så ofta och då blir det mest grillat revbensspjäll från Citymarket/Stenhaga. Där har de goda revbensspjäll.

Hur ofta går du/ni ut på restaurang och äter lite finare? – Inte så ofta men sker det blir det ofta under mina resor. – Senaste fina restaurangbesöket var hos Berny´s vid Replotbron. Sister Jane bjöd!

Vad åt du till middag i går? – Kålsoppa!

Vilken är din favoriträtt, om du själv lagar maten? – Stekt potatis, stekt ägg, grönsaker och kött/korv av något slag. Blir det korv skall det vara korv med hög köttprocent och inte den vanliga länkkorven.

Vilken är favoriträtten om du inte själv står i köket? – Fläskpannkaka med lingonsylt.

Finns det någon maträtt du avskyr? – Blodmat, typ blodbröd, blodkorv. Sedan gillar jag inte heller lutfisk och memma. Annars äter jag det mesta. Till och med surströmming har jag provat på men inget jag springer benen av mig för.

Kuriosa utom enkäten – Jag äter snabbt!

Såja, nu har ni på klart vad jag anser om mat och matlagning. Äta bör man annars dör man. Äter gör vi ändå dör vi!


Min mat – Vad äter vi i Österbotten? – Enkäten

Fjärdens Kaffestuga i Oravais

Restaurang Berny´s – Replotbron

Kvällstid blir det ofta en smörgås eller två med te. Ikväll blev det två.

Nytt Webbhotell

Som synes har jag haft en liten paus med bloggandet beroende på att jag har bytt webbhotell för min blogg. Mitt tidigare gratisutrymme på WordPress.com var fullt till nästan 100 % och då var det dags att se om sitt hus om bloggen skulle fortleva.

Det finns en mängd webbhotell (en server någonstans i världen där bloggens data finns lagrat) så det var bara att välja och vraka. Eller rättare sagt, jag gjorde ingen större research utan hoppade på samma hotell som min niece Fina Christina har som boplats för sin blogg. Hon är nöjd med detta och sedan är det ett österbottniskt webbhotell med personlig service vilket har en viss betydelse. Själva flytten gjordes av webbhotellet så jag fick bara sitta och rulla tummarna. Jag hade kunnat gör det själv men varför lägga tid på detta när det blir rätt från början med denna service som var gratis. Allt detta är inget som läsaren av bloggen ser men det finns en hel del bakom skärmen som inte syns.

Webbhotellet heter iWebben.fi och har svensk service. Faktum är att jag inte såg någon länk till finska på deras hemsida vilket är ovanligt i Finland. Ofta är det tvärtom, vi svenskspråkiga får leta förgäves efter ett svenskt ord. Hotellet verkar ha allt vad som behövs ifråga om säkerhet, backup och tillägg. Interfacet är worpress.org så det är inga stora förändringar i hanteringen av bloggen.

Så då är det bara att skriva loss, jag har en del på kommande. Jag kommer också de närmaste dagarna att titta genom den personliga presentationen och kanske göra någon liten ändring. Den uppmärksamme har förmodligen redan uppmärksammat en viss förändring i utseendet på bloggen och då inte minst min nya bild i headern högst upp till på sidan. Vad tycks? Det är ju höst.


iWebben.fi – webbhotell

Fina Christina – blogg

Denna gång bara en bild på Bettan uppe i  svenska fjällen. Well, mycket till fjäll ser det inte ut att vara men det är nära ett ställe som heter Vakkotavare mellan Ritsem och Stora Sjöfallet.
Och Bettan rullade fint både genom höst och liten vinter uppe på Stekenjokk. Bra Bettan!

 

Samhällsförbättraren har talat!

Valet i Sverige är över men ändå är det strul både med regeringsbildandet och med rösträknandet. Det finns de som menar att det förekommit röstfusk och har fantastiska konspirationsteorier om detta i beredskap. Ett par distrikt har rapporterat att de sänt in fel valresultat och det påverkade också ett mandat i riksdagen. Så långt, får vi väl säga.

I Umeå var folk missnöjda med att det blev långa köer till vissa röstningsställen och på slutet blev det så att de som stod i kö när valet avslutades klockan 20.00 ändå fick rösta även om det blev på mera än en timmes övertid. Det var inte heller bra enligt expertisen.

Inte konstigt att det blev som det blev med röstandet med tanke på det krångliga valsystem som finns i Sverige. Alltså, i Sverige har varje parti sin egen röstsedel. Varför det? Skulle det inte vara bra mycket enklare med en neutral röstsedel där den röstande skriver ett nummer för det parti eller den kandidat hen tänkt rösta på? För att bevara sin rösthemlighet i nuläget är man alltså tvungen att i allas åsyn ta en röstsedel från varje parti för att sedan slänga alla röstsedlar utom en. Invecklat i onödan och slöseri med papper. Hur många ton med slängda röstsedlar blir det?

I Umeå försökte man på något ställe lösa detta med valhemligheten så att man bara fick gå in en och en vilket gjorde att det tog erbarmligt lång tid och köer uppstod.

Något annat som av många upplevs som krångligt och onödigt är bytet mellan sommartid och vintertid. Nu har EU-kommissionen fallit till föga för gnället och lovar att varje land själv får bestämma vilken tid de vill ha. Fine, säger jag, för nu har Finland möjlighet att få samma tid som övriga Norden och därmed förenklas samarbetet och utbytet mellan länderna. Ja, för den delen med hela central-Europa. Det är ju ändå åt det håller vi mest har våra kontakter. Att det sedan blir lite mörkare eller ljusare i förhållande mellan östra och västra delen av tidszonen har knappast någon betydelse. Det är en vanesak.

Jaha, tror ni de styrande i republiken nappar på förslaget? Det skulle förvåna mig, de har inte ens en gång tänkt åt det hållet. Jag borde skriva en petition till president Sauli.

När jag ändå är i farten har jag ytterligare ett förslag på ett smidigare samhälle men det gäller inte Finland eftersom vi redan har detta i bruk. Jag tänker på att kunderna i matvarubutikerna själva borde väga och prismärka sina inköp av frukt, grönt och andra specerier som lämpar sig.  Ett mycket smidigt system som snabbar upp genomströmningen i kassan. Att Sverige, och kanske också andra länder för den delen, sitter fast i gamla rutiner och inte snappat upp detta är för mig ett mysterium. Dags för förändring i butikerna, Moder Svea!

Det sägs att Sverige är föregångsland för Finland och att där sker utvecklingen tidigare men allt har de ändå inte fått rätt. Därför bör kungariket snegla österut och införa nytt system vid val samt vänja kunderna att själva väga sina inköp av frukt och grönt. Pronto!

Jaha, tror ni de styrande i kungariket nappar på förslaget? Det skulle förvåna mig, de har inte ens en gång tänkt åt det hållet. Jag borde skriva en petition till kung Carl XVI Gustaf.

Än skall mycket vatten flyta förbi innan mina förslag blir verklighet.

 

Varifrån kommer mina gener – mitt resultat från MyHeritage

För någon tid sedan hade Jennifer Sandström ett inlägg på sin blogg där hon skrev om DNA-test från MyHeritage, en tjänst som analysera ens DNA och därmed geografiskt kan ge något slags besked om varifrån det mesta av ens genetiska arv är. På Jennifers blogg fanns också en rabattkod som gjorde testet 9 euro billigare.

Jag blev intresserad och slog till. 71 euro kostade testet med rabatten borträknad. Plus porto till Texas där analysen sker. Jag fick hem ett kit med två topsar som skulle strykas mot kinden i munnen och sedan sättas i två små behållare som skickades iväg. Ganska enkelt.

Häromdagen kom resultatet. Med viss spänning öppnade jag den länk jag fått via epost för att se varifrån jag egentligen härstammar långt tillbaka i tiden. Nu blev det ingen stor överraskning för resultatet visade att jag är hälften finländare och nästan hälften skandinav och västeuropé tillsammans. Inte direkt oväntat. Dock blev jag lite förvånad över att det inte fanns något spår till Ryssland utan istället blev det blygsamma 3,1 % östeeuropé.

Det mest roliga var att jag har 1,3 % inslag av DNA från eskimåer/inuiter. Kanske spår efter det folk som en gång i tiden som befolkade Nordeuropa.

Hur väl man kan lite på resultatet kan kanske diskuteras men någon slags vink om varifrån man kommer torde ändå ges. Analysen bygger ju på att mina DNA jämförs med andras och då beror det på hur många som tidigare testat sig.

På MyHeritages hemsida, där man får ett konto, finns fler tjänster som man kan fördjupa sig i men då kostar det naturligtvis pengar. Det beror på hur intresserad man är om man vill lägga mera pengar på detta. Dock fick man fram en hel del uppgifter redan med detta test, inte bara själva kartan. Bland annat 9914 DNA-matchningar till personer jag är släkt med. Några känner jag till sedan tidigare med de flesta var helt okända för mig. T.ex. en Gunilla Edestig från Sverige kom på första plats med 2,4 % matchning. Vem är denna Gunilla? Hon ingår i det som kallas Storfamilj. Vi är då i alla fall inte kusiner, det är då säkert, utan släkt längre tillbaka. Det blir intressant att tröska genom dessa avlägsna släktingar. Inte oväntat så var det många matchningar från Sverige och USA; de flesta dock från Finland.

Från Estland delar jag gener med kvinna som heter Porrmann i efternamn. Ha, ha, rätt kul. I Argentina hittade jag också en avlägsen släkting som är 3:e kusin, vad det nu betyder.

Däremot fanns det inga nära släktingar som testat sig i MyHeritages eller så är vi inte släkt. Ha, ha.

Senare i höst kommer jag att börja på en släktforskningskurs i Medborgarinstitutets regi. Det är ingen omfattande kurs utan mera en introduktion men jag hoppas få en start på eget släktforskande.


DNA-test avslöjar mitt ursprung – är knappt halvsvensk – Jennifer Sandströms blogg

MyHeritage  

Här kan ni se mitt resultat från MyHeritage. Klicka på bilden för större bild.

 

Stint att fatta!

Gamla mor på hemmet fick besök av sonen som ville ha henne med på en födelsedagsfest som någon av släktens unga förmågor bjöd in till. Något som gamla mor inte alls var intresserad av.

-Säg att jag har feber, sa hon.
-Har du feber? frågar han.
-Nee, men säg att jag har feber.

Tystnad en halv minut.

-Men varför har du inte sagt att du har feber?
-Jag sa att du skulle säga att jag har feber.
-Du har inte feber då?
-Nee, men säg det.

Tystnad en halv minut.

-Hur mycket feber har du då?
-Jag har ingen feber, men säg det till dem.
-Det kan jag väl inte göra.
-Jo, säg att jag har feber.

Tystnad en halv minut.

-Har du feber skall du berätta det för personalen.
-Jag har ingen feber, men säg det till dem.

Tystnad en halv minut.

-Du vill alltså inte komma på festen då?
-Nee, säg att jag har feber


Ovanstående är ett inlägg i den blogg som jag skrev 2008.  (Tänk, jag har redan bloggat över 11 år med början 2007!) Jag råkade idag hitta delar av det bloggmaterialet i min dator.

Min egen salig mor bodde då på hemmet ”Aftonbo” i kommunen och måste tyvärr dela rum med andra; därför kom jag att åhöra följande konversation under ett av mina besök.

”Stint” är dialekt och betyder ungefär svårt.

Enligt SAOB kan stint också betyda annat.

Länge sedan dess men det året (2008) fick mitt förslag att engagera ”Jepokryddona” som underhållning vid en festlighet i Saltgruvan gehör. Tyvärr  finns ingen bra bild på de skönspelande damerna att tillgå.

Sommar, sommar, sommar

Vet ni vad som får mig att tänka allra mest på sommaren? En fråga som inställer sig när sommaren 2018 saga snart är all. För en saga var väl denna sommar med den värme och finväder som bjöds? Men också eldningsförbud och foderbrist för bönder.

Jo, när introt till ”Sommar i P1” spelas. Det får mig att tänka på en stilla, ledig sommardag i hängmattan eller på verandan med sommarens alla attribut glidandes förbi i en behaglig ström utan stress och krav. Surret från en humla, skriet från en mås, krossade jordgubbar i sockervatten, vindens sus i gårdsbjörken, doften från torrhö, en motorcykel som dundrar förbi, hallon direkt från busken, lera mellan tårna, sockergris och rödlemonad, nypotatis och en sillabit, klucket från strandstenarna, höga bomullsmoln, regnbågen.

Jag läste i bladet att Anders Berglund fick flest lyssnare på radion medan Bianca Ingrosso drog bäst som podd. Själv tyckte jag Mark Levengood var bäst även om jag långt ifrån ännu har lyssnat på alla.  Claes Månsson må också omnämnas.

Jag får återkomma till Radio Vegas sommarpratare.

Sommaren har ännu 11 dagar kvar även om villaavslutningen (stugsisten i Sverige) firas kommande lördag. Det handlar om hur mycket eller hur lite man har kvar av något. Inställningen till livet, sommar och sol eller mörker och kyla. Tids nog får vi en annan årstid som vi också kan glädja oss åt.

Fortfarande är det grönt, fortfarande har vi en värme som vi bara kan drömma om i januari. Vem går ut på farstubron i bara kalsongerna mitt i vintern? Möjligen någon vinterbadare men det är något annat. Nu kan jag i tidig morgon, utan att vara representativt klädd, gå ut och prata med fåren, hälsa dem God Morgon och fråga om de är dumma i huvudet. De svarar ofta med ett bää som jag tolkar som ett nää. Fast jag kan inte fårspråket så det kan vara tvärtom.

Fortfarande sommar och fortfarande går det att måla utomhus, något som jag kommer att göra denna vecka. Inga stora saker men små förbättringar.

Det finns också en text till låten ”Sommar, sommar, sommar” men det är instrumentalversionen som jag gillar och alla sommarpratare som följer. Hur och om vad de berättar. Det är sommar!

Sommar, sommar, sommar

T&M: Eric Sandström – Sten Roland

Sommar, sommar, sommar,
det är dans i folkets park.
Sommar, sommar, sommar,
hjärtan skär i trädens bark.
Jag vill viska i ditt öra,
just de orden du vill höra.
Sommar, sommar, sommar,
då en mild och smeksam vind,
fingrar på din bruna kind.

Sommar, blåa fjärdar, vita segel, vind och sol,
dofter, ljuva dofter, andas hö och nattviol.
Broder, glade broder, glöm den snö som föll i fjol,
syster, väna syster, dansa, sväng din röda kjol.

Sommar, sommar, sommar,
det är sol och himmel blå.
Sommar, sommar, sommar,
då man helst vill vara två.
Den försvinner liksom sanden,
som vi silar genom handen.
Sommar, sommar, sommar,
som en dröm du bleknar bort,
du är alltför, alltför kort.

[youtube=https://youtu.be/kO_fn9QgpLk]

Än ser jag sommaren från min villaveranda.

Bloggtystnad?

Nu är det risk att det blir tystnad någon dag på denna blogg. Jag är nämligen på väg till Urkult och där blir förmodligen inget mästerverk skrivet. Förhållandena är sådana och jag åker inte till Urkult för att skriva blogg. Där finns så mycket annat att göra så tiden räcker knappt till. Sömnbrist brukar det bli.

Desto mera material samlar jag och främst då bilder och kanske en och annan videosnutt. Festivalfotograf även i år.

Vädret? Jo, där har meterologerna skärpt sig och lovar bra och varmt väder. Inte för varmt utan lagom (+20  till +27 C) och regnet verkar hålla sig borta. Det blir riktigt bra, skall ni se!

Ifjol var det annat när prognoserna lovade regn nästan varje dag. Det kom en liten skur på lördagskvällen, det var allt, förutom att det var ruskigt kallt. Ifjol.

Istället är det så torrt i markerna i år att den traditionella eldshowen vid midnatt på torsdag blir utan eld och artisterna får ty sig till modernare medel. Spännande att se vad det blir.

Jag får återkomma längre fram men på Instagram kommer jag förmodligen att skicka upp ett och annat foto eller videoklipp så håll utkik där.
https://www.instagram.com/perjohannylund/

Vid Wasalines färjeterminal i Vasa var det så varmt att Mustangen måste ha öppen motorhuv trots att den stod stilla. Vackert  ljud hade den! Sedan körde jag om den på väg söderut.

Ingen sjöutsikt denna gång. Istället får jag glo på Ting1  halvvägs bort och ett kyrktorn vid horisonten. Vad konstverket i förgrunden heter vet jag inte.

Åskar du mig mitt i ögonen?

Äntligen har regnet närmat sig men tydligen får alla andra regn utom vår by. Ibland förvinner regnet och åskan in över fastlandet eller så ilar det iväg till havs. Det kom några droppar idag, 2 mm i regnmätaren. Knappt så att dammet ens blev blött. Inte mycket på en hel månad. Blixtar syns på avstånd och mullret är avlägset, det tackar vi för, men regnet, var är det?

Jag fick mig berättat en historia om en av byns pojkar en gång i tiden. Han var inte gammal alls och ställde sig och frågade åskan: ”Åskar du?” Just då kom en rejäl smäll med buller. Gossen ifråga fann sig snabbt och frågade åskan igen: ”Åskar du mig mitt i ögonen?” (Mitt i ansiktet). – Tydligen gick det att prata med åskan den tiden.

En annan gång befann han sig i ett av byns fähus (föus). Där fanns kor, kalvar och någon gris. Gossen stod och betraktade grisen som råkade knuffa till honom med trynet på hakan. Han blev inte svarslös utan frågade grisen: ”Grisar du? Grisar du mig mitt i ögonen?” Vad gossen menade med ”mitt i ögonen” kan man fråga sig. Kanske tyckte han att både åskan och grisen var lite oförskämda och självsvåldiga mot honom? Högljudda och stökiga.

Det får vi troligen aldrig veta och inte heller varför regnet far som det far på himlapällen. Det är mycket vi aldrig får veta och jag kan bara citera den gamla bibelversen om vinden: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden” (Johannes 3:8). – Detta får mig att undra ännu mera: vad menas med ”… så är det med var och en som är född av Anden”. – Bakom varje fråga och svar finns nya frågor. Som en lök eller en rysk, delbar trägumma, en ”Matrjosjka”.


Matrjosjka

Vinden gjorde sitt och där blev den liggandes.

Ur led är tiden

Idag har jag varit busy från morgon till kväll. Ett par datauppdrag gjordes om inte slutade helt enligt planerna men så går det ibland. Men förr eller senare brukar det lösa sig.

Halva dagen tillbringade jag i staden på jakt efter några prylar jag ansåg mig behöva. En korg till cykeln inhandlades till det facila priset av 10 europenningar. Den monteras förhoppningsvis imorgon och sedan kan jag bege mig ut på långa utflykter med vätska, kamera och stativ i den samma. Tills nu har jag haft kameran hängandes i rem från axeln, ett inte helt lyckat arrangemang eftersom kameran kan få sig en och annan olycklig törn när jag som velocipedryttare äntrar mitt åkdon.

Sedan slank jag in på en musikaffär och kollade lite på gitarrer. Hör och häpna! Jag har faktiskt börjat fundera på att återuppta mitt musicerande som jag som yngling en gång i tiden utövade. Då klinkade jag på gitarr och tog också som liten gosse pianolektioner; låt vara på byskolans tramporgel men med kommunens klockare Heikius som lärare och han hade studerat på Sibelius-Akademin! Så det så! Något hum om musikens mysterium har jag även om det mesta torkat in och behöver en grundlig uppfräschning. Kanske till hösten men man får alltid titta och drömma redan nu.

Det som upptog mesta tiden var sökandet efter en armbandsklocka med digital visning. Som jag snurrade runt utan att hitta lämpligt urverk.

När jag blev friherre så beslöt jag att inte mera använda armbandsur i samband med att klockremmen gick sönder på min tidigare klocka. Jag skulle nu få all tid i världen och inte behöva titta på klockan stup i kvarten. Därtill ville jag vara lite modern och bara kolla på mobilen vad tiden lider som ungdomarna gör.

Rätt snart upptäckte jag att jag saknade mitt arbandsur. Jag var van att ha koll på minuterna och sekunderna och att ständigt plocka fram mobilen för att se tidens gång kändes lite nördigt. Så beroende av mobilen är jag inte, beslöt jag mig för.

Därför ville jag idag köpa ett ur med digital visning och viss om att Clas Olsson har ett brett sortiment av digitala ur styrde jag stegen dit. Så besviken jag blev! En (1) futtig herrklocka med digital visning kunde affären uppbringa och den föll mig inte alls i smaken. Vad har hänt med Clas Olsson?

Jag rusade vidare runt till stadens alla ställen där det möjligtvis kunde finnas en vanlig, hederlig, gammeldags klocka med digital visning av timmar, minuter och sekunder och inte mycket mera än det. Så svårt det blev. Ingenstans fanns detta ur utan jag hänvisades till manicker med alla slag funktioner som jag inte anser mig behöva och med ett pris som tio gånger överskrider min klockbudget.

Priset tog den affär som erbjöd mig en klocka av märket Sandström. Visserligen handgjord uti kungariket men med analog visning och med en prislapp som jag bara kan drömma om. 3-4000 euro låg priset på för denna tidens väktare. Jag höll på att svimma men höll god min och sa att det var mera en klocka till vardags jag var ute efter.

Utan klocka blev jag men kanske jag nästa vecka hittar något lämpligt under min äventyrliga färd. I värsta fall måste jag beställa en från Kina via Internet.

Tanken slog mig att ur med digital visning kanske redan gått det öde till mötes som våra sedlar och mynt förväntas göra inom en snar framtid, försvinna. Kvar finns statusklockor, betalkort och Swish.

Allt detta letande gjorde att jag blev hungrig. På torget i Vasa hittade jag ett vietnamesiskt gatukök. Jag testade en av deras baguetter som fick helt godkänt. Speciellt brödet var gott! Kryddat men med lämplig dryck helt acceptabelt för en klenmagad nordbo. Tyvärr var utbudet av drycker begränsat så jag valde att äta min baguette utan nedsköljning. Jag överlevde och kommer säkert att pröva även andra än nummer sex på deras meny i framtiden.

Klockan går, med eller utan digital visning, och närmar sig midnatt. Jag får vända mitt timglas och nanna kudden.


Sjöö Sandström – visst är deras klockor läckra ändå?

Gott och mättande. Rekommenderas om de kan utöka sitt dryckessortiment något.

Syrenerna håller på att slå ut. De bryr sig inte om digital eller analog tid. De bara exploderar i färg och doft.