-
Hon vars hjärta var som mitt
Sommaren rullar på, den bästa på många år. Åtminstone vad gäller vädret. Ibland blir det så varmt ute att jag i stället slänger mig på soffan och läser en stund medan luftvärmepumpen skapar behaglig kyla. Långsamt men säkert, sida för sida, läser jag böcker. Jag har mitt Proustprojekt på gång, alltid tillgängligt i telefonen, och i detta nu kan jag rapportera om att jag läst 7 % av hans huvudverk: ”På spaning…..”. Kanske huvudvärk för som somliga, för andra ett huvudverk. Förresten så är det idag 150 år sedan han föddes, 10 juli 1871. Grattis Marcel, var du nu finns! – Jag hoppas att jag en dag kan rapportera att…
-
Midvinter?
Snart är det vinter och skidan den slinter. Stopp och belägg, det finns inte en snöflinga så långt ögat når och igår var det +6 C på backen. Någon kölknäpp lär vi inte heller få räkna med den närmaste tiden, ej heller snö varför julen kommer att bli tämligen mörk, för att inte säga svart. Som midvinter känns det inte alls. Fast månen lyser upp om inte molntäcket så förhindrar. Eller norrskenet. Igår kväll borde ett kraftigt norrsken färgat himlen grann men här var det mulet och regn. Vintersolståndet borde inträffa kommande natt (natten till tisdag) varefter dagens längd står mer eller mindre stilla fram till på julaftonen då dagen…
-
Så kan det gå när haspen är på
… eller rättare sagt, när Brunte haft på parkeringsbelysningen ända sedan igår kväll. Då är batteriet tomt när nästa färd skall anträdas. Igår kväll gjorde jag en tur på isiga vägar och då gällde det att ha tungan i rätt mun så att vi inte slant ned i diket, Brunte och jag. Rena isgatan både på sidovägar och på landsvägen genom byn. Jag besökte ett par mostrar och en morbror och si de bor inte vid allfarväg utan först efter 3 km på en smal och kullig skogsväg kom jag fram i den besvärliga halkan. Men det gick bra och hem kom vi. Det som var mindre bra var att…
-
En lördag i Björkarnas stad
Gårdagens överfart till Umeå, Björkarnas stad, gick smärtfritt och snabbt. De fyra timmarna ombord tillbringades en del tillsammans med 3 andra bybor i baren. Jag skulle tro att det är rätt sällsynt att det är fyra bybor, i alla fall med rötterna i vår byn, på väg över Kvarken. Problem fick däremot några finskatalande personer med i det närmaste noll kunskaper i svenska när de i hamnen skulle äntra bussen in till Umeå. Istället för att betala 10 euro eller 90 kronor började den ena kvinnan gapa och skrika på hjälp från hennes ressällskap som redan satt sig längre bak. Den gnälls ofta på svenskundervisningen i republiken, som av en…
-
Skogens poesi
Trots att sommaren är snart förbi så finns det än tillfällen att njuta av solen, ljuset och värmen. T.ex. ikväll var det riktigt varmt och skönt i solskenet vid villan. Annars märker man nog av kylan så fort solen gått ned. Dagen började med fina dimslöjor över byn som skimrade vackert i den uppstigande solen. Jag tog med mig kameran och knäppte några bilder på samma gång som jag skötte tillsynen av kattorna denna weekend. På kvällskvisten for jag en sväng till villan och fick då för mig att gå till en liten insjö, eller skall vi kalla det träsk, inte långt från villavägen. Korpesbrunnen heter insjön. Korpar har här…
-
Kalla det vidskepelse
Fredagen den trettonde har snart gått till förgängelsen för denna gång utan att det hänt någon värre olycka än att jag hamnade att försumma mitt vanliga arbete i Saltgruvan för att istället hjälpa till i ett hål som var underbemannat till 100 %. Jag får väl äta upp det kommande vecka, kan jag tro. Så är det i semestertider. En som är på semester och som också vågar sig ut på resa är Stora Yxan. Denna fredag den trettonde klockan tretton äntrade han bussen till Jubileums Marathon Stockholm som går av stapeln i helgen. Lördag 14 juli 2012 är det på dagen 100 år sedan maratonloppet vid OS 1912 avverkades…
-
Äntligen – Varsågoda!
Jag gjorde en runda i den lokala köpladan. Ut kom jag med sex ägg. Jag betalade hönsbollarna i kassan. Tjejen i kassan höstade in pengarna och tillbaka fick jag växel, kvitto och Varsågoda! Jag hejdade mig ett ögonblick och frågade: ”Varsågoda? Heter det inte varsågod när det gäller en person?” Tösen blev kanske förvånad över frågan. Hon sa att så har hon alltid sagt. Kanske det är hennes dialekt? – Lite yrvaken såg hon ut, nästan ursäktande. Men det behövde hon inte vara, ursäktande. Så kanske det är, att det finns en dialekt som säger Varsågoda i singularis. Jag har nämligen hört andra med samma ordsväng. Som en slags hövlighetsform? Men…
-
Me like
Jag har aldrig gillat pyramidspel och liknande. Nu har jag dock fått en utmaning av min niece som påminner om pyramidspel. Berätta sju saker om dig själv som andra inte vet, är utmaningen. Sedan skall jag utmana sju andra. Det struntar jag i. Men jag skall i alla fall berätta om sju saker jag tycker om. Tidig sommarmorgon just som solen gått upp, gärna i skärgården. Den gröna färg andhanen har på sitt huvud. Vintergatan. Doften av nyslåttat gräs. Fläderblomsaft med iskuber i glaset en varm sommardag. Dan Anderssons dikter, men också hans prosa. ”Valse Triste” av Sibelius. Det blev en riktigt prydlig lista. För att bryta den något högtidliga…
-
En dikt
Ibland snubblar man över händelser och samtal som får en att tänka på något man upplevt tidigare. Denna gång var det en dikt av Dan Andersson: ”Vaggsången vid Kestina” som kom fram i mitt sinne. Jag är en stor beundrare av Dan Andersson och hans samlade skrifter finns i min bokhylla. Även om de är lästa bläddrar jag ofta i böckerna. Han skrev mycket prosa men även hans dikter är speciella och läsvärda. Av alla hans dikter är Vaggsången den som mest präntat sig fast i mitt minne. Denna dikt rymmer så mycket; fattigdom, ålderdom, vaggor, det enkla livet, kärlek, natur, trolldom, livsvisdom. Det är Dan Andersson i ett nötskal.…