-
Byadagen 2019
En årligt återkommande händelse är byadagen i början av juli. I år är det 30 år sedan byadagen började firas och detta uppmärksammades i tal av personer som varit aktiva i byarådet och kvinnoklubben, som var föregångare till byarådet. Byarådet i Oxkangar är arrangör och programmakare, står för servering och korvgrillning samt ordnar musiken. I söndags gick den av stapeln, byadagen. Ganska mycket folk och vädret var oss nådiga. Nytt för i år var den hoppborg för barnen som hyrts in. Mäkta populär av aktiviteten att döma. Vuxna och barn över 12 år fick kasta pil. Alla klarade sig helskinnade och två mästare korades, en dam och en herre. Musiken…
-
De anhörigas afton på Marielund i Maxmo
Igår kväll blev det stolgymnastik. Det gällde att i takt till sång göra några enkla rörelser sittandes på stolens framkant. Lite pröva på. Sådana övningar som man ser på äldreboenden där rörligheten ofta är begränsad hos innevånarna. Likväl skall det gymnastiseras och röras på sig. Och javisst, det var där jag befann mig igår, på Marielund i Maxmo. Gamla moster, 90-plus, bor sedan många år på detta fina äldreboende i Maxmo kyrkby. Varje höst firas De anhörigas afton och eftersom moster själv inte har några barn så blir det vi syskonbarn som får engagera oss lite mera förutom hennes syster som igår hade förhinder. Därför föll det på min lott…
-
Fest på stan
När jag igår vid midnatt kom hem efter en sväng till Konstens Natt i Vasa blängde 20 ljusprickar uppfordrande mot mig i mörkret. Skenet från Bettans strålkastare reflekterades i ögonen på de tio får som finns på andra sidan landsvägen invid min stuga. En ganska säregen och mycket tillfällig syn i mörkret. Två sekunder syntes dessa klart lysande prickar i mörkret, som en vintergata, sedan var de borta. Snabbt som ett stjärnfall. Jo, jag bevistade Konstens natt i Vasa torsdag kväll. Fint och varmt väder lockade ut folk på gatorna som om Vasa vore en kontinental stad likt Barcelona eller Paris. Musik, konst, mat och evenemang av olika slag bjöds.…
-
Byadagen i hetluften
Idag har vi firat byadagen här i Oxkangar, den årligt återkommande sammankomsten när infödingar, villabor och emigranter samlas i juli för att en stund tillsammans släppa vardagen och umgås. Vädret var oss även i år nådigt och vi hade en strålande sol som minsann lockade fram svetten. Temperaturer på mera än +25. Jag vågar inte säga någon exakt siffra för min digitala utomhusmätare hade lagrat + 40 C i minnet men då var det naturligtvis i solen. I alla fall hett så det kändes. Per, ordförande för byarådet som är arrangör, hälsade välkommen. Dennis Rönngård bjöd på kända sånger och ledde också senare allsången. Korvgrillning, kaffe med dopp, pilkastning, lotteri…
-
Avsaknaden av skor och fylla
Igår lördag blev det utflykt både i norr och i söder. Min niece Christina och hennes kille firade sin förlovning och då anlitades jag som fotograf. Trots strålande sol med åtföljande skuggor så tror jag att jag lyckades ganska väl. På kvällen följde jag sister Jane och hennes man från den lyckliga staden åter en gång till Kaustby och festivalen där. Andra gången denna vecka. Musikaliskt var kvällen inte lika intressant för mig som i tisdags men kvällen var solig och fin och stämningen är annars så härlig på Kaustbyfestivalen. Två saker reflekterade jag över denna dag. För det första så är det högst vanligt att man tar av sig…
-
Född och väl gödd
Gossen var född och skulle döpas; jag blev på kuppen väl gödd. Inte bara på dopets efterfest utan också senare på dagen. Av någon anledning blir jag ibland anlitad som fotograf på diverse tillställningar. Idag var det dop i Maxmo kyrka som sedan övergick i vigsel av föräldrarna. Två flugor på smällen, kan man säga. Bröllopet var hemligt förutom för ett fåtal, inklusive hovfotografen själv som invigd, dock inte vigd. Det hade blivit för trassligt med fler flugor i den smällen. Eller kanske inte, efter att jag lyssnat på några av deltagarna efteråt så misstänkte nog en och annan att något mera var på gång. Att fotografera på dop och…
-
Så skimrande var Urkult
Det finns kanske de som förundras över min vurm för Urkult, festivalen i Näsåker? Jag har den som ett underliggande tema i bloggen och den dyker upp då och då. Varför, är den verkligen så bra, måhända någon frågar sig? Musiken naturligtvis, mångfalden, naturen och inte minst människorna, svarar jag. Jag gillar verkligen den variation som musiken bjuder och jag försöker att se och uppleva så många uppträdanden som möjligt med kameran i högsta hugg. Jag gör mina små videos, tar bilder och lyssnar till musiken, ser människorna, upplever den unika stämmingen. Andra är mera avslappnade, tar det som det kommer, festar vid campingen, umgås med vänner och nya bekanta,…
-
Konstens Natt 2015
Igår kväll besökte jag Konstens Natt i provinshuvudstaden. Det var inte speciellt mycket konst jag såg utan jag strövade mest omkring i centrum och kollade på underhållning och folk i allmänhet. Ett par krigare från Saltgruvan träffade jag, Stora Yxan och Hemliga Färdmannen. Annars var det mest okända. Angående nöjesutbudet så fanns det inget speciellt som jag bokat in, kanske mätt från Urkult senaste veckan och svårt att komma i samma klass. Jag visar ett gäng bilder som jag tidigare idag också laddade upp på Facebook. Naturligtvis blir det några bonusbilder till er kära läsare av bloggen, så håll till godo. I morgon skall jag försöka ta mig an en epistel…
-
De dödas fest
Vad gör man då? När regnet strilar ned, det är mörkt ute som i en säck och väderleksrapportern lovar oväder. Typiskt novemberväder? Själv har jag ikväll tittat på ett TV-program via nätet från Telemadrid: ”De dödas fest” eller något sådant kan det kanske översättas. Programmet har spelats in i México och där firas allhelgona eller Día de Todos los Santos som helgen heter på spanska på ett helt annat sätt än här. Även annorlunda än i Spanien. Senaste kurstillfället i spanska kom denna högtid upp och en rätt livlig diskussion kom till stånd om denna högtid och om begravningsceremonier i allmänhet och kulturella skillnader. Roberto, vår lärare, tyckte det var…
-
Några timmar vid byastugan
Idag var det fest och sorgen förbjuden gäst. Vid byastugan hade byarådet pyntat för fest, rest tältet, handlat kaffe, dopp och korv, ordnat med orkester och bokat en festtalare. Som avslutning var det lotteri. Vädret var oss också nådigt och endast några få droppar föll från skyn. Så roligt det var att se alla som kommit, även sådana som jag inte kände. En för mig okänd dam tog kontakt och uttryckte sin glädje över att byn också finns på Facebook. Hon undrade vad jag hade för utbilning med anledning av de små texter som skrivs på FB. Kanske jag är journalist eller något sådant? Nejdå, jag är krigare i Saltgruvan.…