Sommarkväll

Jag vill helt kort visa några bilder från kvällens stilla vandring till grannarna. Sommaren är här även om det blåser en ganska frisk nordlig vind i kväll. Men solen sken och myggen höll sig borta. Det tackar vi för! Däremot höll en kaja koll på mig och kraxade utmanande.

Fåren har också kommit på plats så nu blir det mera aktivitet kring huset. Ljud också för den delen. Fast ikväll var de lite blyga och avvaktande.

En riktigt fin sommarkväll!

Till att börja med kan vi konstatera att väggubbarna skött sig bra idag. Röjt buskar i diket och målat mittlinjer på vägen. Mest gul färg. Få ställen att köra om på men vi locals vet var vi skall trycka på om vi vill förbi.
Tacka och lamm, undrande vad är detta för en snubbe som fånar sig.
Svågers favoritkatt i gröngräset. Lystrar till namnet Kisse.
Herr Tupp med sitt lilla harem. Vackra men till åren komna. Äggen vill inte trilla fram riktigt lika bra nu som i deras ungdoms dagar.

Bäst är kvällen

Åter en fin och varm dag. Bäst är kvällen med svalka och lugn.

Jag är åter inne på föregående tema, siestan, med tupplur på eftermiddagen och utgång när aftonen gör sitt intåg. I natt skulle jag kunna vara ute hela natten eftersom jag har semester kommande vecka. Bara sväva iväg någonstans, med bil eller cykel. Kanske gåendes. Suck, en underbar tid.

Klockan var tio ikväll när jag besökte min granne fåraherden och fick mig några ägg till frukosten i morgon bitti. Kvällsöppet i hönseriet. Sånt är livet på landet.

Nej, jag kommer nog att lägga mig i kristlig tid, d.v.s. någon gång efter midnatt. Jag har ett och annat att bestsyra kommande två dagar innan jag beger mig till sommarens stora händelse. Som jag längtat!

nissus
Skymning sänker sig över Bruntes boning. Midnatt närmar sig men än kan man gott vara ute. Och det mest märkliga: inte en enda mygga!

Vår vackra natur

Sent igår kväll for jag åter ut till villan. Samma fina scenario men kanske inte lika färggrant på himlen som i förrgår för det fanns nästan inga moln i väster som skapade den gyllene himlen. Men det var ändå vackert med den spegelblanka vattenyten som enbart bröts av småfiskens glada (jodå, jag föreställer mig att de var glada) hoppande i närheten av strandstenarna och, vill jag påstå, harmonsiska svallvågor efter en snurrbåt med lagom fart. Det var åter kväll i mitt eget lilla paradis.

Jag kände mig dock trött och slängde mig på soffan för en liten tupplur. Tupplur, längre än jag tänkt mig, fram till 02.45 då jag åter tog mig en titt på härligheten. Så tyst, så stilla, bara måsarnas skrän ute på grynnorna hördes (sover de aldrig?) och någon enstaka fågelsång i skogen. Även det mesta av småfisken verkade ha gått till ro för natten. Ok, jag sover en timme till, tänkte jag. Det blev två timmar för kvart i fem vaknade jag nästa gång. Aj, aj, nu missade jag soluppgångens gyllene timme. Dock syntes solen knappt i skogen annat än genom enstaka lågtstående strålar. Det var en stilla, magisk stund när jag greppade kameran och gav mig iväg med Brunte.

Jag åkte runt på skogsvägar och stannade till när jag såg ett passligt motiv; halade fram kameran och tog bilder här och där. En liten fotosafari i den tidiga morgonen. Det är på tidig morgon och sen kväll som man skall ta bilder på sommaren. Det är då man får det bästa ljuset, annorlunda vinklar och den trollska stämningen. Min gamla skolkamrat från Irland sa att det inte är lönt att ta naturbilder efter kl. nio på morgonen och jag är benägen att hålla med honom.

Förutom själva fotograferandet njöt jag av stillheten och svalkan. Gårdagens hetta hade jag i minnet och luftens friskhet var uppiggande. Inte en människa i rörelse, därför stannade jag Brunte mitt på vägen när andan föll på och där fick han stå tills jag var klar med fotograferandet. Ingen var ändå vaken så tidigt på morgonen och på väg till jobb. Först klockan sex när jag återvände till byn såg jag skymten av en krigare på väg till Saltgruvan. Stackare som måste jobba i denna värme.

oxkangar natur 2014
På väg till villan igår kväll.
oxkangar natur 2014_2
En krusning på vattenytan. Någon som sa hej!
oxkangar natur 2014_3
Lugna svallvågor sökte sig sakta mot strand
oxkangar natur 2014_4
På andra sidan sundet kvart i fem på morgonen. Solen hade redan varit uppe en timme.
oxkangar natur 2014_5
Inne i skogen var det det dock lätt dimma en stund till.
oxkangar natur 2014_6
Min torrtall stod kvar och väntade de första solstrålarna i toppen.
oxkangar natur 2014_7
Dimman lättade när solens strålar sänkte sig alltmer över skogens rike
oxkangar natur 2014_9
Åter vid sjön, fast på ett helt annat ställe, simmade sjöfåglarna med sina kullar.
oxkangar natur 2014_8
Denna brygga älskar jag. Inte för att den är direkt vacker men den fungerar och den bryter av i skarp kontrast mot alla perfekta och påkostade landningsställen som annars finns. Måtte den inte förändras väsentligt! Solen stod redan högt på himlen och jag återvände till byn.

Pedaltramp i sommarkväll

Jag tog en liten cykeltur ned till byn i det fina vädret som vi fick uppleva ikväll. Inte mycket mygg, ej heller blåsigt och kallt. Först hälsade jag på hos några hundvalpar som var hjärtans livliga och pigga. Entusiasmen var inte att ta fel på. Sedan fortsatte min färd ned till byns EU-projekt som omfattar skötsel av Fladan mitt i byn. Buskar, sly och gräs skall tuktas och till hjälp finns en hop fyrbenta fän innanför stängsel och bom. De gillar att äta och grönt, både gräs och annat, finns det att mumsa på.

En riktigt fin sommarkväll som man egentligen inte borde gå och lägga sig till. Istället hade en lång cykeltur in i den sjunkande solen lockat. Tids nog får jag väl göra det när semestern infinner sig.

Hej kompis! Vem är du med kameran?

 

Byljud

Dagens buskröjning gick bra utan attack av vare sig fästing eller geting. Det är ett getingfattigt år må jag säga. Det brukar alltid finnas minst ett par getingbon i toaletten och vedboden vid min sommarstuga men icke i år. Inte ens överhövan med mygg vill jag påstå.

Jag stod stilla en stund utomhus efter att den gamla amerikaklockan i stugan slog tio ikväll. Blickstilla stod jag och lyssnade på sommarljuden i kvällen. Grannens tupp var för en gångs skull tyst, kanske den gått till kojs i tid för att inte missa morgonens kukku-kee-kuu. Uppe med tuppen heter det ju.

Några svalor flög över hagen med försynta läten, inte alls det skrikande som möter mig varje dag jag visar näsan i uthuset.  Det hördes när Sister Jane låste ytterdörren och en mus kvittrade i dikeskanten bara en halvmeter från mig. En räv hördes gläfsa och ljudet från en fläkt hördes sakta från byn. Just då hördes ett väsande ljud västerifrån som stadigt ökade till styrkan av ett startande flygplan just som bilen passerade på den närbelägna landsvägen. Så högt kändes oväsendet från ljudmarodören efter all den tystnad som kvällen var fylld av. En tystnad med avlägsna ljud som poppar upp och försvinner. Byljud brukar jag kalla dem. En traktor startade och körde iväg någonstans men det hör till byn, det är något annat än det ursinniga crescendo bilarna lyckas förstöra sommarkvällen med.

Jag vände på klacken och gick in till mig just som några tranor gav upp ett skri borta i nordväst.

Klockan närmade sig tio, tid för tystnad

En tur med Brunte i härlig sommarkväll

Ikväll höll det på att gå illa. Riktigt illa. Jag städade Brunte invärtes idag och tyckte att det var läge för en stilla rundtur i landskapet på kvällskvisten. Vädret var perfekt, solen sken, stereon spelade lättsmält pop och armbågen stack ut genom sidorutan.

Vid en skarp kurva på vägen ned mot hamnen i kyrkbyn mötte jag två ekipage. Scooters med tjejer plus passagerare på sadeln.  Just som jag närmade mig den mest kritiska punkten i kurvan dök ytterligare en scooter upp med god fart rakt mot frambenen på Brunte. Tjejen som körde måste nämligen väja för två spatserande herrar och körde därför på min sida av vägen. Avståndet var mycket kort och som tur var körde jag sakta och kunde tvärnita men tjejen hade inget annat val än att möta mig på fel sida. Hon körde om på höger sida i diket. Tur att jag körde sakta och att diket var obefintligt. Tänk så nära det är mellan härlig tur i sommarkväll och 112.

Egentligen var jag på spaning efter modell på snyggt staket. Jag har en stor, ful granhäck som huserar på min tomt och skulle gärna ersätta den med något annat. Ett staket som skulle hålla i decennier, kräva minimalt underhåll och gärna vara lite originellt. Jag kan konstatera att i våra trakter finns inte många inspiritionsgivande staket. Vi är det staketlösa landskapet i republiken. Tips mottages med tacksamhet!

Grabbar på språng i varm sommarkväll
Staket, modell äldre

Bland grönska och rökmoln

Man skall prova allt men behålla det goda, står det visst i skriften. Igår provade jag nyproducerad tjära på sockerbit, det var starkt. Ikväll blev det något nästan ännu starkare.

Jag besökte ett par goda vänner som bor i paradiset. Det var inte Adam och Eva om någon trodde det. Det är ändå ett underbart ställe. Som i en park med otrolig blomsterprakt, växtlighetens plymer som avgränsar ytor och björkarnas lövkaskader som ger en grönskimrande atmosfär vid kaffebordet ute i det fria.  Välansat jordgubbsland gav sina bär till glasskålen, potatislandet frodigt och grönt och täppa med lök och grönsaker som förgyller matbordet. För att inte tala om en vidunderlig sjöutsikt.  På andra sidan sundet glänser klippor i koppar och de vindpinade tallarna är som en kalott på den lilla holmen. Nere vid stranden står strandbastun i solskenet och båthuset vid vattenlinjen vilar grått och tryggt på gammal grund. Sjön är spegelblank och på en sten några meter från stranden ruvade en senkommen mås på sina ägg. Lugn och oberörd som om inga människor fanns. De fyra katterna i huset strövade makligt omkring i det gröna. Den ena vägrade flytta sig när jag kom insmygande med Brunte framför huset. En bil, vad är det?

Samtalet var inspirerande och rörde sig om vitt skilda saker. Bl.a. om resor. De ville gärna höra om min senaste utflykt. De berättade om sin resa till Egypten i vintras och om sin nya leksak som de förvarade i strandbastun nere vid stranden. Det visade sig vara en egyptisk vattenpipa som skulle förevisas och provas.  Båda har blivit glada feströkare av egyptisk vattenpipa trots att de är i mogen ålder med utflugna barn och sitt på det torra. Därtill aldrig rökt vanliga cigaretter. Så man kan inte kalla det ungdomligt oförstånd. Tobak, av vilken sort det än är, är skadlig, det vet väl varenda människa. Ändå laddade vi pipan med vatten och tobak och tände på. Frun i huset var mest ivrig och tyckte det smakade gott, herrn var mera eftertänksam men bolmade på. Själv fick jag mest hosta men tvingades ändå dra ett antal bloss för att få åtminstone en fin bild men röken svävande kring huvudet.

Plötsligt tyckte hon att jag hade ovanligt snygga skor. Usch, de gamla tofflorna. Ok, de är väl inte så dumma men de är nog något nötta eftersom de är riktiga turistskor, bekväma och luftiga. Därför har de fått följa med på en och annan resa. I nästa andetag påstår hon att mitt huvud är stort och tydligt. Jag frågade om det fanns starkare saker i tobaken men det visade sig att kameran som hon använde förstorade upp mitt fokuserade ansikte i displayen. Inga förbjudna ämnen i det rökat, intygade hon.

I trakten har annars ett par herrar arresterats för att ha odlat växter av tvivelaktig sort i ett nedlagt bönehus. En större odling förstördes av blåa pojkarna. I paradiset jag besökte odlas enbart nyttiga saker, även om en tobaksodling inte vore helt fel att starta. Åtgång finns ju.

Laddas för rökning