Allehanda

Vår vackra natur

Sent igår kväll for jag åter ut till villan. Samma fina scenario men kanske inte lika färggrant på himlen som i förrgår för det fanns nästan inga moln i väster som skapade den gyllene himlen. Men det var ändå vackert med den spegelblanka vattenyten som enbart bröts av småfiskens glada (jodå, jag föreställer mig att de var glada) hoppande i närheten av strandstenarna och, vill jag påstå, harmonsiska svallvågor efter en snurrbåt med lagom fart. Det var åter kväll i mitt eget lilla paradis.

Jag kände mig dock trött och slängde mig på soffan för en liten tupplur. Tupplur, längre än jag tänkt mig, fram till 02.45 då jag åter tog mig en titt på härligheten. Så tyst, så stilla, bara måsarnas skrän ute på grynnorna hördes (sover de aldrig?) och någon enstaka fågelsång i skogen. Även det mesta av småfisken verkade ha gått till ro för natten. Ok, jag sover en timme till, tänkte jag. Det blev två timmar för kvart i fem vaknade jag nästa gång. Aj, aj, nu missade jag soluppgångens gyllene timme. Dock syntes solen knappt i skogen annat än genom enstaka lågtstående strålar. Det var en stilla, magisk stund när jag greppade kameran och gav mig iväg med Brunte.

Jag åkte runt på skogsvägar och stannade till när jag såg ett passligt motiv; halade fram kameran och tog bilder här och där. En liten fotosafari i den tidiga morgonen. Det är på tidig morgon och sen kväll som man skall ta bilder på sommaren. Det är då man får det bästa ljuset, annorlunda vinklar och den trollska stämningen. Min gamla skolkamrat från Irland sa att det inte är lönt att ta naturbilder efter kl. nio på morgonen och jag är benägen att hålla med honom.

Förutom själva fotograferandet njöt jag av stillheten och svalkan. Gårdagens hetta hade jag i minnet och luftens friskhet var uppiggande. Inte en människa i rörelse, därför stannade jag Brunte mitt på vägen när andan föll på och där fick han stå tills jag var klar med fotograferandet. Ingen var ändå vaken så tidigt på morgonen och på väg till jobb. Först klockan sex när jag återvände till byn såg jag skymten av en krigare på väg till Saltgruvan. Stackare som måste jobba i denna värme.

oxkangar natur 2014
På väg till villan igår kväll.
oxkangar natur 2014_2
En krusning på vattenytan. Någon som sa hej!
oxkangar natur 2014_3
Lugna svallvågor sökte sig sakta mot strand
oxkangar natur 2014_4
På andra sidan sundet kvart i fem på morgonen. Solen hade redan varit uppe en timme.
oxkangar natur 2014_5
Inne i skogen var det det dock lätt dimma en stund till.
oxkangar natur 2014_6
Min torrtall stod kvar och väntade de första solstrålarna i toppen.
oxkangar natur 2014_7
Dimman lättade när solens strålar sänkte sig alltmer över skogens rike
oxkangar natur 2014_9
Åter vid sjön, fast på ett helt annat ställe, simmade sjöfåglarna med sina kullar.
oxkangar natur 2014_8
Denna brygga älskar jag. Inte för att den är direkt vacker men den fungerar och den bryter av i skarp kontrast mot alla perfekta och påkostade landningsställen som annars finns. Måtte den inte förändras väsentligt! Solen stod redan högt på himlen och jag återvände till byn.

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »