I bur kan inte mina skämt uppskattas?

Idag såg jag en kvinna klädd helt i svart i den lokala köpladan i kyrkbyn. Jag menar, från topp till tå. Hon var klädd i burka och endast ögonen syntes i en liten öppning. T.o.m. händerna var täckta av svarta handskar.

Det är första gången jag sett en kvinna klädd i burka i våra trakter och blev lite konfunderad. Visserligen har jag tidigare sett muslimska kvinnor i vår socken som haft långa klänningar (eller vad man skall kalla dessa plagg) och täckt huvud men inte så heltäckande som denna. Det måste vara en nykomling.

Jag fick en impuls att lyfta på huvudbonaden och tjoa ett ”tjohoo, är någon hemma?” men jag är inte säker på att det hade uppskattats. Allra minst av hennes man som stod på ett par steg borta. Han var klädd som vilken inföding som helst och hade säkert kunnat drämma mig i skallen om jag försökt mig på någon lustifikation. Jag tror ämnet är för känsligt för att skämta om för de som får försvara sin rätt att klä sig på detta vis i vår västerländska värld. Egentligen var mitt infall en fundering om vilken humor dessa människor från främmade kulturer har och var gränsen går för skämt. Har de en annan slags humor än vi i republiken?

Det är mest troligt att de inte förstår och uppskattar min fallenhet för dåliga skämt och barnsligheter. Det gör långt ifrån alla infödingar heller i våra nejder. Inte ens grannens tupp som sitter i bur kan uppskatta mina dåliga vitsar:

Vilket djur skrämmer gäss genom att låta som en tupp?
Svar: Galapagossköldpaddan…. (gala på gås sköldpaddan)