Jag har kapitulerat
Jag har i flera år använt Spotify för att lyssna på musik, gratisversionen. Bra ljudkvalité, snabbt låtval, stort urval av artister men så var det där med reklamen man måste lyssna på med jämna mellanrum. Många gånger har jag bitit ihop tänderna när reklamen babblat på med sitt för mig totalt ointressanta budskap. Till på köpet på finska. Om reklammakarna visst hur fullständigt bortkastat deras säljförsök varit på mig. Men det hör till när tjänsten är gratis.
En annan begränsning har varit att man bara fått lyssna 10 timmar per månad. Det har räckt bra för mig fram till nu när jag skaffat hemmabio. Bra ljud i högtalarna har gjort att jag lyssnat alltmer på musik, både via radio och via Spotify. Den tidigare mätaren för hur mycket tid jag har kvar av mina 10 timmar har varit borta en längre tid vilket gjorde att jag invaggades i falska förhoppningar. Så helt plötsligt stoppade programmet igår kväll och meddelade att min tid var slut. Så snopet just som jag höll på att göra en musiklista med toppenmusik.
Jag funderade lite innan jag så uppgraderade mitt konto till betalning av 5 euro per månad. Det är ingen stor summa, som dras automatiskt från mitt VISA-kort, med tanke på hur mycket musik man får obegränsat. Och så slapp jag den förhatliga reklamen. De lyckades till slut. Nå, jag har min lilla revansch i bakfickan ändå så få se vem som vinner mest?
Jag kom att tänka på hur det var en gång i tiden när jag var ung. C-kassetter var det som gällde. Musik spelades in från P3:s listprogram som förnyades varje vecka. Det gällde att vara snabb med inspelnings- och stoppknappen när man försökte få hela låten utan irriterade inslag av programvärden. Och ve de gånger de fick för sig att prata mitt i låten; hela inspelningen var ödelagd. Ljudkvalitén går inte alls att jämföra med det som idag strömmar in i mitt hem. Därtill var kassetterna svårspelade i vinterkalla bilar. Var det riktigt kallt var det bara att vänta tills värmen nådde sådana nivåer i bilen att kassettspelaren fick sådan fart på bandet att det gick att lyssna. För att inte tala om alla gånger banden trasslade in sig i spelaren och man fick dra ut bandets inälvor ur spelaren. Oftast var bandet då förstört och allt mödosamt vaktande vid radioapparaten förgäves.
En ungdomskamrat till mig hade också ett annat format på kassetterna. Jag kommer inte ihåg vad formatet hette med det var betydligt större än de vanliga c-kassetterna. Småningom kom CD-skivan för bruk även i bilar. Var man riktig om sig och kring sig kunde man ha ett magasin med CD-skivor i skuffen eller under säten i bilen. Då var det bara att trycka på knappen och efter en stund spelades en ny CD.
Idag är det andra metoder som gäller. Idag behöver man inte äga sin musik, den finns på nätet mot en avgift per månad, man hittar den snabbt utan att söka bland konvolut och musikbackar. Inga repor på skivorna och ingen risk att man sätter sig på LP-skivan i misstag. Därtill kan man göra sina egna spellistor och även dela dem med andra. Inget tidsödande kopierande och fumlande med kassetter. I bilen stoppar man bara in ett USB-minne i spelaren och vipps har man snabbt tusentals låtar tillgängliga. Inte ens CD-skivan kan konkurrera med USB-minnet. Jag undrar om inte CD-skivan är på väg att helt försvinna.
På tal om musik besökte jag min granne, fåraherden, igår kväll. Han hade släppt ut en del av fåren och lammen i hagen för att pröva på sommarens fröjder i frihet. Lammen skuttade glatt omkring och fåren bräkte allt värre. Ett liv utan like man såg riktigt hur lustigt de firade valborgsmässoaftonen. Inne i fårhusets radio sjöng en studentkör in våren via Radio Vega. Fåren stämde in och bräkte och sjöng med, föreställde jag mig. Riktigt festligt. Jag spelade in en video som denna gång får avsluta mitt inlägg.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=GBZNn_IhtXI]
Vi gör ett försök med att få in en länk till min musiklista ”In my corner” på Spotify.
Har ni konto på Spotify borde ni kunna lyssna på musiken.
Du kanske också gillar
9 kommentarer
Pingback:
lagottocattleya
Fullständigt underbar film – fåren sjunger verkligen med! Och hip, hip – bäää på slutet är formidabelt träffande.
Don PJ
Sången var kanske inte vacker men lusten att sjunga är viktigare än att det låter vackert. Åtminstone i ett fårhus. 🙂
Annepauline
Vilken härlig film! Finns det något som är sötare än lamm?
Don PJ
Det skulle va kattungar då men de har inte lika näpet läte.
Maclindhe
Du gav minnesbilder… mikrofonen uppställd mot radion. som hade Radio Luxenburg inrattad. Naturligtvis ringde telefonen (i singular och bakelit) eller så kom någon av föräldrarna in och började prata mitt i låten. 🙂
Don PJ
Oj, du körde t.o.m. med mikrofon! Jag tror inte att det blev inspelat något från Radio Luxemburg men jag minns salig far brukade ibland lyssnade på den stationen. Vi spelade mest in musik från P3.
Den var bra: ”telefon i singular och bakelit”. 🙂
kim
Stereo 8 hette formatet http://sv.wikipedia.org/wiki/Stereo_8
Don PJ
Så var det nog. Ordet låter bekant.