Fjärran ur tiden
Jag kom ikväll att läsa en levnadsberättelse jag skrev över en gammal arbetskamrat en gång i tiden. Det är märkligt hur snabbt man glömmer det som en gång var vardagsmat och allt man tog för givet. Därför var det extra roligt att läsa om denna person och återupptäcka mycket som man nästan glömt bort. Man blir glad när man läser namnet på flera andra arbetskamrater som nämns i berättelsen, vissa vars namn man nästan glömt bort, andra som åter dök upp i minnet från tomma intet.
Egentligen borde man skriva små berättelser och minnesanteckningar om sina arbetskamrater annars är det många som försvinner i glömskans dimma, kamrater som man en gång i tiden kände utan och innan men nu är mest suddiga figurer i glömskans hav.
Denna berättelse skulle jag kanske inte ha skrivit om jag inte hade blivit ombedd för att ha något att prata om när personen i fråga bodde på ett äldreboende de sista åren av sitt liv. Minnet och den mentala förmågan försvagades småningom och har man inte besök av vänner och släktingar kan det bli ganska lite att prata om förutom den vanliga dagsrutinen. Men med min berättelse som hjälp kunde samtal om gamla tider ske med min åldrande arbetskamrat och det var säkert en ljusglimt i tillvaron när någon ställde frågor om gången tid och fick i gång ett samtal. Långtidsminnet är ju som regel bättre bevarat än korttidsminnet på ålderns höst. – Jag är i alla fall glad att jag skrev berättelsen och har den kvar. Egentligen borde mera ha skrivits om denna person, vars liv var speciellt och fyllt med stoff för en hel film.
Du kanske också gillar
2 kommentarer
lagottocattleya
Det är oerhört viktigt att skriva ner saker, minnen, händelser och annat. Man tror att man kommer ihåg, men det gör man verkligen inte. Så klokt att skriva ner om arbetskamrater! Det har nog aldrig slagit mig att jag borde gjort. Det är mycket jag borde gjort…Och, som du säger, så finns det fantastiska människoöden överallt. Någon borde teckna ner dem innan de försvinner för alltid. Många skriver en bok om sitt liv numera – vanliga människor.
Resor är också något som borde skrivas ner hela tiden. Jag gör nog det, men känner att jag borde skrivit mera. När jag läser om dem – om jag råkar leta efter något speciellt kanske och slår upp rätt – så har jag glömt otroligt mycket av för bara några år sedan gjorda resor. Men ”glömt” kanske ska modifieras till ”inte tänkt på”, för när jag läser vad jag skrivit så kommer minnena tillbaka. Det mesta ligger där långt bak någonstans. Det är ju så mycket som händer varje dag i livet, så mycket information och så många bollar i luften, så det är inte konstigt att man måste sortera bort en del för stunden.
Hoppas bara att det kommer att finnas tid att plocka fram de där fina minnena igen när arbetslivet lugnat ner sig och man förhoppningsvis går i pension med vett och huvud kvar ett tag till.
Don PJ
Jag har sedan 14 år sedan tillbaka fört dagbok med jämna mellanrum (inte varje dag) och där finns mycket, men långt ifrån allt. Svårigheten är att hitta i dessa anteckningar trots att de har datum.
Resor de senare åren har jag skrivit om i resedagbok eller i bloggen. Bilder, filmer och anteckningar från resor gör att man får en förlängd resa flera år senare när man läser om vad man varit med om.