En tia toppade med en kotte
Ikväll spände jag för Brunte och körde ut till villan. Där har jag en trähalva vid stranden som flutit iland för många år sedan och på den brukar jag sitta och filosofera i kvällssolen. Ikväll tänkte jag: Livet är för kort för att slösas bort på oväsentligheter och slentrian. Det gäller att sortera och sedan bestämma sig för vad som är viktigt. Är man nöjd med en inrutad tillvaro är det ok men riskerar man inte då att stelna i en form medan livet passerar förbi? Det är aldrig för sent att gå vidare i livet fast man lockas att tro att tåget har gått när man småningom närmar sig pensionen. Världens äldsta maratonlöpare var visst 101 år i vintras och han började springa maraton när han var 89 år! Det är nog som Hootenanny Singers sjunger i visan: …så länge man älskar är man ung… Jag skulle vilja tillägga, så länge man drömmer är man ung och då menar jag inte nattdrömmar.
När jag suttit en stund fick jag ett ryck och gjorde några stenbalanser i strandkanten. 10 stenar på varandra toppade med en tallkotte! Spännande när jag man närmar sig 10 stenar och allt riskerar att ramla vid minsta fel när den sista placeras. Men jag lyckades. Fånigt, kanske någon tycker, men så länge man leker är man ung!
Du kanske också gillar
3 kommentarer
Ninna
Med andra ord: det är aldrig för sent för att göra något man vill göra.
Eller…. hmmm… man blir aldrig gammal?
Bara äldre…
PJN
Det var kloka ord: man blir aldrig gammal, bara äldre.
Eller, det beror på en själv om man är gammal eller inte.
lagottocattleya
🙂