En blöt upplevesle

Denna dags utfärd gick till den brasilianska sidan av floden för att åter beskåda vattenfallen, fast från en annan synvikel. Som så många andra har sagt, jag kan bara hålla med, för att få en totalupplevelse av vattenfallen vid Iguazu falls bör man besöka båda sidorna. Den argentinska sidan bjuder fler aktiviteter och är liksom närmare naturen medan den brasilianska sidan visar storslagna vyer och en blöt upplevelse vid djävulens gap, som det mest spektakulära vattenfallet kallas.

Denna dag hade jag också på eftermiddagen planerat ett besök i staden Ciudad del Este i Paraguay. För att hinna med allt hade jag bokat båda via Grey Line. Det innebär att det är en gruppresa och som sådan finns det både för- och nackdelar. Fördelen är att man hinner se mycket på en gång, med guide som berättar och ordnar det mesta, nackdelen är att man är bunden till ett program och vissa klockslag. Guiden Julio gjorde sitt bästa men det mest av snacket gick på spanska i rasande fart och informationen om vad som var på gång hade sin brister för mig som trots allt har en begränsad förmåga i spanska språket. Nåja, det mesta förstod jag trots allt och det som föll mellan stolarna så frågade jag upp vid tillfälle på engelska.

Vid en sådan stor turistfälla finns det mycket människor, många bussar och olika grupper och det gäller att hitta sin grupp när avfärd skall ske. Själv lyckades jag rätt väl men vid ett tillfälle fick vi vänta en kvart på tre colombianska flickor som inte dök upp. Nära på så att bussen åkt sin väg.

De flesta i gruppen var argentinare men det fanns också folk från Ecuador, Colombia och México. Från Europa var vi två nationaliteter vad jag hann uppfatta: Finland och Slovakien. Tjejen från Slovakien hade bott i Sverige och hon frågade om jag var från kungariket. Jag talade nämligen svengelska.

Vädret visade sig inte från sin bästa sida denna dag. Redan på morgonen hängde tunga regnmoln i skyn med spridda skurar. I samband med att vi blev klara med vandringen längs med brasilianska sidan av fallen satte ett ganska ihållande regn igång. Stundom med skyfall och åska. Detta dämpade min önskan om att fortsätta till Ciudad del Este. Man kunde knappt visa sig ute utan att bli blöt om fötterna. När så de flesta andra som också hade tänkt åka till Ciudad del Este började avboka gjorde jag detsamma. Inte roligt att traska omkring med blöta skor och ständigt med paraply i högsta hugg. Istället valde jag att följa huvudguppen och återvände till Puerto Iguazu. Men först skulle de besöka ett TaxFree-center för att göra fynd. Detta låg mellan den brasilianska och den argentinska tullen. För mig en fullständig meningslös upplevelse. Där fanns många märkesaffärer jorden runt med sina lyxvaror, parfymer och annat. Jag kollade snabbt runt och satte mig därefter med en öl, som minsann inte var billig.

En fundering jag gjorde: ett sådant slöseri med tid vid gränsövergången mellan Argentina och Brasilien. Själv är man van inom EU att allt löper så smidigt, nästan inget tidsspill alls. Det är nästan så att jag glömt bort hur det var innan, när man reste till Europa. – Här gäller det stämpel i pass, åtminstone för oss utlänningar, besök i bussen av tullen och en halv timmes väntan innan bussen fick fortstätta. Många grälar på EU men det finns också många fördelar som är lätt att glömma.

Min regnponcho och vattentäta aktion kamera kom väl till pass idag. Dels på grund av regnet men också för att turen vid vattenfallen på den brasilianska sidan var betydligt mera blöt. Det fanns en gångbro ut över fallen och den som ville gå längst ut blev helt säkert rejält våt utan regnskydd. Naturligtvis måste jag dit ut!