Jobba mindre!
Svåra tider, härliga tider! Hur går det ihop? Vågar vi/jag/ du?
Igår var det, som sagt, tänkt att jag skulle åka till Den lyckliga staden. Därav blev intet. Istället ringde svåger upp från nämnda stad och vi hade en stunds konversation per telefon. Bl.a. berättade han om hur nöjd han är med livet just nu trots den ekonomiska nedgång som republiken drabbats av. Det innebär färre uppdrag för det egna företaget. Det har de löst genom att han dragit sig tillbaka i viss mån och låter den yngre generationen i företaget ta det arbete som finns medan han gör annat som han också gärna velat göra tidigare men som det myckna arbetet i firman inte alltid tillåtit.
Nu får han jobba i skogen med skogsvårdande arbete som är så roligt att han först kan slita sig från jobbet när det skymmer. Samtidigt som det är bra för konditionen och massor med frisk luft får han. Stora inkomster ger det inte men på sikt kommer skogen att ge avkastning och resultatet av arbetet ser han genast.
Han menar att det inte är en självklar katastrof att det är sämre tider utan då får man se sig om efter andra vägar och ofta kan de bli riktigt lyckade. Detta under förutsättning att man inte har stora skulder som slukar en stor del av lönen. För en ung familj med bostadslån och annat kan situationen kännas skakig om man inte vet hur framtiden riktigt gestaltar sig. Dagligen får vi läsa om avskedanden och permitteringar och säkert känner många oro inför framtiden.
Det är då man måste tänka annorlunda och inte bara se svårigheter utan också möjligheter. Kanske detta är en vändpunkt i livet som gör att det är dags att sadla om och göra annat?
Själv är jag benägen att hålla med honom. Jag menar en viktig sak i sammanhanget är att ta reda på vad man verkligen behöver och vilka resurser som fordras istället för att tillfredsställa köpbegäret med alltmera arbete. Arbete som stjäl tid. Många jobbar häcken av sig för att kunna köpa saker och ting de sedan inte har tid att använda och njuta av därför att arbetet tar sådan tid.
Idag kunde vi läsa i tidningen att ekonomiska experter i republiken kräver mera arbete som skall göras på obetald tid. Att de bara har mage att komma med sådana påhitt! Detta är bara ett sätt att sopa problemen under mattan och skulle göra ännu fler arbetslösa.
Istället borde vi äldre jobba mindre och ge arbete till ungdomar och unga familjer. Överhuvudtaget borde vi alla jobba mindre och inte låta oss dras med i ekorrhjulet som snurrar allt snabbare. Detta är dock en stor synd att säga och makthavare och politiker grinar illa när sådant kommer på tal. Jag har varit inne på det tidigare och bl.a. Underbara Clara bloggar om det. Filmen om henne i serien ”De obekväma” kan ännu ses några dagar till på UR Play så passa på medan tid är.
Idag snubblade jag över ett gammalt bokmärke som jag tycker passar bra i sammanhaget att läsa. Det är Maria Österåker som skrivit texten ”Att våga”. Att våga bryta med det gamla och se framåt. Jag tycker också det är en text för de som blivit friställda och vill hitta inspiration. Maria skriver också bloggen Lev mer på mindre, en filosofi som jag också försöker ta till mig.
Det är sådana som hon som för utvecklingen framåt, att de vågar göra annat, att tänka i nya banor, de som vågar hoppa. Det är annat än att kräva mera arbete som dessutom skall vara obetalt.
Du kanske också gillar
6 kommentarer
MrsUniversum
Jag tycker det låter som din svåger går en härlig tid till mötes!
PJ
Så tycker han själv också. Har man bara hälsan och humöret så går allt!
kicki53
Det är också min åsikt att vi som är äldre lika gärna kan börja trappa ner och stiga åt sidan. Det finns yngre som bättre behöver jobben och förtjänsten i stället för att lyfta arbetslöshetsunderstöd. Själv jobbar jag numera deltid och det gör så gott för välbefinnandet att ha en dag i veckan ledig. Då kan jag syssla med egna små projekt vid symaskinen och i köket.
PJ
Ja, har man den möjligheten så det bara bra. Sedan finns det andra som absolut måste arbeta full tid tills de är 65 trots att de har det gott ställt. Precis som om det inte finns annat i livet än arbete. De flesta politiker och makthavare däremot pressar på och vill att vi skall arbeta längre inför pensioneringen trots att ungdomsarbetslösheten är hög. Jag får det inte riktigt att gå ihop men troligtvis vill starka krafter i samhället att det skall finnas en viss arbetslöshet. En arbetslöshet som är klart mera än 2-3 procent.
Sisso
Samhället går verkligen åt helt fel håll! Urbaniseringen är (enligt mig) den största faktorn till att människan blir olycklig och ensam. Vi tvingas flytta från familjer och vårt ”hem”. För att i en stad leva i ekorrhjulet och med en känsla av att vara anonym/ensam.
Pengar styr denna värld i fel riktning. Min familj bröt det gamla, hoppade av ett hjul som snurrade och har nu i två år ”levt mer på mindre”. Dock kommer vi troligen att bli tvingade in i ”hjulet” snart igen.
Är glad och stolt över att vi tog en paus!
PJ
Urbaniseringen är till viss del nödvändig men den har också ett pris. Alla blir inte lyckliga i ekorrhjulet. Längtan till naturen och det lilla lokalsamhället kan ibland skapa en stor vilsenhet och vantrivsel i staden/storstaden. Därför är det inte underligt att det finns människor, likt din familj, som tar språnget och prövar något annorlunda, även om det blir att ”leva mer på mindre” vilket inte behöver betyda något negativt utan tvärtom kanske är ett bättre alternativ. Jag hyser stor beundran för de som vågar följa sina drömmar. Det man ångrar mest är det man inte gjorde!
Jag håller med dig att utvecklingen gynnar verkligen inte landsbygden, glesbygden, det lilla samhället. Det verkar inte heller finnas något politiskt intresse att ta sig an dessa frågor. Därför är det den enskilda människan och familjen som får blir förebilder och banbrytare. Det gäller att synas i mediabruset, att skapa en rörelse. Vissa förutsättningar finns, inte minst via bloggar och sociala medier.
F.ö. din bild som vann fototävlingen var väldigt snygg! Inte konstigt att den vann.