Tre djur

Onsdagsmorgon höll på att sluta illa. På andra sidan Hellnäs bro stod en hjort i diket när jag skulle passera. Just då passade också sagda hjort på att passera vägen. Kanske 20 meter var avståndet för att Brunte och hjorten skulle fått fysisk kontakt. Hjorten hade tur och sprang fort till skogs; jag drog en lättnadens suck och fortsatte till Saltgruvan.

Idag på eftermiddagen när jag var på hemväg efter en köprunda i provinshuvudstaden smet en räv över vägen bara några få meter framför Brunte. En äkta skogsräv efter vad jag hann se. Vi fortsatte hemåt och Mickel fick hålla sitt skinn i oskadat skick.

När jag i kväll skulle hämta ved upptäckte jag en förskräckt varelse på farstubron. En okänd, randig bondkatt såg med fruktan på min gestalt när jag öppnade dörren till mitt boende. Snabbt rusade den iväg men återvände efter några sekunder. Bara för att kolla; den trodde på mänskligheteten.

Visst, jag var inte ogin utan kallade på katten i höstmörkret och fram kom den. En riktigt sällskaplig katt. Det tog inte många minuter innan vi var kompisar och bästa vänner. Naturligtvis skulle den klias bakom öronen och sedan var den som en gummisnodd kring benen. Den utnyttjade varje tillfälle att göra sig påmind. Tur att jag inte trampade den på tassen.

Någons katt var den. Den var synnerligen sällskaplig och med päls av bästa sort. Det tyder på goda sociala förhållanden och god tillgång på mat. Lite kattsugen blev jag allt!