Rör inte vår Lucia!
Jag har hittat en ny blogg som jag följer. Det är en svensk tjej från Gällivare som heter Jennifer Sandström och som efter diverse turer jorden runt hamnat i Åbo. Hon skriver lättläst och ibland om små kulturkrockar som hon som rikssvensk råkar ut för i Finland. Sådant tycker jag är intressant.
I lördags handlade hennes blogg om luciafirandet i Åbo. Hon tyckte, med glimten i ögat eller inte, att luciafirandet i Åbo domkyrka inte alls motsvarade hennes förväntningar. Bland annat kom Lucia in i kyrkan utan sång och utan tända ljus. Luciatåget bestod bara av Lucia och fyra tärnor. Även andra brott mot den rikssvenska luciatraditionen noterades.
Detta skulle hon inte ha skrivit för flera småsura kommentarer uppenbarades. Här i landet har vi minsann egna luciatraditioner och det skall inte någon klanka på!
Själv måste jag säga att det är mycket länge sedan jag senast såg ett luciatåg i verkliga livet. Minns inte när, var och hur. Men visst kom Lucia in med tända ljus och sång redan i dörröppningen. Allt annars vore konstigt. Och nog bestod följet av mera än fyra tärnor. Det verkar vara ett avskalat luciatåg i Åbo av blogginlägget att döma.
Det som jag tycker är intressant i sammanhanget är de småarga kommentarerna. Detta att ingen får kritisera och ifrågasätta traditioner. Inte ens om kritiken framförs på skoj. En annan aspekt är kanske att det finns något av storebrorskomplex mot Sverige runt om i skogar och kvarter. Samma kan också ibland skönjas i Norge. Ingen skall komma hit och tro sig veta något. Lite som Jantelagen fast på nationell nivå. Du skall inte tro att du är bättre än vi!
Visst skall man respektera andra kulturer, traditioner, seder och bruk men nog måste man också få ifrågasätta, fråga, undersöka och höja ett förvånat ögonbryn. Det är ju det som skapar den smältdegel som för livet framåt. Om det görs på rätt sätt. Det är dock känsligt och inte minst inom rasist- och feministdebatten får man lätt en åthutning om man vågar skoja eller ifrågasätta.
Hur som helst, Rör inte vår Lucia, sen må hen vara hur utländsk (italiensk) som helst. På tal om hen så blev en färgad kille framröstad som Lucia på en skola i Västerås detta år. Eleverna fick som de ville. Kille och till på köpte färgad. Undrar om det hade accepterats i Åbo? – Oj, där använde jag visst hen.
Du kanske också gillar
11 kommentarer
Maria
Bra skrivet! 🙂
PJ
Tack!
Erik Forsling
”Oj, där använde jag visst hen.” Progress kallas det.
Men det var inte det som jag fikade efter med den här kommentaren. När jag läste ditt inlägg hade jag tidigare på dagen gått ute i rusket och förbannat intolerans – mot tiggarna, mot brott mot rättvisa och anständighet, mot brott mot förmenta traditioner, mot brott mot helt enkelt det invanda – och just löjliga traditioner. Och mot den numera förhärskande nyliberalismen. Så där vänder väl även jag mig mot förnyelsen – men jag anser att den förnyelsen inte är en förnyelse som rör om i gamla grytor, utan en förnyelse som får virveln i grytan att röra upp det drav som låg på botten, det drav som knäcker våra minsta och svagaste. Och det uppfattar jag som ren skär ynkedom. Brist på empati.
Det skränas om att vi skall bevara våra gamla trygga traditioner – men nu minsann kommer nyordning på all världens områden. Suck. Vilka traditioner är bevarade i original? Knappast julen i dess 1800-talsskepnad – inte ens i sin 1960-talsskepnad. Perverterad av kommersialism och energislöseri har den våldfört sig på de traditioner som en gång var mina. Men vem är jag att göra något åt detta? Det är tidens gång. Förändringens vindar härskar, de härskar alltid, och så lär det fortsätta – utom i huvudet på enskilda individer som anser sig representera ett kollektivt, nationellt medvetande, och tror att de vet hur detta medvetande/minne ser ut..
Lucia ska sprida ljus, men det betyder inte att hon skall ha anemiskt blek hy och blont hår, utan att hon och hennes följe skall sprida ljus i vintermörkret med sina ljusredskap, och med sin närvaro. En empatisk, sympatisk närvaro – inte en alienerande.
Tja, du berörde just Lucias etnicitet, och det var bl.a. det som jag på eftermiddagen gick och höll mina betraktelser kring. En händelse som ser ut som en tanke. Vi ska bevara våra traditioner. Vi lever 2014 i ett samhälle som är totalt, fullständigt, förändrat från det vi levde i för fjorton år sedan, men vi ska bevara våra traditioner. Vilka traditioner? Traditioner, det som skall bäras från släktled till släktled. Vad av traditionerna finns kvar från år 2000, år 1980, 1960, eller 1956. Någon som kan redogöra – alltså på ett adekvat vis? Lucia ska vara blond, annars blir föräldrarna upprörda. Toppen.
Någongång någonstans upprördes någon – alltid denne någon – över att en mörkhårig Lucia hade korats. Då hade inte ens tröttheten ännu börjat komma över mig – bara en stilla resignation. Lucia; så märkligt att den traditionsbärande efterträdaren till ett sicilianskt helgon från Syrakusa skulle bära mörk man, istället för rågblont hår. Onaturligt. Mot traditionerna. Sedan blev det etter värre, en mörkhyad, svart, Lucia hade korats av SVT (2012). Då fjortonåriga Astrid – ett barn som gladde sig åt sin uppgift – attackerades på fullt allvar av vuxna människor i deras avoghet och inskränkthet. Fy f-n!!!
Den som inte tror mig finner här en länk – bland ett otal träffar: http://www.interasistmen.se/granskning/avpixlat-hanade-lucias-hudfarg-nu-skyller-man-allt-rasistiskt-hat-pa-svt-och-sr/ Man ska inte vid första anblicken glädja sig åt att detta skulle vara en SD-vänlig sida, då får man svälja surt. Det handlar om motsatsen.
Själv har jag lärt mig att om man offentligt kritiserar renrasiga SD får man per automatik hat/hotbrev, givetvis från anonyma stackare, även om man är infödd arier. Vi får se om det stämmer. Kanske, med tanke på mina tre avslutande rader, får de konkurrens av psykotiska talibaner, som begriper noll av islam. Kaka söker maka.
Ljuspunkt i vintermörkret:
I år har vi i alla fall fått ett barn som stolt står upp för barns rättigheter – som nobelpristagare. Henne försökte talibanerna skjuta ihjäl i intoleransens Pakistan. Vem kommer att försöka döda nästa Lucia med fel kulör – i intoleransens Sverige?
PJ
Jag måste riktigt ta mig en titt på nätet vem Lucia egentligen var och hur tradition och firande kan skilja. Lustigt är att på Sicilien har Lucia en flygande åsna som hjälper till att dela ut presenter. Inte helt olikt vår tomte som har flygande renar till sin hjälp med logistiken. Jag hörde en gång på radion en berättelse om hur illa det höll på att gå när utlandssvenskar ville visa sina värdar, i Kina eller Japan tror jag att det var, det svenska Luciafirandet. Där är nämligen vitt sorgens och dödens färg så det var inte konstigt att det blev liksom lite fel. Tänk dig en Lucia i svart klädsel! Däremot tror jag en Lucia med mörk hudfärg idag är mera accepterad än för bara något årtionde tillbaka även om intolerans och fördomar friskt sticker fram sina trynen också idag. Inte minst i rikspolitiken, t.o.m.
Jennifers inlägg handlade om formen för firandet. Jag fann reaktionen bland vissa kommentarer intressant därför att några tog på näsan. ”Brukar det inte vara ta seden dit du kommer?” var ett argument. Visst skall man göra det men man har också rätt att ifrågasätta och även skriva ett raljerande blogginlägg. Det jag mest funderade på var om reaktionen blivit likadan om en vanlig inföding från Åboland skrivit inlägget.
Erik Forsling
Insåg ett antal pampiga syftningsfel i min ovanstående text, men tänkte avstå från ytterligare ord – tills jag insåg hur grova de var. Men den som vill förstå, förstår nog.
Jennifer Sandström
Vad roligt att du tog upp detta. Jag tycker du har en intressant syn på det hela – tack för att du delar med dig av ditt perspektiv! Du skriver väldigt bra och tänkvärt.
Jag delade det i Facebookgruppen för finlandssvenska bloggar 🙂
PJ
Som jag skrev i inledningen på mitt inlägg är kulturkrockar intressanta och roliga att läsa om och i ditt inlägg blev det en liten kultur- och traditionskrock mellan din förväntan och luciafirandet i Åbo domkyrka. Rubriken kunde kanske varit lite annorlunda, t.ex.”Åbo gör Lucia fel” eftersom firandet av Lucia i Åbo domkyrka tydligen skiljer sig från andra delar av svensk-Finland för att inte tala om finska Finland där det på många håll kanske inte alls finns. I alla fall en rätt ny sed där.
Åbo har sin sed och är tydligen väldigt stolt över det men jag tycker, precis som du, att Lucia skall komma in sjungandes och med ljusen tända. Man liksom förväntar sig att få höra sången öka i styrka från väldigt svagt. En detalj men ack så viktig. 🙂
Det som jag fann intressant var att lite av Jante skymtade i kommentarerna. Kom inte hit och påstå något! Speciellt inte om du kommer från Sverige. 😉 – Nåja, en stilla bris i ett vattenglas.
Designern
… det var visst andra åxå som inte blev så imponerad av luciakröningen i Åbo
http://kaduilla.fi/qandvictoria/
PJ
Man kan inte vara bäst på allt! 😉 Åbo får skicka en spejare till Luciafirandet i Oravais och ta med sig lite godbitar.
Erik Forsling
Det var en del skojigheter, och realia, jag ville kommentera vidare med. Men jag blev plötsligt väldigt allvarlig. Grav. Plötsligt. Jag nämnde Malala i mitt förra inlägg. Idag hörde jag om en ”skolskjutning” i Pakistan – annars associerar man detta fenomen till en helt annan stat. Primitivt som primitivt, oavsett nationalitetsgränser. Talibaner, naturligtvis – intoleransens okrönta härskare låg bakom attentatet. Pakistanska talibaner lär vara jävligare än afghanistanska. Vad vet jag? Tänkte på flickan jag skrev om igår – med sorg vidarebefordrad till hennes systrar och bröder.
Ett dygn senare läser jag med fasa följande: ”Massakern ett budskap till Malala”. Jag vill gråta, som ett litet litet barn. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/massakern-ett-budskap-till-malala_4194703.svd
PJ
Jag tänkte också på Malala när jag läste din kommentar ovan. Hon förespråkar kunskap och bildning, även för flickor. Hennes tilltänkta banemän vill hålla kvar folk i okunskap och intellektuellt mörker. Då är de lättast att manipulera, skrämma och styra; ett känt verktyg för auktoritärt styre. Ett styre som som idag hyllas av vitt skilda ideologier runt om i världen. Detta har de gemensamt.