Vänner
En del av oss har vänner på Facebook. Många är bekanta, vissa är nära vänner, några har en särställning. Inte alltför sällan har vi FB-vänner som vi aldrig träffat eller ens växlat ett Hej med.
Jag läste en artikel i Sydvenskan tidigare i veckan: Omöjligt med många Facebook-vänner
Enligt artikeln kan vi inte ha nära band med mera än 150 vänner på FB, vilket kan stämma för jag har i detta nu 135 vänner på FB och det tycker jag är ganska lagom. Ok, jag har inte nära band med alla men jag känner ändå att jag har en ganska bra koll på vem som figurerar i mitt Facebook-flöde.
Jag har inte varit särskilt aktiv med att söka vänner på FB. Min profil har legat och guppat på vänskapens ocean och med jämna mellanrum nappar någon intresserad. De flesta har jag accepterat.
Vid koll av mina FB-vänner visade det sig att 25 har jag aldrig träffat irl eller växlat ett Hej med. Ändå finns de på min Facebook. Av någon anledning har de fallit mig i smaken och inte varit uppenbart fake. Kan det vara så att själar dras till själar?
Som ett belysande exempel har jag en FB-vän i Venezuela. Jag har aldrig träffat henne, vet ganska lite om henne men ändå accepterade jag henne i något skede. Varför hon sände en förfrågan via FB är ett mysterium och ett ännu större mysterium är varför jag klickade ja. Hon är real, med glimtar från hennes liv och med åsikter som inte är helt ok i hennes ännu Hugo Chávez-styrda land. Hon är kock. Kanske det var för at jag skulle få öva min spanska som gjorde att jag accepterade. Jag gjorde rätt!
Jag menar att man kan utvecklat vänskapsband trots att man aldrig träffats. Ungefär som en brevvän i främmande land. Sådant fanns för 50 år sedan; idag vet jag inte om det alls förekommer via Postens förmedling?
Jag har träffat några tidigare obekanta FB- och bloggvänner i verkliga livet. Enbart positiva erfarenheter. De finns i mitt FB-flöde eller som bloggkommentarer och ofta har vi samma åsikt. Samma åsikt är fint men andra ståndpunkter kan också vara positiva om en givande dialog uppstår.
Facebook kan uppfattas som skvallerhinken nummer ett och naturligvis förkommer flöden som spårar ur. Skall jag vara ärlig så har jag stängt av aviseringar från några FB-vänner därför att jag inte orkat med deras uttalade sympati med främlingsfientlighet som gränsar till rasism. De finns kvar men i en mera undanskymd tillvaro.
Kommentarer på bloggen uppskattas och är en signal att folk läser bloggen. De flesta är välvilligt inställda och jag har inte fått ta emot någon kommentar som varit direkt oförskämd. Kanske jag har haft tur eller så är min blogg så liten att trollen inte hittat hit. Relevanta kommentarer som håller sig till ämnet är alltid välkomna! Trots att det inte är någon stor blogg får jag ändå ganska många kommentarer vilket är inspirerande och manar till nya inlägg. Så skriv och berätta om hur ni ser på detta med bekantskaper via Internet i en eller annan form!
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Ulla Maria
Trots att bloggar är helt offentliga och FB-inlägg har en mer begränsad läsarkrets uppfattar jag bloggandet som mer personligt. Kanske därför att bloggarna besöks en i taget och där väljer jag också själv vilka jag besöker, återkommer till och kommenterar. På FB rullar allt upp och blir i mitt tycker plottrigare.
Är med i några grupper på FB och ser fördelen med att på hålla kontakten och sprida information men deltar sällan i något större utbyte av tankar. Håller med dig om att det är givande med andra ståndpunkter men att visst flöde inte känns intressant att följa.
Sedan jag blev en mer aktiv bloggare har jag också upptäckt hur givande det är att knyta vänskapsband via nätet. Kul att möta människor som man antagligen aldrig träffat på i annat fall. Jag kan också glatt konstatera att min blogg också är trollfri.
PJ
Visst, en blogg är mera personlig medan FB är som en lång rad påståenden och bilder, ofta med påhejande tillrop och gillanden. Eller så blir det råskäll och vulgärt språkbruk. Speciellt hatretoriken är obehaglig. Fördelen med FB är att man kan bilda speciella intressegrupper där man snabbt för fram både idéer och kritik. T.ex. fotokursen som jag deltar i har en sådan sluten grupp för presentation och kritik.
Som sagt, kul att träffa folk via nätet som man aldrig skulle hört talas om annars. Jag har flera exempel på människor jag träffat på via bloggandet. Både andra bloggare och de som kommenterat. Speciellt roligt är det när någon okänd kommer fram och hälsar. Visst är det du som bloggar….. 🙂
Ulla Maria
Kan tänka mig att det är kul om någon okänd bloggläsare kommer fram irl och hälsar. De som kommenterar får man ju lite hum om men de som är inne och läser men avstår från att själva skriva något har man ju ingen aning om så det måste vara speciellt roligt att träffa dem.
PJ
Så är det! Samma är det när jag träffat på någon bloggare som jag läser mer eller mindre regelbundet och som jag tar kontakt med för ett hej i förbifarten. Alla blir glada!
Ellen
Facebook…….på gott och ont….. Själv har jag inte många vänner där. Jag tänker att dom jag vill ha som vänner ska jag kunna heja på och prata med när vi träffas på riktigt. Dom som inte bor på samma ort ska jag kunna prata med ibland på fb. Jag förstår inte dom som har hundratals, ibland över tusen vänner på fb? Vad är det för vänner? Jag får förfrågningar som jag inte godkänner, det kan bero på att jag inte förstår varför vi ska vara vänner då vi inte ens känner varandra… Förvånas och förundras över vad somliga lägger ut och tycker till om. Så mycket rasistiskt och ö h t fientligt. Det delas artiklar som inte har någon verklighetsgrund, en del verkar tro på vad som helst! När det gäller bloggar läser jag några stycken. Dom ska innehålla något jag är intresserad av, foto, natur och hästar. Ytligheter går bort, mode, smink mm. Jordnära ska det vara :). Kom just på att jag egentligen inte känner dig fast vi är kompisar på fb 🙂 Men vi kanske kan säga hej om du kommer till min lilla plats på jorden igen, du har ju varit väldigt nära en gång i alla fall! Gillar din blogg, lagom jordnära och med fina bilder, tilltalar mig. Saknar Eriks inlägg på din blogg, läser hans funderingar med stort nöje, hoppas han är tillbaka snart.
PJ
Visst FB, på gott och ont…. Jag tror inte man skall ta ordet vän alltför bokstavligt när det gäller FB. Kanske bekant skulle passa bättre i många fall eller bara intressant typ. Jag brukar dock acceptera om profilen är ok, jag vet att det är någon avlägset bekant eller om människan i fråga verkar intressant av en eller annan anledning. Kanske jag en dag får tillfälle att hälsa på dem på riktigt. Samma är det om man kan få kontakt med släktingar som man annars inte har kontakt med, t.ex. på andra sidan Atlanten.
Har man tusentals vänner måste det bli ganska tröttsamt och stressigt att mötas av strid ström av aviseringar. De som jag verkligen bryr mig om kanske försvinner i mängden.
Jag blir också mäkta förvånad när folk helt okritiskt lägger ut artiklar eller uppgifter som är uppenbart fake men med ett bestämt syfte. Ofta politiskt. Jag skulle också kunna dikta ihop en historia och påstå ett eller annat, t.o.m. göra en video för att visa vilka svin ”dom andra” är trots att den kan vara ren lögn och bluff. Även om jag blir avslöjad har det ingen betydelse för de som vill tro min story får sin dos för att stärka sin övertygelse, den enda rätta.
Ja, vem vet, kanske du blir en sådan som jag får säga hej till på riktigt. Inget är omöjligt för jag gillar ju att köra omkring lite i Norrland sommartid. Jag saknar också Eriks långa och välskrivna kommentarer. Han dyker nog upp, skall du se! 🙂