Mina bilder från färden genom Norrland 2016

Av alla de bilder jag tog under min roadtrip Norrland augusti 2016 har jag valt ut 145 stycken för visning på min Flickr-sida. Ganska mycket jobb bakom men nu går de att se för alla och envar.  Bättre det än att de ligger på en hårddisk och skräpar till ingen nytta. Vissa har ni säkert sett tidigare på bloggen men de flesta är nya skulle jag tro.

Det var en fin färd med början i Holmsund den 1 augusti och som slutade den 10 augusti på samma ställe, hamnen där Wasaline lägger till. Fast egentligen så började äventyret först i Nordingrå (Kramfors) med besöket på Mannaminne. Sedan blev det Högbondens fyr, Urkult-festivalen (som har ett eget album på Flickr), Strömsund, Norråker, Marsliden, Vilhelmina och norrut via Storuman till Arjeplog och som avslutning körde jag hemåt via Arvidsjaur, Gallejaur och ett litet strandhugg i Missenträsk för att bese Sara Lidmans hus. Sara Lidmans Tjärdalen kommer jag att stifta närmare bekantskap senare denna månad. Inte som bok utan som teater.

Ganska avslappnande att köra mil efter mil på vägar som inte var så hårt trafikerade, lyssna på radio eller musik från USB-pinnen, stanna där jag ville, fotografera, beundra utsikten och heja på de renar som betade längs vägen. Inte så många fasta punkter på programmet och med ganska goda möjligheter att göra avstickare hit och dit. Men till Fatmomakke hann jag inte, tyvärr.

Bilderna går att se i helskärm via lilla knappen uppe till höger (troggle slideshow) och med tangentbordets F11-knapp om man så vill. Mellanslagstangenten används som pausknapp. Tryck F11-knappen igen om ni vill gå ur helskärmsläget. Ja, detta har jag tjatat om tidigare.

Bilderna finns i katalog Roadtrip Norrland 2016 på Flickr.

Nedan bjuder jag på en bild som inte finns med på Flickr. Den visar fotografen själv i egen hög person invid den mycket högre Oringsjötallen nära Mobodarna inte långt från Näsåker. Jag gjorde en avstickare dit i samband med att jag besökte Nävernäsans utkikstorn.

Vid Mobodarna kan man övernatta gratis i ett par av stugorna och uppleva något av fäbodlivets villkor. Enkelt boende med den lyx man själv kan tänkas bära med sig längs stigarna dit. Naturligtvis ingen elektricitet och vatten hämtar man från en kallkälla en bit bort. Ganska mysigt skulle jag tro men kommer man till Mobodarna sent på kvällen i skymning eller mörker så kan man nog bli lite skrajsen invid Oringsjötallen. Där hörs nämligen ett högt, knarrande läte som ibland blir liksom ett skrik och klagande. Jag hörd det på avstånd och tänkte vad är detta; är det vittran som försöker locka mig i fördärvet eller spökar det? Det visade sig vara en torrtall som lagt sig över ett annat träd högt upp i trädtopparna och när det blåste så frambringades dessa hemska ljud av friktionen mellan de båda träden. Enkelt, men i mörker kan man inte se detta och jag kan tänka att om man ligger vaken i någon av stugorna natten lång, ängsligt lyssnande på dessa tjut, så kan man få för sig vad som helst.

Oringsjötallen lär ha en omkrets på 3,2 meter och är ca.  350-400 år gammal.