Knatter i väggarna

Med sommaren kommer också fåglar av allehanda slag. Svalorna som skiter på Brunte, kajorna som bygger bon i skorstenarna och nu en hackspett som terroriserat mig halva dagen.

Ett kraftigt hackande i väggen störde mig enormt och jag sprang ut för att få se vad den höll på med. Visst, där satt den och trummade på i ett hörn. Högt och tydligt. Varför, kan man fråga sig? Finns där insekter?

Nope. Där innanför brädbeslåningen hade en småfågel lyckats klämma in ett bo och nu var den rödhövade marodören på jakt efter ägg eller fågelungar. Jag har sett det tidigare. En bekymrad småfågel flög förskräckt omkring men kunde inte göra mycket. Däremot lyckades jag skrämma iväg idioten för en stund men snart var den tillbaka.

Jag rusade ut varje gång jag hörde att den åter satte igång och strax flög den iväg förargat skrikande sitt läte. Så höll vi på en god stund tills kvällningen infann sig. Då tog den tydligen en paus för nu har den inte hörts av på några timmar. Dock är jag ganska säker på att i morgon fullföljer den sitt dåd och hackar sig in till småfågelboet för att kalasa på det som där kan tänkas finnas. Jag är då inte hemma och kan störa den. Sådan är naturen, den enes död, den andres bröd.

Svalor, kajor och hackspettar gillar jag inte. Däremot småfåglar och trastar, de sista trots att de har ett förskräckligt läte. Det som gör trastarna populära hos mig är deras skicklighet att plocka upp maskar ur gräsmattan. De går försiktigt framåt och lyssnar var det kan finnas någon mask och vips så lutar de huvudet lite mera på sned åt det håll de hör en mask och sedan med ett hugg drar de upp en fet mask. Enkla nöjen en gråtung junisöndag med regn i luften.