Namnlös?
Som fotograf, amatör eller proffs, vill man få så fina bilder som möjligt. Så även jag. Ibland blir det rena dokumentationen och då kanske jag inte bryr mig så mycket om komposition och övrigt innehåll i bilden men tar jag naturbilder eller bilder där jag försöker få fram det som är annorlunda och spännande i bilden så gör jag så gott jag kan. Tänker på ljuset, kompositionen och att få till rätt fokusering. Ibland blir det bra, ibland blir det så där eller t.o.m. riktigt dåligt. Den sista klassen kan vi glömma utan då är det bättre att radera och göra om.
Ibland har jag ett motiv, landskap eller plats som ligger och väntar på att få komma på bild. Jag är kanske t.o.m. så ambitiös att jag planerar bilden på förhand eller på plats. Ibland är det rena slumpen, ett motiv som skymtar i ögonvrån en sekund, ett motiv som bara lever några sekunder eller en minut. En situation där det gäller att få upp kameran så snabbt som möjligt.
Så skedde på Kaustbyfestivalen. Jag hade varit uppe på berget och kollat musiken på Kallio klubi, som för övrigt inte gav så mycket i år, när jag fick ett sådant tillfälle att skjuta från höften. Det var i trappan på väg ned med solen lågt stående. Ett par med hund stod i trappan och tog bild med mobilkameran av sin egen skugga på väggen. Fin bild, tänkte jag, och fick i nästa sekund idén att ta en bild av paret som själv tog en bild. Snabbt fick jag upp kameran, kollade exponeringen och tryckte av. Sedan gick de. En bild hann jag få.
Efteråt när jag processade bilden var jag inte helt nöjd med ljuset som föll på tjejen och hunden. Kasta bilden? Nej, istället gjorde jag en beskärning och fick då en mera spännande och mystisk bild där bara han med kameran syns samt skuggan på väggen. Kompositionen blev inte den klassiska utan mannen hamnade i ena sidan med den nedåtgående trappan som dominerar i bilden. Jag tycker denna bild blev en av de bättre jag tagit genom åren även om den inte är perfekt rent tekniskt.
Jag har ett namnförlag på bilden men vad tänker ni om denna bild? Vad skulle ni kalla bilden och vad får ni för känsla inför bilden? Eller är det en dussinbild eller rent ut sagt en gäspning? Låt höra och skriv en kommentar! Jag blir inte sur ifall ni inte tycker som jag. 🙂
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Leya
Jag gillar den skarpt. Man får en spänningsbild där man inte får hela sanningen serverad. Man undrar över damen med hunden – var de finns och hur de ser ut. Hela sammanhanget är mystiskt. En riktigt lyckad bild enligt min mening!
PJ
Roligt att du gillar bilden! Jag tycker också att den väcker frågor.
annepauline
Jag gillar bilden. Den skulle passa som omslagsbild på en deckare eller thriller. Man får lite kuslig känsla, vem var där och när och vad gjorde de där…
PJ
Ha, ha, jag får skicka in den till något förlag och prova lyckan. 🙂
Jasmine - Mitt Gröna Samhälle
Jag skulle döpa den till ”Mannen, flickan och hunden” 😀 Men jag tycker faktiskt den var väldigt bra, den skulle kanske också fungera med enbart skuggorna, men någonting lite kusligt känns det nog över bilden.
Jasmine
Jag skulle döpa den till ”Mannen, flickan och hunden” 😀 Men jag tycker den också skulle kunna fungera med enbart skuggorna. Men den ser nog lite kuslig ut, ett superhäftigt foto!
PJ
Där noterar jag ytterligare ett bra förslag. Ja, på ett sätt är den lite kuslig eftersom man inte ser allt utan bara skuggor av något. Kanske skuggor av en familj som inte finns mer. Bara mannen som tar bild av sina minnen innan han fortsätter nedåt. Nedåt mot vad?
Ja, man kan tolka på olika sätt
annepauline
Titel på thrillern: Skuggor från det förgångna eller Förföljd av skuggor. Hehe, jag får mängder av fantasibilder och rubriker i huvudet kring den bilden.
PJ
Det är bara att låta fantasin flöda. Inga dåliga titlar du föreslår.