Galning eller geni?
Jag gillar konst. Ju svårare och mer obegriplig desto bättre. Allra bäst gillar jag performance.
Senaste weekend tittade jag ett K Special-program via SvT Play och där fick jag mitt lystmäte. Programmet handlade om Chris Burden (1946-2015).
Missförstå mig rätt, jag kan inget om konst, vet väldigt lite och har begränsade konstupplevelser. Det som driver mig är nyfikenhet och en vilja att förstå. Förstå vad konst är och vad tanken (om det finns någon tanke) är bakom ett konstverk. Detta kunde jag skriva ett helt inlägg om, mysteriet Konst.
Men nu skall det handla om Chris Burden. Jag har alltid gillat udda människor som lever sitt eget liv, ibland på gränsen till galenskap, ibland som genier. De som går sin egen väg. Chris var sådan, född i Boston. Han började utbilda sig till arkitekt men fann den utbildningen tråkig och föga nyskapande. Han valde istället konst och då speciellt skulptur.
Redan under hans utbildning väckte han uppmärksamhet. Utbildningen var nystartad och som ateljé fick de ett ganska sunkigt omklädningsrum med låsbara skåp (lockers). Han studiekamrater rynkade på näsan åt ateljén men målade på bäst de kunde. Chris började fundera på vad han skulle kunna göra med skåpen rent konstnärligt. Han blev nyskapande redan där och hans examensarbete var helt annorlunda än de andras.
Han låste in sig ett av plåtskåpen (60×60 cm) i 5 dagar, hopkrupen i minst sagt obekväm ställning. Gissa vems examensarbete som blev mest uppmärksammat! Han utförde en så kallad performance, ett tillfälligt konstverk som bara existerar för stunden.
Det fortsatte i samma stil. Hans mest kända verk heter ”Shoot”. Han ställde sig mot en vägg och ber en bekant, en prickskytt från armen, att skjuta honom, men bara så nära att kulan snuddar vid skinnet och några få droppar blod skulle komma. Tyvärr missade skytten något och sköt honom i vänster arm, inte alls långt från hjärtat. Ingen stor skada skedd så han fortsatte i samma stil. – Det roliga var att han 10 år senare ville återuppliva konstverket men då var det han som skulle skjuta. Tyvärr var det ingen som ställde upp.
Alla har fantiserat om att bli skjutna, medvetet eller omedvetet, påstod han.
Ett annat verk hette Trans-Fixed som bestod av att han med spikar genom händerna blev korsfäst på en VW-bubbla. En dörr öppnas till ett garage och där är han fastspikad på bilen medan motorn körs på fullt varv under några minuter.
Den mest roliga performancen som nämndes i programmet, enligt mitt tycke, var när han i ett konstmuseum satt på en platta högt upp under taket medan han drack whiskey. Endast en besökare per gång fick komma in i rummet och när hen väl var där inne använde Chris fyra megafonen till att skrika åt besökaren ”Ut härifrån!”. Jag skulle tro de flesta rätt snabbt lämnade rummet. Jag undrar hur jag själv skulle ha reagerat?
I Chicago skulle han också delta med ett verk och hela 400 personer köade utanför konstmuseet inför öppningen. Egentligen ett väldigt minimalistiskt konstverk. Enda rekvisita som fanns var en klocka på väggen och en glasruta som stod snett lutad mot väggen. Han kommer in en fredag, hänger klockan på väggen och kryper in under glasrutan och lägger sig där. Sedan händer inget mera. Tiden och timmarna går och till sist tröttnar folk att stå där och glo. Den som återkommer på lördag får fortfarande se samma man ligga bakom glasrutan; inget händer. På söndag blir folk oroliga för hans hälsa, ingen vätska har han intagit och inte heller har han gått på toaletten. Till och med polis tillkallas. Någon tog mod till sig och ställde en skål med vatten och en potta bredvid honom men se det var inte alls bra, någon hade inkräktat på hans privata rum! Han avbryter sin performance och går för att snart återkomma med en hammare i handen. Den som dristat sig till att ge honom vatten och pottan kände sig minst sagt rädd, nu skulle han kanske åka på misshandel. Så gick det dock inte. Chris gick fram till klockan, slog sönder den, sedan lämnade han museet och performancen var över. Och alla var mäkta imponerade kan jag tro!
Detta var några av de mera kända verk som han är omtalad för.
Ett av de mest fotograferade konstverken i Los Angeles är hans Urban Light som står utanför Los Angeles Museum of Modern Art.
Se programmet på SvT Play om ni har möjlighet eller så får ni nöja er en YouTube video nedan. Vad tycker ni om sådan konst och sådana människor som Chris Burden? Låt komma, alla behöver inte tycka som jag. Själv är jag smått imponerad.
Chris Burden
Performance
En kula för konsten – Chris Burden K-Special SvT
Urban Lights Video
[youtube=https://youtu.be/ToeQ3VDXCR8]
2 kommentarer
fritidsbloggenblog
Vissa människor är nog imponerande med olika sorters humor och allvar. Det beror väl på vad vi själva är intresserad av.
Chris B. verkar det ha gått blodigt överstyr för. ?
PJ
Det framgår inte alltför mycket om hur Chris var som människa men jag tyckte han verkade blyg. Kanske hans konst var ett sätt att hävda sig och skapa en identitet? Att ta tjuren vid hornen och exponera sig fullt ut. Sen fick det bära eller brista. Bara en tanke.