Enkel måltid men hur finländsk?
Ikväll blev det presentation av våra recept på finländsk mat. På spanska naturligtvis. Jag gjorde det enkelt för mig och tog en serie bilder på tillagningen av rätten och sammanställde sedan en video på 2 minuter.
Vad blev det då, frågar ni säkert nyfiket? Som jag skrev i mitt inlägg förra tisdagen så skulle det vara något enkelt. Karelsk gryta har flera förslagit men också memma, köttsoppa med klimp, vispgröt, romröra på lake, fläsksås, kalakukko, makaronilåda, karelska piroger föreslogs. Alla fina förslag och jag får tacka för intresset och förslagen. Det visar vad folk uppfattar som finländsk mat.
Enkelt var det och enkelt blev det. Smörstek vitkål med makaroner och knackkorv, Snellmans från Jakobstad naturligtvis, blev det. Jag gillar kål i alla dess former och kokta makaroner är något av det enklaste man kan göra, blandade med grönsaker, ärter, majs och paprika. Tomater och oliver rymdes också med på tallriken. Billigt blev det också! – Jag uppfatta knackkorv som något mycket finländskt och med mycket kött i, 90 %, är det ingen dålig mat.
Mera dramatiskt än så blev det inte och jag kan meddela att en annan kursdeltagare också använde makaroner till sin hemmagjorda makaronilåda. Makaroner och pasta är ju annars italienskt men idag är matkulturen ganska så internationell.
Ett tag var jag inne på att göra något så exotiskt som brödkok. Brödkok består helt enkelt av hårt, torkat rågbröd i bitar som är kokt i vatten. Till det en stor klick smör ovanpå varje portion. Så gott det smakade! Någon som vet vad jag menar?
Går vi ett par generationer tillbaka var maten ofta gröt av något slag samt potatis och salt strömming. Efterkrigsgenerationerna matades med länkkorv och idag är det pizza samt spagetti med köttfärssås som är standard. I framtiden är det kanske insekter?
Mitt matlagningsintresse är ganska lågt och med liter mer engagemang från min sida hade det blivit något mer spännande. Kanske t.o.m. med efterrätt. Förresten, vilka efterrätter gillar ni? Pannkaka med jordgubbssylt är gott för att inte tala om vaniljglass med hjortronsylt. Men memma, blää. Där fick jag medhåll av vår spanskalärare.
Brödkok
Inte så dumt, om jag får säga det själv. Eftersom det spanska också var inblandat så vad passar bättre än att dricka en San Miguel till anrättningen.
Du kanske också gillar
20 kommentarer
Erik Forsling
Så trevligt att du fick till det, såväl kulinariskt som tekniskt. Jag tvivlade inte på det, men vissa våndor tyckte jag mig ana tidigare. Din spanskspråkiga ådra tvivlade jag däremot aldrig på.
Det där med vad som är traditionellt är onekligen en delikat fråga. Du hade tidigare en, om inte invändning, så i alla fall en undran, rörande en kommentar, om tacos verkligen är svensk mat. En generationsfråga gissar jag. Skulle vi dyka ner vid ett uppdukat 1600-talsbord gissar jag att vi blev tvungna att skölja ner anrättningarna med kraftiga doser av fluidium. Du nämnde själv pastans ursprung. Som jag uppfattar saken invandrade den åtminstone i Sverige med arbetskraftsrekryteringarna efter andra världskriget, och jag minns den redan från min tidiga barndom. Makaroner och korv, spagetti och köttfärssås. De svenska varianterna var förmodligen smått oätliga rätter för äkta italienare, om de inte vore rejält uthungrade, eller osedvanligt artiga.
Jag skrev en gång e-post till en ung bekant som gjorde en FN-bataljon som skyttesoldat i Liberia under oroligheterna. De kamperade i containrar, skrev han i sitt svar, han fick stå ut med göteborgare, och så var det något, som jag inte minns, om maten. Han längtade efter svensk husmanskost – pizza och kebab. Nu känner jag honom tillräckligt bra för att inse att det var med glimten i ögat.
Asien tränger sig på vid den svenska matkulturens dörr med allehanda frestelser, som sakta väver sig in i tavlans mönster. Numera har vi också nudlar, exklusiva och av olika slag, såväl som de riktiga lågbudgetvarianterna. Fyra förpackningar för ett styckepris á 2-3:- på Hemköp, av deras märke. Det är dem som jag och studenterna inhandlar för att ha till hands när plånboken och bankkontot är ödelagda storheter.
Om vi lämnar gastronomin för ett ögonblick, och övergår till den generella kulturutvecklingen är den också en generationsfråga till stor del. Jag tänker på min dotter Moa. Hon var helt liten en gång när vi satt vid matbordet i Nåstuna, och hon förde halloween på tal. Den mycket pedagogiske fadern reste gnuttan av ragg, förklarandes att det där var bara skit, att halloween är köpmännens senaste påfund, att företeelsen är en import, och definitivt ingen svensk tradition. Nu har jag åtminstone lyckats så pass hyfsat med min del av barnens uppfostran att inget av mina barn skulle backa för mig. Moa replikerade att halloween är en svensk tradition. Pedagogen replikerade i sin tur att det var det väl inte alls. ”Det borde väl jag veta bättre än dig!” Sista repliken återstod innan det pedagogiska snillet var schack matt – dessutom med en lärdom som han har tagit till sig under resten av livsvandringen. ”Jo”, sa Moa bestämt, ”halloween har alltid funnits så länge jag har varit på dagis!” Där satt jag stum. Man kanske ska tänka sig för innan man skaffar så verbalt begåvade barn som jag och Kära K. gjorde. Men faktiskt har jag tänkt efter, och jag är mycket tacksam för de där tre språkekvilibristerna.
En sak jag insett, inte minst där och då, ett alternativ till traditionell folklore, och som man kan ta i beaktande, är att det faktiskt går att dra gränsen för traditionerna, de reella traditionerna, vid gränsen för det egna livets födelse.
——————-
Det där med insekter är jag nyfiken på. Det går att göra så mycket fundamentalt olika av dem, beroende på art och behov. Knaperstekta skulle jag gärna testa, med god kryddning, snacks kanske rentav – slänga ut chipsen och akrylamiden – men jag skulle aldrig kalla dem traditionell svensk mat. Innovationer lever ett helt eget liv.
Nu fick vi ingen recension av ditt framträdande, men jag gissar att det var bejublat, och helt visst var jag nyfiken på hur du skulle lösa upp den gordiska knuten. Och du gjorde det onekligen elegant med en form av Alexanderhugg. Däremot kan jag bara avsluta med att om jag skulle smaska i mig portionen på din tallrik + pannkaka med sylt efteråt – då fick jag tas in på vårdinrättning för akut magpumpning, mot avvärjande av hotande sprickbildningar.
PJ
Traditionen är inte helt självklart alla gånger. Det som är tradition för mig är kanske inte för dig och åldersmässigt kan det skilja en hel del. Halloween är bara ett exempel på något som jag inte uppfattar som tradition men som ett barn eller en ungdom tar för givet. De stora högtiderna som jul och påsk borde dock vara samstämmiga för många. T.ex. snart torde det dyka upp näpna små påskkärringar som tigger godis. Det är en uppskattad tradition för både gammal och ung.
Fast egentligen har jag inte många traditioner som jag håller på och att säga vad som är traditionellt finländskt eller svenskt är inte lätt för mig.
Insekter på matbordet är något jag inte ser fram emot men vem vet, det blir kanske en framtida delikatess? Ungefär som när pizzan och allt det andra som vi idag nästa kallar traditionell. Mygg har vi ju i miljarder så den som kommer på något ätbart av dem blir kanske miljardär på kuppen. Tills vidare får det blir makaroner och nudlar, inte mat det heller att förakta.
Erik Forsling
Vad jag såg redan när jag skrev min kommentar, men inte blandade in, var att när du gav dig in på din kulinariska redovisning så hängde självaste Google-loggan på genom att uppmärksamma Hannah Glasses 310-årsdag – och Google skrivs med hjälp av värmen som stiger upp från anrättningarna på ugnsspaden. T.o.m. tematiskt hänger ni med varandra i viss mån. Du eftersträvar att göra det enkelt, och hennes opus magnus heter ”The Art of Cookery made Plain and Easy”, men hennes matintresse var nog större än vad ditt är.
PJ
En 1700-tals dam efter vad jag förstår. Hur mina skriverier hänger samman med denna Hannah Glasses är mig något svårt att förstå. Vi bör nämligen beakta att traditionerna då var något annat och i ett helt annat land. Grundtanken är förvisso samma, lätt och enkelt, men jag vill också lägga till: snabbt!
Erik Forsling
Vad jag menade var att det blev mycket matrelaterat på en gång, och hur stor är egentligen chansen att Googleloggan ska sammanfalla tematiskt med något man själv skriver om. Jag tycker f.ö. att det där med slumpens slingerbultar är intressant. Vill du lära känna Hanna Glasse är det ju bara att klicka på loggan!
PJ
Så du menar att Googleloggan skulle på något sätt avbilda Hanna Glasse eller via länk föra fram till text och info om henne? Något sådant har inte jag sett på Googleloggan men man vet aldrig. Google håller förmodligen reda på din aktivitet på nätet och serverar svaret redan innan du skrivit frågan i sökfältet.
Det är egentligen skrämmande hur mycket Google och andra aktörer å nätet vet om oss. Tidigare i vinter besökte vi ett ställe för att äta pizza. Väl hemkommen kommer det upp ett meddelande där jag ombads att recensera stället och berätta vad jag tyckte. Detta utan att jag varit inne på nätet under tiden vi besökte matstället. Det måste vara min telefon som skvallrat om var jag varit. På annat sätt kan jag inte förklara det.
Erik Forsling
Oj, P.J.!
Jag trodde att du kände till det där fenomenet, och det är inget spioneri eller spökeri. Det har förekommit länge, men rent spontant känns det för mig som att det blivit alltmer frekvent. För inte länge sedan var det t.ex. St. Patrick´s Day, ett grönt blommigt landskap med en liten rund och frodig herre i, etc. Idag t.ex. är det bara Googleloggan, ingenting annat. Jag talar givetvis om startsidan för Google sök.
Upptäckte det där fenomenet med förvandlade loggor för ganska länge sedan, men eftersom jag är mycket trögtänkt tog det sin tid innan jag började inse att: ”Det där borde rimligtvis betyda någonting.” Efter ytterligare en tid placerade jag muspekaren över den förvandlade bilden, och en förklarande rubrik visade sig; sedan klickade jag, och vips kom samlade länkar till dagens fenomen. Det kan vara allt möjligt, huller om buller. Alla Hjärtans Dag, en indisk fysiker som man inte visste fanns, nobelpristagare, politiker, medborgarrättskämpar, etc., levande och döda. Garanterat kommer påsken att uppmärksammas, och en kvalificerad gissning är nog att o:na i Google kommer att bestå av ägg.
Det är lite roligt och intressant med de där loggorna – frivillig allmänbildning i miniformat.
Hannah Grasse hade ju årsdag den 28:e, så egentligen fanns hon nog inte där när du skrev ditt inlägg, men väl när det låg ute och jag skrev min kommentar. T.o.m. engelskspråkiga Aljazeera uppmärksammade eventet, så du ser att fenomenet är internationellt bekant, och inte en konspiration kopplat till vårt plitande, den omfattar 16 länder. Den nedanstående artikeln är f.ö. föredömlig i sin framställning, en intressant biografi i stolpform. Läste den med nöje.
https://www.aljazeera.com/news/2018/03/hannah-glasse-google-honours-today-180327181454614.html
Om den här länken fungerar kommer du tillbaka en eller två dagar i tiden, och säkert känner du igen loggan med damen och ugnsspaden, och där matångorna bildar Google:
https://www.google.se/search?q=hannah+glasse+google+logo&sa=X&biw=1866&bih=1021&tbm=isch&source=iu&ictx=1&fir=BP709LL8DwhM_M%253A%252CZ_kZbcNipEgYvM%252C_&usg=__3X7uE1CYiXTPGcDHTElUiCYLJuU%3D&ved=0ahUKEwib0PjzxJHaAhUzb5oKHQn5CrwQ9QEIKTAA#imgrc=BP709LL8DwhM_M:
PJ
Ah, så. Visst har jag sett olika teman på Googleloggan men jag har inte desto mera tänkt på det. Jag får kolla upp nu i påsk om det kommer något med påsktema och testa vad det innebär. Bl.a. Hannah Grasse har jag missat.
Under påsken kommer jag att lyssna på podden om den finländske äventyraren och lyckosökaren Yrjö von Grönhagen, också en märkvärdig människa. Jag hoppas serien är lika bra som utlovas i reklamen. Jag är ju intresserad av märkliga människoöden.
https://svenska.yle.fi/artikel/2018/03/25/petter-lindberg-man-kan-knappt-tro-att-det-ar-sant-yrjo-von-gronhagen-klar-alla
https://arenan.yle.fi/1-4392168
En Glad Påsk får jag önska sig!
Wesber
Jodå, nog vet jag hur brödkok smakar. Det brukade mor min köra med när det var knapert hemma och pengarna inte räckte till, men gott var det i.a.f
PJ
Jag tänkte väl det, det måste vara andra som känner till denna maträtt som nu i det närmaste fallit i glömska.
Syster. yster d.y.
Brödkok gillade jag också, har faktiskt kokat det nån gång enstaka gång då jag varit ensam hemma. Tror inte att resten av familjen skulle uppskatta det, fast vem vet. Det ska va riktigt rågbröd som bas och mycket smör.
PJ
Kanske det borde bakas rågbröd hemma i sådan mängd att det blir över och blir skarpt? Då vankas det brödkok. Jag kommer gärna och provsmakar.
annepauline
Där fick du till det, Snellmans knackkorv. Den är fin den. – Brödkok känner jag igen. Min mor kokade på blodbröd. Hon beställde hem blod från Karjakunta slakteri och bakade blodbröd. Sedan gjorde hon brödkok, jösses, så gott det var.
När blodet var helt färskt stekte hon också blodplättar, grymt goda med lingonsylt till. Blodplättar finns ju att köpa i Finland men inte här, de köpta är förstås inte lika goda som hemlagade.
PJ
Visst, Snellman har fina varor och speciellt knackkorven med hög halt av kött är prisvärd. Finns egentligen äkta knackkorv i Sverige?
Blodbröd gillas av många men jag måste säga att det är inte min favorit. Vi fick det väl någon gång i småskolan och sedan dess har jag inte ätit det. Samma med all blodmat. Men, som sagt, vanligt brödkok är för mig en delikatess som jag inte ätit på många år. Fast lingonsylt passar väl inte till vanligt brödkok?
kalle
den där ölen skär sig…då det finns Sahti eller Lapin K…och den finska grönsaken grillkorv…men oliven???
PJ
Ha, ha, det var kanske det som var meningen. Ölen och oliverna var något som skulle bryta det traditionella; hur traditionell den anrättningen sedan egentligen var?
Köper jag mellanöl blir det ofta San Miguel, finns på bl.a. Prisma. Lapin Kulta skippade jag sedan de flyttade produktionen från Torneå. Hur kan de sedan kalla den ölen Lapin Kulta?
Sahti är nytt för mig så jag blev tvungen att googla på det. Låter spännande så det borde jag få prova någon gång-
kalle
på de flesta matställen i Finland finns kotikalja/sahti som tillval
PJ
Ah, du menar kalja, nå det vet jag vad det är. Men googlar man på sahti får man upp följande:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sahti
Trodde att det var något mera exklusivt.
annepauline
Vissa affärer här säljer Atrias knackkorv. Inte är den som Snellmans! – Lingonsylt är god till blodplättar, inte till brödkok.
Jag måste le för mig själv ( nu igen ) när du skriver att brödet ska bli skarpt. Jag kanske ska säga på Ica här: ”Det här brödet är ju skarpt…” Undrar om de förstår vad jag menar då?
PJ
Så är det, lingonsylt passar inte till brödkok! Då skall det bara vara stor klick äkta smör! Inget annat.
Hårt, borde det kanske vara men jag besökte mitt stamställe på nätet https://www.synonymer.se/sv-syn/skarp och fann också ordet hård som synonym till skarp fast kanske i en något annan betydelse. Möjligen är mitt användande av ordet skarpt dialektalt präglat.