Från Pajala i norr till Tomelilla i syd
Så steg jag förra torsdagen ur diligensen som trafikerar mellan Pajala och Gällivare. Borstade dammet av byxorna och kisade mot den lilla byggnad som allmänt kallas Macken i Tärendö. Pensinpump och en verkstad på baksidan. Inte en kotte syntes till men jag tog min kappsäck och stegade modigt in genom svängdörren.
Tyvärr glömde jag att ta en bild men så här ser det ut i Google Maps. Minus utemöblemanget då. Någonstans här har Charlotte Kalla sitt hus.
Macken i Tärndö
Vid närmare eftertanke har jag redan i ett par inlägg tidigare delvis berättat om orsaken till att jag besökte denna plats långt uppe i Norrbotten som är mest berömd för att Charlotte Kalla är född här. Så egentligen inte så mycket nytt om det men jag kan repetera lite.
Jag lovade i vintras kusin vitamin som bor i Skåne att jag skulle köra ned en gammal Peugeot 504 pickup årsmodell -82. Han hade blivit förälskad i detta udda fordon men är strängt upptagen och hade inte tid att själv köra ned den. Själv såg jag det som en foto- och äventyrsresa. I princip kunde vad som helst fallera på en så gammal bil som till på köpet inte blivit körd en längre tid. Tyvärr blev det inte så mycket fotograferande för körningen upptog all min tid och energi eftersom det var så varmt väder, för att inte dagtid säga kokhett.
Bilen som sådan gick väl att köra även om det inte var med någon större lyxkänsla. En och annan defekt uppdagades under resans gång men inte värre än att den gick att leva med. Ljudnivån i hytten var i vissa hastigheter hög men justerades genom att jag körde fortare eller långsammare än denna ljudnivå. Fortare än 90 km/h var inte att rekommendera rent allmänt. På högra sidan hördes också ett märkligt ljud när 70 km/h passerades. Som om en plåt var lös och fladdrade i fartvinden men jag såg inget sådant hur jag än kollade. Något ställe att fylla på olja hittade jag inte heller hur jag än letade. Nåja, som tur var drog motorn ingen olja!
1700 km visade navigatorn i mobilen att färden skulle bli. Tyvärr fanns inget cigarettuttag så jag kunde inte få ström därifrån till mobilen. Istället hade jag lånat ett extra batteri för laddning av mobilen men det funkade inte heller eftersom temperturen var så hög i hytten att laddningen lade av under dagens hetaste timmar. Nåja, det mesta av färden gick ändå längs E4:an och där behövdes ingen navigator.
Det var bara att tuta och köra om än försiktig i början innan jag började lita på att denna gamla skorv skulle klara färden genom nästan hela Sveriges avlånga land. Förresten, tutan hittade jag inte heller förrän väl framkommen i Tomelilla när kusin närmare började undersöka bilens utrustning och funktioner.
Hade bussfärden från Haparanda upp till Tärendö till största delen följt vackra Torne älv, med Kukkolaforsen, så blev det nu istället Kalix älv som följde nästan ända ned till Töre där E4:an tog vid. Jockfall vattenfall besågs och där avnjöts också en god laxsmörgås.
Sedan blev det mest tråkigt körande till Sundsvall där jag övernattade hos en annan kusin.
Följande morgon hämtades också två bord samt ett äggfack med 12 ägg som skall bli kycklingar hos kusinen i Tomelilla. Han har också några höns. Hur äggen klarade sig på grund av värmen vet vi ännu inte men risken finns att de blev stekta redan i bilen under fredagen som var den hetaste dagen. Vatten gick åt och vid varje ställe jag stannade på köpte jag vatten som jag drack upp genast. En stund senare var det nämligen inte mera läskande mineralvatten utan tevatten som bara fordrade en tepåse så hade jag fått te på direkten.
Det var värmen som var den stora utmaningen. Ingen AC i en så gammal bruksbil, liten hytt och fönstren vågade jag inte ha en glipa i på grund av rädsla för nackspärr och ont i vänster axel som jag är känslig för. Så det var bara att bada bastu från nio på förmiddagen till sex på kvällen. Det märkliga var dock att jag inte blev trött, sömnig, en enda gång under hela bilfärden vilket förvånade mig. Jag hade trott att åtminstone några gånger skulle jag bli tvungen att ta en tupplur för att piggna till.
Gävle passerades och i Uppsala hade jag tänkt avvika från E4:an för att undvika trafiken i Stockholm. Tyvärr ändrade jag mig och körde genom Stockholm vilket var ett misstag. Någon rusningstrafik mitt på dagen skall det väl ändå inte vara i Stockholm, tänkte jag. Så fel jag hade. Stopp och köer på norra infarten. Det tog säkert närmare en timme extra att sitta där i kö och till på köpet i denna värme! Lägg därtill att jag hade svårt att hitta tvåan i detta ständiga stanna och köra några meter.
Jag överlevde och Peggan, som kusinen döpte bilen till, klarade också tunnlarna utan att haverara just där. Egentligen skötte sig bilen fint med tanke på omständigheterna.
Fortsatt färd ned genom Sverige i stålande sol.
I Örkelljunga svängde jag av från E4:an in på väg 24 mot Hässleholm. Vilken skillnad efter att har kört tråkiga E4:an och badat bastu! Det var kväll, svalt och in körde jag i ett lummigt landskap med skogar, kuperad terräng, små byar, vackra hus och gårdar, kossor som betade, får som tittade förvånat upp bakom stängsel, stenmurar, åkrar och hagar, tjocka ekar och smäckar bokar, någon liten kyrka här och var. Ett rent nöje att köra, även i en gammal Peugeot. På vissa ställen var det som att köra i en grönskande tunnel och med den dalande solens strålar som gav sitt speciella, varma ljus var det rent magiskt. Jag hade gärna velat stanna för att fotografera men tyvärr började kvällen bli sen och än återstod en bit av färden.
Som tur var kunde jag åter använda navigatorn. Så många svängar, små vägar och många korsningar som skulle passeras innan jag närmare tio på kvällen äntligen kom fram till kusins gård i Tomelilla. Jag skulle själv inte hittat i detta förtrollande landskap. Efter all möda under dagen var det som att köra i ett sagolandskap, låt vara att på några ställen luktade det starkt koskit (slam på åkrar). Å andra sidan så luktade det på andra ställen sött och gott. Kanske någon typ av träd eller buskar som gav denna angenäma doft?
Jag tänkte, hit borde jag åka på några dagars semester och bara cykla runt och njuta av denna praktfulla natur och bebyggelse som kallas Österlen i Skåne. Och som tur är har bästa kusin sitt säte här och även en gäststuga som kanske kan lånas ut. Det finns många fina ställen i Sverige men månne inte Österlen bjuder en av de vackraste bygder som kungariket kan uppbåda? Rekommenderas!
Det var den resan!
Tärendö
Österlen
Jockfallet i Överkalix kommun
Här är Peggan och jag i Sundsvall på fredagsmorgon innan vi sätter igång med dagens duster
Så följer några bilder från kusins gård
Här ett äldre hus inbäddat i grönskan.
Åh, alla dessa vackra stenväggar som det finns så många av i Skåne!
Här några av kusins får efter att de bekantat sig med mig. Inte alls blyga.
Här sitter jag i vår Herres hage njutandes skuggan
Och till sist en bild av Härröds kyrka som jag passade på att besöka. Tyvärr var dörren stängd till Herrens hus.
14 kommentarer
Leya
Det var en resa det – och du körde väg 24 på slutet, den kör jag ganska ofta. Jag såg dig inte dock…
Fin gård kusinen har, och ljuvliga får. Visst är här vackert i trakterna – särskilt på våren och försommaren. Tråkigt nog drabbades rapsen av sjukdom i år, så det blev inte ett enda solgult rapsfält – mycket konstigt och mycket saknat.
PJ
När du nämner det, de gula rapsfälten syntes inte till, eller är inte tid för det ännu? Här är jag lite osäker på tiden när den blommar.
Ett riktigt fint ställe som kusinen har alldeles vid en bäck och skog bakom huset. Egentligen består hans egendom av två gårdar där skånelängan delvis är uthyrd som bostad.
Leya
De skulle ha blommat nu. Om man tittar noggrant ser man ett och annat gult blomblad bara – det är allt.
PJ
Synd, de lyster verkligen upp landskapet!
Leya
Ja, jag saknar dem verkligen. Bin och andra flyn också antar jag.
Erik Forsling
Se där, nu kom resan i repris! Fordonet måste vara en klenod, med tanke på allt arbete, alla omkostnader, och alla förberedelser inför din resa. Jag skulle gärna själv genomfört denna odyssé, men med ett väl tilltaget gage i form av tid. Här kunde verkligen kameran smattra under en planerad och utdragen resa. Nästan genom hela riket, från norr till söder, om än bara på västsidan.
Erik Forsling
Har uppenbarligen lite problem med väderstrecken – nästan bara längs östkusten var det väl snarast.
PJ
Fordonet är en klenod för min kusin, själv skulle jag inte köpa bilen. Och tur är det att vi alla är olika. Tänk om alla var lika präktiga som jag, vilken tråkigheternas värld! 😉
Omständigheterna gjorde att mitt påtänkta fotograferande fick stå tillbaka. Men idén är god.
hasse
Kanske det även blev ett besök hos Ulf Lundell ?
PJ
Ulf slapp undan denna gång. Han bor något längre söderut men ändå inte så långt borta.
kalle
navigatorn behövs för plåtpoliserna, eller kanske du inte kom upp i såna hastigheter
PJ
Plåtpoliser finns oftast där det är nedsatt hastighet typ 50 eller 70 km/h och det klarade Peggan fint. 😉
90 km/h var max vad jag körde. I Sverige finns den goda sedan att ett par hundra meter innan fartkameran så finns en skylt som talar om att nu kommer det en kamera. Bara att hålla utkik efter skylten.
För det mesta höll /håller jag hastighetsgränserna.
annepauline
Vilken resa! Vilka fina bilder och trevligt inlägg! Och vilken färg på bilen, det är väl ingen originalfärg för Peugeot? Peggan är annars ett väldigt bra namn på bilen. Mycket fyndigt! Många strålkastare, hahaa, typisk Norrlandsbil!
PJ
Jag undrar om den varit i tjänst hos någon företag som haft denna färg som sin?
I torsdags, vid torsdagsklubbens möte, kom vi att tala om detta att i Norrland är det rätt vanligt med många extraljus. Vi formulerade väl oss lite svepande med att ”alla” i Norrland har extraljus. Minst tre rejäla extraljus framtill! En bybo som är bosatt i Norrbotten sedan lång tid tillbaka, man kan säkert kalla honom norrlänning nu eller ännu hellre norrbottning, satt vid bordet bredvid och upphävde sin röst. ”Nu pratar ni om något ni inte vet något om!” protesterade han.
När vi sedan lämnade restaurangen kollade jag på hans bil som stod en bit bort och jovisst, där satt tre extraljus modell större. 🙂
Nåja, jag hade också extraljus på min gamla Brunte. De behövdes verkligen.