Åskar du mig mitt i ögonen?
Äntligen har regnet närmat sig men tydligen får alla andra regn utom vår by. Ibland förvinner regnet och åskan in över fastlandet eller så ilar det iväg till havs. Det kom några droppar idag, 2 mm i regnmätaren. Knappt så att dammet ens blev blött. Inte mycket på en hel månad. Blixtar syns på avstånd och mullret är avlägset, det tackar vi för, men regnet, var är det?
Jag fick mig berättat en historia om en av byns pojkar en gång i tiden. Han var inte gammal alls och ställde sig och frågade åskan: ”Åskar du?” Just då kom en rejäl smäll med buller. Gossen ifråga fann sig snabbt och frågade åskan igen: ”Åskar du mig mitt i ögonen?” (Mitt i ansiktet). – Tydligen gick det att prata med åskan den tiden.
En annan gång befann han sig i ett av byns fähus (föus). Där fanns kor, kalvar och någon gris. Gossen stod och betraktade grisen som råkade knuffa till honom med trynet på hakan. Han blev inte svarslös utan frågade grisen: ”Grisar du? Grisar du mig mitt i ögonen?” Vad gossen menade med ”mitt i ögonen” kan man fråga sig. Kanske tyckte han att både åskan och grisen var lite oförskämda och självsvåldiga mot honom? Högljudda och stökiga.
Det får vi troligen aldrig veta och inte heller varför regnet far som det far på himlapällen. Det är mycket vi aldrig får veta och jag kan bara citera den gamla bibelversen om vinden: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden” (Johannes 3:8). – Detta får mig att undra ännu mera: vad menas med ”… så är det med var och en som är född av Anden”. – Bakom varje fråga och svar finns nya frågor. Som en lök eller en rysk, delbar trägumma, en ”Matrjosjka”.
Matrjosjka
Vinden gjorde sitt och där blev den liggandes.
Du kanske också gillar
8 kommentarer
Erik Forsling
Att vara född av ande (och vatten) innebär väl att man har blivit omvänd/pånyttfödd genom dopet, och därmed troende. Början av citatet är, gissar jag, ett annat sätt att säga att Herrens vägar är outgrundliga – eller som jag skulle formulera mig; svårförståeliga. Den som vill veta hamnar i samma bryderi som tomten i Viktor Rydbergs existentiella dikt, men eftersom han inte är en människa, med en människosjäl, blir hans grubbel än större och ständigt återkommande, generation efter generation. Gåtan är för svår, men han vill ju, och han är inte lat, han ger inte upp. Vadan och varthän? Existensens, och Rydbergs, stora fråga. De som betraktas som avfällingar, och ofta kallas kött, tänker helt enkelt inte i de banorna, men tomten försöker. Jag tänker onekligen på renässansplatoniker som Pico della Mirandola, som placerade människan som fritt svävande mellan änglarna och den vegeterande tillvaron, rentav den döda materien. Det gäller att välja livsväg. Det var för övrigt hans lärare Marsilio Ficino som myntade det värdefulla begreppet platonsk kärlek, vad det nu har med saken att göra. Platonsk kärlek är ofta underbar – men igen, obegriplig. För många är allt i tillvaron ande, och svårbegripligt, för andra är samma saker nonsens som kan klacksparkas åt pipsvängen – pipsvängen, ett begrepp skapat av Astrid Lindgren.
Värmen här har varit outhärdlig, men igår, eller förrgår, mulnade det på och åskregnen kom brakandes med full kraft. Det regnade, haglade, blåste och åskade stundtals så att man kunde tro att en tung artilleripjäs avfyrades precis utanför mitt öppna fönster. Jag har aldrig upplevt något liknande, och då är jag ändå 62 år. Det var nog det häftigaste jag varit med om. Bättre är rock ’n’ roll. Men i Uppsala, sex mil härifrån, var det mindre roligt. Delar av resecentrum översvämmades så att folk gick i meterdjupt vatten – bilder finns på internet – och Akademiska sjukhusets sterilcentral översvämmades. Min vän Anne skulle åka hem lokalt, men vågade knappt köra på de vattenfyllda vägarna. Inte så roligt om fordonet stannar mitt i en sjö. Senare fick jag veta att U-a hade fått mest regn i hela Europa. Hos min bror utanför Avesta slog blixten ned på gården. Han stod i hallen innanför en öppen dörr – och allt blev bara vitt, som han beskrev det. Det alstras stora krafter när naturen bestämmer sig för att spänna musklerna. Själv tänkte jag på den magnifika scenen i Forrest Gump när löjtnant Dan sitter i toppen av en fartygsmast och vrålandes svordomar gör upp med Den Väldige.
PJ
Jag får tacka för utförliga funderingar kring min sista fråga. Välformulerade och rikligt broderad med både tomtar och italienska filosofer. Ett kan jag hålla med om : Herrens vägar äro outgrundliga. Lägg märke till det extra o:et för att förhöja vördnaden inför detta faktum.
Ja, jag har förstått att åskan lever rövare på många håll. både i kungariket och i republiken. Här i byn har vi dock varit förskonade från dylikt larm. Jag har släkt i Uppsala så rapport därifrån har inkommit om bl.a. översvämmad källare men också om det som du berättar om. När det handlar om kraftig åska kommer jag att tänka på Henry Miller när han som yngling dansade på simstranden och gäckade åskan när den gick som värst. Flickorna i hans sällskap var skräckslagna inför hans respektlöshet.
Erik Forsling
Det var helt medvetet som jag inte använde mig av den gamla pluralformen för verb som förekommer i 1917 års bibelöversättning, eftersom jag ser den som utdöd i modernt språk. Däremot vet jag att du ibland skrivit om din uppskattning av äldre språk, så att du skulle använda formen äro tog jag för givet. Jag ser den helt enkelt inte som förhöjande utan bara gammal. Men det är med det där som med pannkakorna – man tycker olika.
Jag glömde ett par filmsnuttar med bl.a. löjtnant Dans uppgörelse med Gud. ”Do you call this a storm?” De överlappar delvis, men för att få med helheten fick det bli så.
https://www.youtube.com/watch?v=xyjoSFMGdqk Här kan man tala om att någon blir åskad mitt i ögonen.
https://www.youtube.com/watch?v=ABeYRy860yg Ljudet på den här del 2 är bedrövligt lågt, upptäckte jag idag, man får vrida upp volymen rejält. I hörlurarna i natt lät det bättre, av någon anledning.
Nu önskar jag dig som avslutning en trygg och njutbar resa till och från Urkult. Jag hoppas också att din upplevelse på plats blir magisk – som man säger numera – eftersom jag vet hur mycket evenemanget betyder för dig. Där blir det en massa fotograferande, utgår jag från, så det passar bra att fotojournalisten Gerda Taro hyllas på dagens Googlelogga.
PJ
Pannkaksprogrammet har jag inte lyssnat till ännu men jag har det i bakhuvudet. Tids nog efter kommande äventyr och utflykter. Många bilder blir det, jovisst! Bra väder lovar SMHI och det hoppas jag håller.
Wesber
Här där jag bor har det också kommit bra med regn, gräsmattan har börjat ta sig. Åskan slog ner två gånger här i berget bakom så hela huset skakade och jag flög upp ur sängen och spanade efter rökpelare. Idag blir det uppemot 30 g igen men nästa vecka kommer svalkan. Skönt.
PJ
Gott så, regnet behövs men måste åskgubben smälla så överdrivet? Även här lovas varmt ännu denna vecka men nästa vecka blir det svalare. Själv skall jag till Urkult idag och vädret lovar bra även där. Håller tummarna för att prognosen håller.
annepauline
Det åskade hos mig i söndags, regnade också, men det var ”expressregn” i tio minuter så det märktes inte av efter en liten stund. Luften blev inte ett dugg friskare, tvärtom, det blev som i ett växthus. Luftfuktigheten var på 84 %, svetten rann fastän man bara satt helt still. Aldrig glömmer jag klotblixten jag fick uppleva när jag var tolv år. Då höll jag tyst minsann. Jag blev ju så rädd och chockad så jag fick inte fram ett enda ljud på flera timmar. Men häftigt var det. Det absolut enda minne jag har som jag kommer ihåg i minsta detalj. Min mor var med den gången. Någon annan person har jag aldrig träffat som har upplevt en klotblixt.
PJ
Klotblixt är säkert mäktigt men också skrämmande att uppleva. Ungefär som att möta en ilsken björn. Man vet inte vad den hittar på. Jag tror hellre jag ser en björn än klotblixt.
Idag är det fortfarande hett och fuktigt här. Kraftiga åskväder utlovas men då har jag väl redan rest.