En tur över Kvarken

Eftersom långt ifrån alla har möjlighet att beträda en färd över Världsnaturarvet Kvarken tänkte jag från igår visa några bilder hur en sådan upplevelse kan te sig . Ej heller är det alla förunnat att få gå ombord på Wasa Express, vår stolthet och vårt moderskepp. WE i alla ära men om drygt två år kommer vi att få ett nytt skepp som kommer att slå alla med häpnad vad gäller elegans och tekniska finesser. Förhoppningsvis får jag plats ombord på jungfruturen. Tills vidare tuffar vi på med WE, sommar som vinter.

Vi blickar förhoppningsfullt föröver och därborta någonstans finns Svärje.

Ännu vid kaj. Blickar vi styrbord ser vi kraftverket i Vasklot. Kanske inte den mest inspirerande synen men det bolmar vidare i all sköns ro. Eller skall det stå all sjöns ro?

Höjer vi blicken något möts vi av denna syn. Express, fort skall det gå. Eller fort och fort, i alla fall fortare jämfört med förr-i-världens-skutor. Från nuvarande 4,5 h överfart till 3 h utlovar nya färjan.

Längre ut i skärgården möts vi av världsnaturarvet. Begapa och förundras! Eller jag vet inte, jag tycker det mest ser ut som en holme och lite is i groggen.

Nu till den mera spännande insidan. Ingången till syndens näste, baren på däck 8. Som synes trängdes alla i dörrhålet för att få en titt. Eller, de hann sätta sig alla innan jag fick fram kameran. Trångt var det i alla fall en stund senare. Jodå! Ganska  trångt.

I barnen spelade The Slipovers, ett coverband som kunde ett svensk ord, Tack!, vad jag hörde. Annars ett rätt bra band med kända låtar: pop-, rock- och någon danslåt.

Det gällde att vara måttlig med intagning av förfriskningar i baren så att man utan risk för liv och lem kunde navigera till cafeterian på däck 7 där lunchen intogs. Det blev naturligtvis…

… köttbullar! Jodå, tio köttbullar lyckades jag får ombord på tallriken även denna gång. Tyvärr syns inte lingonsylten så bra. Den hade annars kunnat skapa en riktigt spännande tallrik. Nu blev det mest köttbullar. Kanske någon tycker att jag öser på för mycket köttbullar med risk att rederiet snart går i konkurs men jag kan  försäkra att det är ingen fara. Jag kollar vad andra tar och ofta är fruntimmer väldigt försiktiga med köttbullar. Kanske bara tre-fyra köttbullar tar de så det jämnar ut sig. Glaset ser ut att vara ett snapsglas modell större man jag kan försäkra er att det är bara vanligt vatten i glaset! Snaps till mos och köttbullar hör inte till mina vanor. Men fortsatt goda är de, köttbullarna.

Efter lunchen var det dags för mera nöjen ombord men som vanligt är vi pensionärer även denna tur diskriminerade från att ta en tur i bollhavet! Detta är en fråga som borde behandlas på gator och torg nu när valkampanjen inför riksdagsvalet senare i vår drar igång. Allas rätt till bollhavet!

Istället fick det bli en sväng genom shoppen. Oj, är de även här? Jag fick en påminnelse om mörka nätter när små fötter klampade över golvet, knaprande och prasslande än här, än där.  Jag skyndade mig snabbt ur ur shoppen med tre påsar Skolekridt  som inhandlades med mängdrabatt. Tre påsar för 9,80 europenningar.

Sedan blev det att sitta och glo ut genom fönstren en god stund. Egentligen inte så dåligt eftersom vi människor behöver stilla oss ibland och låta tankarna sväva fritt omkring utan stress. Man kan göra resan till ett tankarnas vilohem.

För ordningens skull bör väl också en bild på färjan finnas med! Wasa Express.

Till sist kom vi i hamn i Holmsund och dubbeldäckare fraktade oss löspassagerare in till Umeå. Jag skulle tro de flesta ombord var familjer på väg till svenska fjällen av snacket att döma och de hade egna fordon med. I  Umeå var det bussar både på längden och tvären. Först i raden står en badbuss, sedan kommer vår dubbeldäckare och sist kommer en militärbuss av  färgen att döma. Hur bra den döljer sig mot en snödriva kan diskuteras.

Ja visst ja, jag är i Umeå för att uppleva Umefolk denna helg!