Morgonvandring

Dessa härliga aprilmorgnar! Det är nu som det är som bäst, att i tidig otta få dricka sitt te och äta ett par smörgåsar, kolla tidningen lite och sedan gå ut i den allt tidigare ljusa morgonen. Jag gick i morse till skogs och kollade den ena av mina trådantenner. Den var i fint skicka och det gick bra att gå på skaren där snö fanns. Ett par minusgrader. Solen steg upp över byn i öster och fåglarna förde lite småväsen.

Natten till söndag fick vi sommartid, till vilken nytta? Två veckor senare går solen ändå upp samma tid. Men det blev ljusare på kvällarna. Nu planeras för att avskaffa sommar- och vintertid år 2021. Då finns det ett utmärkt tillfälle att skapa en gemensam tid för hela Norden men tror ni det blir så? Fördelarna med detta struntar man högst troligt i trots att en timme hit eller dit knappast spelar någon roll vad gäller ljuset. Det handlar om att vänja sig, och sedan rullar allt vidare. Men nej, så skall vi inte ha det, det skall vara som förr. Passerar vi pölen skall vi vrida klockan tillbaka en timme och sedan fundera hela dagen vilken tid som gäller. Det har vi vant oss vid, att inte veta vad klockan är i övriga Norden.

När jag kom hem från min skogsvandring gick jag ned till byn och ut till Tornet. Tornet är egentligen inget torn utan mera en plattform byggd ovanpå en stor sten. Men ganska högt uppe kommer man och får fin utsikt över natur och landskap i närheten. Ett utmärkt ställe nu på våren att titta på fåglar. Fast jag såg då inga märkvärdiga bevingade varelser. Mest var det kråkor och svanar i luften. Svanarna trumpetade högt att nu är det vår, kråkorna kraxade som vanligt på sitt obegripliga språk.

Det enda som tilldrog sig min uppmärksamhet var ett brak borta från bäcken där den rinner ut i havet. Tre rådjur korsade bäcken och isen brast under deras skarpa klövar. Det lät som om någon slagit sönder en stor fönsterruta. Tur var det för annars hade jag inte upptäckt dem. Snabbt ilade de vidare. Mycket snygga djur. Bröla kan de också?

I måndags var jag uppe i tornet och byggde en bänk att sitta på. Tanken är att kunna sitta där uppe och njuta av solen senare i vår när värmen alltmera gassar på och i bästa fall också få en skymt av Fladans innebyggare, både fåglar och fyrfota djur.

Ack jag, en fin tid har vi framför oss, kanske den bästa av årstider. Det är nu som det händer så mycket i naturen, vissa saker bara några dagar, kanske två veckor, och sedan är det förbi. Nästan så att man blir stressad av föränderligheten. Den första blomman, fjärilen, svalan, lärkan. Tofsvipan har förresten kommit, jag såg den för tio dagar sedan.

Tidigare i veckan tog jag en tur på isen. Den är ganska tjock på sina ställen men också mera förrädisk på andra ställen. Det gäller att känna till var det är farligt och tryggt att röra sig.

På väg ut till Tornet.

Så ser det ut, Tornet. Trappa upp på andra sidan stenen.

Där satt jag en stund i morse och vilade.

Detta var utsikten. En stund senare sprang rådjuren över bäcken borta vid dungen.

Bäst är ändå skogen med sitt eget folk, träden.