Hårt arbete – Kova työ
Jag tittade i veckan på tv-serien ”Hårt arbete – Kova työ” i tre delar som handlade om finländare som emigrerade till Sverige på 1950 – 70-talen. De i tv-programmet var finskspråkiga och kom främst för att jobba i industrin och ta jobb där språket till att börja med inte var så nödvändigt att kunna. Fanns det bekanta eller släkt som redan etablerat sig var det lättare att åka över havet till himmelriket Sverige. Jobb fanns det gott om men tillgången till bostäder var det sämre med.
En del av dessa emigranter fick problem med spriten när ensamheten och övrigt sällskap visade vägen. Inte sällan var det ensamma män som tog till brännvinet.
Programserien är bra för den visar äldre människor som berättar om sina liv och de problem och glädjeämnen som en finsk emigrant för 60 år sedan fick uppleva. Sådant är alltid värdefullt om det görs på rätt sätt. Samtidigt kan tv-serien också förstärka fördomar om finländare som alkoholister, slagsbultar och knivbärare. De flesta i serien hade på ett eller annat sätt kommit i kontakt med alkoholmissbruk och dess följder. T.ex en 69-årig farbror som påstod att han suttit på kåken 36 gånger på grund av alla slagsmål han varit med om.
Serien visar en annan värld än vad jag har erfarenhet av när jag flyttade till Sverige i mitten på 1970-talet. Jag hade ytterst få kontakter med finskspråkiga emigranter och har därför inte heller någon kunskap om hur det var som finskspråkig i Sverige. Den tiden jag jobbade på Eiser i Malmö fanns det en finskspråkig arbetskamrat från Åbo men hon och hennes man var mycket skötsamma och arbetsamma människor vilket jag också tror de flesta finländska immigranter i Sverige i grund och botten var och är. Tyvärr är det så att de skötsamma glöms ofta bort men människor med problem minns man.
1900-talets finländska immigranter i Sverige hade ändå i hela taget gott rykte om sig och ansågs vara arbetsamma och ärliga. Vid en anställningsintervju till ett jobb, som jag sökte och också fick, sade chefen att han litade på finländare vilket också var en av orsakerna till att jag fick anställningen.
Jag flyttade inte till Sverige på grund av att jag sökte arbete utan för att jag ville utbilda mig. Efter utbildningen stod jag i beråd att återvända till Finland men valde att stanna kvar i Sverige för att få erfarenhet och prova på något annat. – Jag bodde i Sverige i två olika perioder.
Idag är emigrationen till Sverige av annat slag och mindre omfattande. Ofta är det välutbildade människor och inte sällan får de ledande befattningar, framträdande positioner i samhället eller arbete inom kultur, media och underhållning. Speciellt lätt är det för finlandssvenskar på grund av språket vilket tyvärr dränerar finlandssvenskarna i Finland. Men jag förstår dem, det finns så mycket mera att välja på i Sverige för en finlandssvensk.
Programserien ”Hårt arbete – Kova työ” är värd att se på SvtPlay om man vill bilda sig en uppfattning om hur det också kunde vara som finsk immigrant i Sverige för 60-år sedan. Många svenskösterbottningar åkte också över men förmodligen hade de det lättare på grund av språket. Det är få tragiska öden som jag hört talas om bland släkt och bekanta som for till det förlovade landet i väster. Tvärtom försvann de flesta finlandssvenskarna in i det svenska samhället ganska obemärkta.
Det skulle vara intressant att se en liknande serie om finlandssvenskar som emigrerade till Sverige under samma tidsperiod, 1950 – till 1970-talet. Vilka var problemen, vilka var glädjeämnena?
Vad passar bättre än några bilder från Malmö där jag en gång i tiden bodde som emigrant? Visserligen bilder från nyare tid, 2011 och 2012, men ändå.
Turning Torso fanns inte i Malmö när jag bodde där men jag var ofta ute på Limhamnfälten som är granne med Västra hamnen.
Hit har någon släpat en rejäl stubbe. Det måste om något vara hårt arbete – kova työ.
Se där, en halvtaskig bild av en mycket känt ställe i Malmö redan på 1970-talet. Stippes har fått bjuda mig på många korvar och hamburgare. Ja, jag har fått betala själv.
På denna bild bjuder de ut köttbullar med himmalagad mos. Himla god, får förmodas.
Inte långt från Stippes låg Sir Tobys pub, ett ställe jag ganska ofta besökte den tiden det begav sig. Den startades 1971 och finns kvar än idag.
Titta där, jag hittade en halvtaskig bild av gamla Eisers industibyggnad som redan 2012 inhyste Grand Öl & Mat på Monbijougatan i Malmö. Denna byggnad kände jag väl till för 40 år sedan men då var det annat än öl och mat. Mest slit och släp. Åjo, jag trivdes ändå ganska bra där.
Till sist en bild från Malmöfestivalen år 2012. Den festivalen hann jag uppleva ett antal gånger redan förra seklet.
Hårt arbete – Kova työ – SvtPlay
Stippes – deras hemsida
Sir Toby – deras hemsida
Du kanske också gillar
4 kommentarer
annepauline
Intressant inlägg. Arbete fanns det gott om på den tiden. Inte behövdes någon vidare utbildning heller, det var bara att gå från båten direkt till arbete. Länge levde ryktet kvar om fulla finnar som slogs och knivskar folk runt Slussen. Finlandssvenskar har nog smält in i det svenska samhället ganska obemärkt verkar det som. Finländare överlag har alltid haft rykte om sig att vara arbetsamma och ärliga. Jag fick också ett jobb en gång då intervjuande chef sa: Du är finlandssvensk, dej kan man lita på, det vet jag. Haha! Jag träffade en kanadensisk företagsägare en gång som sa att han gärna först och främst anställde finländare. De var pålitliga och arbetade hårt men de ”purfinska” söp lite för hårt mellan varven men de jobbade hårt ändå. – Men tiderna har förändrats. Nu är det tunga droger ( även i så kallade fina kretsar, nåja, det sups väl lika friskt där också ), skjutvapen i stället för knivar, ett par tre skjuts mest varje dygn. Och analfabeter är det ingen efterfrågan på inom arbetsmarknaden, som en chef på Arbetsförmedlingen nyligen sa i en intervju.
Per
Då har vi snarlika erfarenheter av livet som immigrant i Sverige förra seklet. På tal om supandet så fanns det en kille på en arbetsplats där också jag var anställd. Han kunde supa rätt friskt ibland men det gjorde inte så mycket sa chefen: han jobbar desto bättre efteråt eftersom han skäms. ha, ha, win, win. Han jobbade in med råge vad han sabbat innan. Killen ifråga var pursvensk.
Precis som alkoholen har också knarket ställt till med mycket elände. Både i familjer och i samhället i stort. Skjutningarna idag hänger till stor del samman med gängkriminaliteten och knarkhandeln. Och som sagt, även de så kallade fina kretsarna bidrar genom sitt festknarkande. Utan efterfrågan, ingen handel.
Det som är den stora skillnaden på förr och nu är tillgången på skjutvapen och sprängmedel. Där har polis och tull en hel del att fundera på. Nu lovar regeringen mera pengar till tullen. Få se om det hjälper.
annepauline
Jag har tittat på filmerna Hårt arbete – Kova työ. Intressanta på många sätt och vis. Men det verkar ju som om de inte gjorde annat än söp. Var det verkligen så illa?
Per
För de som var med i filmerna var det säkert på detta vis att alkoholen spelade en stor roll i deras liv. Jo, det var så illa. Däremot tror jag inte serien är representativ för finländska immigranter rent allmänt. De flesta klarade sig ändå rätt bra. De som inte trivdes eller annars inte passade in hade alltid möjlighet att återvända till Finland som inte låg speciellt långt borta.