-
Världens kostbaraste sten!
Efter skogsbruksstigen och byggnaderna där fortsatt jag in till byn Torvsjö och huvudattraktionerna, böndernas små skvaltkvarnar, sågen, elverket och lite andra gamla byggnader. Bäcken, stigen och dammarna inte att förglömma. Det sägs att en skvaltkvarn kan drivas av mycket små vattenflöden i en bäck. Det behövs inte mera vatten än vad som rinner genom ett stövelskaft. Sex kvarnar anlades vid Kvarnbäcken. Visste ni att den kostbaraste stenen under solen är kvarnstenen? Därför att den är den nyttigaste! Kan så vara. Står att läsa på en av skyltarna varifrån jag inhämtade mycket information. Bäcken hade viss fallhöjd genom byn så det var upp till bönderna att bygga sina egna kvarnar längs…
-
Torvsjö kvarnar – Skogsbruksstigen
Jag försöker ha tre inlägg per vecka och nu är veckan strax slut så det gäller att raska på denna söndagskväll. Bildmaterial finns det i mängd efter senaste Norrlandsturen så det kan jag inte klaga på. Problemet är att det tar tid att processa bilderna eftersom jag fotograferar i RAW. Redan har en vecka gått sedan jag startade min färd och hemkommen är jag sedan i torsdags. Tiden går. Förra söndagen körde jag till Vilhelmina på väg dit hade jag valt ut ett ställe att beskåda, nämligen Torvsjö kvarnar. Torvsjö är en by i Åsele kommun där bönderna förr i världen var ovanligt fiffiga och kunniga. De utnyttjade Skarpsjöbäcken som…
-
En utmanade promenad på/i Stockholmsgatan
Hemkommen senaste natt tog jag en liten sovmorgon i morse. Tyckte jag var värd det efter gårdagens begivenheter. Först ett besök på Stockholmsgatan i Åsele kommun och därefter hemfärd med Wasa Express över Kvarken i höstligt mörker. Att hitta Stockholmgatan på kartan är inte helt lätt. Det är ingen gata i Stockholm utan ett naturreservat på gränsen till Västernorrland med detta konstiga namn. Det är en kanjonbildning med branta stup och väggar på vissa ställen 50 meters djupa och ca. 1,5 km lång. För snart 9400 år bildades den då en isälv tog denna väg och gröpte ur berget. En jordbävning tros också har bidragit till denna Guds skapelse. Långt…
-
Regn och rusk
Det blev som jag befarat: regn mest hela dagen. Uppe på Stekenjokk till och med storm och i vindbyarna närmare 30 m/s. Jag öppnade inte ens dörren och försökte ta mig ut utan de få bilder jag tog på Stekenjokk var från läsidan av Bettan med nedrullat sidofönster. Så denna resas höjdpunkt, både händelsemässigt och som altitud, blev något av en besvikelse. Jag som hade fantiserat om en liten vandring. Fast jag fick se och känna på de enorma krafter som vinden och regnet kan skapa. Bettan stod och gungade lätt. Kanske man till och med kan säga att stormen Aila är vardagsmat där uppe? Å andra sidan kan det…
-
På fotosafari i Norrland
Det var nära på att hela resan inte blivit av, jag fick nämligen ryggont på fredagskvällen när jag steg ur bilen efter att tillsammans med sister Jane, svåger och närmsta villagranne röjt vägen ut till villan, som tack och lov klarat sig. En stor björk hade rasat i backen men missade villan med tre meter. Men jobbet att röja väg var ansträngande. Så många träd som låg i backen! Tur att grannen var en baddare på att hantera sågen. Finsk sisu! Det var också nära på att detta blogginlägg inte blivit av, jag somnade som en stock på sängen efter en kvällsbit i restaurangen och en uppiggande promenad i samhället.…
-
Stormen
Sömnlös låg jag största delen av natten till torsdag. Vinden rev och ryckte i stugan. Det grymtade, smällde, knarrade, knäppte, ylade, susade, busade, bullrade. Så otroligt många ljud en gammal stuga och en storm tillsammans kan frambringa! Stormen Aila drabbades oss redan på onsdagskväll med det första korta strömavbrottet 19:45 för att sedan fortsätta med sin lek med på/av elektriciteten under kvällen och natten. Någon gång mot morgonen försvann elen helt samtidigt som jag slumrade till ett par timmar. Vi visste om stormen så vatten hade jag bunkrat upp och i övrigt också plockat bort allt löst på gårdstunet. Sedan var det att vänta med en viss förtjusning. För visst…
-
Minns ni John Holm?
Igår söndag (13.9) gick ett program på Svt2 om den smått mystiska John Holm, sångaren och låtskrivaren som hade sin storhetstid på 1970-talet. Han gjorde tre kritikerrosade album det årtiondet och sedan bara försvann han och blev en mytomspunnen legend med ytterligare ett par album 1988 och 1999. Själva TV-programmet ”Det finns så många vägar – en film om John Holm” är kanske inte så märkvärdigt i sig men det skildrar en känslig, skygg person vars perfektionism också blev en hämsko för honom i hans musikutövande. Han var en krånglig och svårjobbad person för producenter och ljudmakare. Han krävde det perfekta in absurdum. Samtidigt led han av en svårdiagnosticerad sjukdom…
-
Saluhallen i Vasa och Café Othello
Jag lovade mer eller mindre att göra ett besök på Saluhallen i Vasa och rapportera om hur det idag ser ut i Saluhallen. Sagt och gjort så besökte jag igår Saluhallen och min bloggkamera fanns naturligtvis med. Jag hade också tänkt inköpa en bit nygrillad revbensspjäll från den nya köttdisken Vasco men det gick jag bet på. Revbensspjällen var redan slut. Förhoppningsvis finns en större mängd nästa fredag när jag gör ett nytt försök. Det är kanske inte så lätt att veta hur stor åtgången är när man är ny i hallen. Största delen av Saluhallen i Vasa upptas idag av Pentik, en presentbutik, men längre in, en trappa upp,…
-
Fotoutmaningen – Solnedgångar & soluppgångar
Även denna månad har Marias Memoarer en fotoutmaning och denna gång är temat solnedgångar & soluppgångar. Naturligtvis kastar jag mig med liv och lust in i denna utmaning, mängder med bilder att söka genom på hårddiskar och moln. Det är det som är utmaningen. Så många av dessa solnedgångar det finns, miljoner och åter miljoner på nätet. Kanske ett lite uttjatat motiv men ack så tacksamt att fotografera. Vissa av dessa bilder ha ni kanske sett tidigare, på denna blogg eller annanstans men vi gör ett litet samlingsförsök här. Solen den går ned och lika ofta upp, det är bara det att de flesta orkar inte upp ur sänghalmen för…
-
Saluhallens nya köttdisk och Ärlighetsboxen
Jag läser i dagens Vasabladet att Saluhallen i Vasa har fått en ny företagare som säljer kött. Det är glädjande! Vasco Borralho, med rötter i Portugal, tillsammans med fru Jeanette Sandelin-Borralho tog upp pinnen när den blev liggandes efter att Carita Löfmark avslutade familjen Löfmarks långvariga verksamhet som leverantör av kött och köttprodukter till Vasaborna. Löfmarks i Saluhallen har väl alltid funnits, ja, men allt har ett slut. Den nya affärsduon kommer att sälja inhemskt kött som är närproducerat men nyheter väntar också. Till exempel lufttorkad skinka ”pata negra” från Portugal, porchetta från Italien, såser, marinader och soppor. En sak som jag noterade speciellt är att de kommer att ha…