Fotosafari som kom av sig

En härligt, underbar vinterdag, idag, måndagen den 8 januari.  Solen sken och temperaturen låg på behagliga – 5 C. Vindstilla och nyfallen snö både på mark och på gren. En dag när man tar kameran och ger sig ut på fototsafari!

Först blev det dock snösvängen. Svåger kom med traktorn och tog bort stora drivor som samlats på gårdstunet.  Snökarmarna börjar bli rätt höga och då är det strax tyngre att göra allt för hand. Han jobbade en god stund med Forden innan det mesta var rensat och jag själv kunde finputsa lite.

Sedan trampade jag upp stigen till grannarna genom skogsbacken så att katten Lisa har lättare att göra sitt patrullarbete. Samtidigt tog jag lite bilder. Mera bilder skulle det bli, hade jag tänkt.

Men det går inte alltid som man tänkt utan istället kom ett datakonsultuppdrag emellan och när det var färdigt höll solen redan på att gå ned. Jag hade annars tänkt mig bilder med snötyngda unggranar med fina långa skuggor på mjuka, bulliga snödrivor.

Nåja, det kommer väl fler fina vinterdagar men tiden går så fort att hux flux är vintern förbi. Det som skall göras, skall göra nu! Kan låta tråkigt men det gäller att ta vara på tiden. Tiden går och vi med den.

Bulliga snödrivor i solens första strålar strax efter kl. 10.

Har ses Lisas stig till gården
Någon bild av vinterskog fick jag trots allt.

När jag på morgonen gick ut för att se om det fanns spår av vilt i närheten av stugan så mötte jag en man som kom gåendes med raska steg på landsvägen. Utan mössa på huvudet men med ett frodigt, rödlätt hår som nog skyddade något mot kölden. Jag sa ett muntert Hej! men han svarade inte utan slog ut med armarna och fortsatte. Kanske också ett sätt att hälsa, vad vet jag.

Där gick han, mannen utan ord

En klassisk solnedgång hann jag med iaf. I morgon en ny dag!

Hatten av, flera gånger denna dag

Efter en natts skön sömn på Best Westerns hotell i Narvik var det dags för frukost fredag morgon. Visst, allt såg bra ut men äggröran var smulig, köttbullarna smakade ingenting och den lilla bacon som fanns var lindad kring en korvbit som smakade… ja… tidningspapper. Såja, så var det sagt. Men brödet och sillen smakade utmärkt.

Strax utanför hotellet fanns linbanan upp till Narvikfjellet men den var stängd på torsdagskvällen. Trots det for gondolerna upp och ned, tomma. Konstigt! Jag hade gärna åkt en tur dit upp och beundrat solnedgången över Narvik och kringliggande fjäll och fjordar.

Färden fortsatte på fredag ut på Lofoten genom ett landskap kantat av höga berg, branta stup, djupa fjordar och smala vägar. Vackert!

Vägarna är ett kapitel för sig själv.  Upp och ned, fjord in och fjord ut, kurva efter kurva. Jag lade märke till ett större fiskefartyg som var på väg norrut i Kjerringnes. En knapp timme senare var det på klart försprång trots att jag körde bil. Orsaken var alla fjordar som det skulle djupdykas i och den relativt låga hastigheten.

Dagens stora behållning var vägen på västra sidan av Andøya i norra delen av Lofoten. Navigatorn tjatade en god stund att jag skulle följa väg 82 på östra sidan av ön men jag slog dövörat till. Och tur var det. Fina fotomotiv dök upp stup i kvarten och jämt fick jag säga prrr till Brunte. Vägen var smal men glest trafikerad så jag kunde stanna nästan var jag ville. Små byar här och var samt en hel del radioanläggningar med omfattande antennsystem. Atlanten rullade in sina vågor mot stranden och havet luktade tång.

Får fanns på många ställen och små begravningsplatser upptäcktes ganska ofta. Mindre än den vi har i vår by och kapellen var nästan miniatyrer av vårt kapell. Kanske mera förvaringsplats för kistan? Gravstenarna var moderna och praktfulla. Det är alltså nutida begravningsplatser. Mycket enkelt rakt ut på en vindpiskad hed eller mot stranden utan träd eller andra inramningar förutom stängslet mot fåren.

Vinden friskade i och min Malmökeps flög iväg titt som tätt. Därav rubriken. Jag tyckte det lät bättre med hatt än med keps så jag friserade rubriken något. Ibland var det rent av svårt att stå stilla när jag skulle ta bilder. När jag kom fram till Andenes där jag skulle övernatta fattade vinden tag i bildörren när jag var på väg ut och jag fick en smäll rakt på näsan; dock utan blodvite. – Hatten av för de fina naturscenerier som jag igår fick se på Andøya.

Andenes är en fiskestad men även turismen är stor med främst valsafari som specialitet. Tyvärr passade inte mitt tidsschema med en båttur ut för att titta på valar och säsongen är just nu i ett mellanläge. Vinden kanske också gjort det omöjligt?

På kvällssidan besökte jag en restaurang i hamnen. På menyn fanns också valkött och ett tag var jag frestad att prova det. Sedan kom jag att tänka på att valarna är ju utrotningshotade och hur rimmar det med att äta valkött. Kanske är valkött ok att servera, jag vet inte, jag avstod. Istället blev det finnbiff, gjord på renkött. He, he, finnbiff serverad åt en finländare.


Andøya

Kjerringnes. Hutigruttens fartyg till höger och fiskefartyget till vänster. De kolliderade inte.
Begravningsplatsen i Bö, Andøya. Fåren syns i bakgrunden
Navigatorn lurade mig lite och visade vägen till fiskehamnen i Andenes. Kanske dags att göra karriär inom fisket i Nord-Atlanten?

Fragment av ett konstverk i Andenes?
I förgrunden där jag hittade ”konstverket” som sett sina bästa dagar. I bakgrunden fyren i Andenes.

 

Utsikt från fyren i Andenes söderut

Det bidde en titt bland mina bokfynd

Vad månne väntade igår kväll efter att jag kommit iland från färjan? Ingenting, det bidde en ingenting av det hela.

Fotokursen som jag deltar i åkte på en fotosafari på söndagskvällen till en fiskehamn långt ute i yttre skärgården (Replot) för att öva mörkerfotografering. Stativ, varma kläder och lämpliga skodon var nödvändiga. Jag skulle åka efter gruppen som startade redan 18.00.

Extra ombyte med kläder fanns i bilen men si, ordentliga vinterskor hade jag glömt. Mina finskor dög knappast till att trava runt i snön och kölden hade rätt snart nypt mina tår allt svårare. Det var bara att inse att utan rejäla skor var det bara att meddela Johan, vår lärare, om min fadäs och åka hem. Lite snopet var det allt.

Istället fick jag packa upp mina bokfynd som jag fick för det facila priset av 23 kronor. Tre böcker för 23 kronor är mycket billigt. En bokhandel i Umeå skulle upphöra och jag kom in en av de sista timmarna i en rätt barskarad affär men något hittade jag och priset, ja, det var inte mycket att tala om.

Den ena behandlade ”folklig kategorisering av några barnsjukdomar ur ett kognitivt semantiskt perspektiv”. Jag hoppas på ett roligare innehåll än vad beskrivningen förtäljer. Bl.a. beskrivs orsaken till vissa barnsjukdomar förr i världen och de kan ha varit de mest märkvärdiga. T.ex. kunde sjukdom hos barnet bero på att modern under graviditeten gått in i kyrkan medan klockringning pågick, suttit på ett bord, gått över en nedfallen gärdesgård, tittat ned i en öppen grav, gått genom en grind när det regnat och inte skakat av sig alla regndroppar eller, en av de mest märkliga orsakerna, uträttat sina behov mellan två gravar på en kyrkogård. Ej heller fick hon sitta på en kista och äta för då kunde barnet bli en storätare utan förmåga att kunna dra nytta av maten. – Det var mycket en gravid kvinna inte fick göra.

Den andra boken heter kort och gott: ”Kort berättelse om lapparnas björna-fänge samt deras der wid brukade widskeppelser” av Pehr Fjellström. Den lilla skriften är en facsimileutgåva efter originalupplagan utgiven 1755.

Jag fick också med mig boken ”Vårleden – Minnesbilder från Holmön”. Albin Edlund berättar bl.a. om hur det var på Holmön under 1920-talet när ”vårleden” inträffade mars-april och isarna varken bar eller brast. Då kunde det bli påfrestande ute på Holmön med matbrist och dålig kontakt med fastlandet. Den boken verkar riktigt intressant.

Åter har jag en liten bokhög som väntar.

2016-02-28 Kvarken 001-1
Mera spännande än så här blev inte gårdagens bildskörd. Ändå rätt vackert med is ute i Kvarken.

Tidig fotosafari

Pyttsan, redan halv fyra vaknade jag och sedan gick det inte att somna om. Jag borde gå och lägga mig senare än halv elva på kvällen. När jag druckit mitt morgonte vid fem-tiden fick jag en idé att ta en liten fotosafari i gryningen. Det är så otroligt fint på morgnarna vid denna tid. Det blev i alla fall inte förrän kvart i sex jag kom iväg och då var det nästan för sent, just som solen gick upp.

Morgondimman låg ännu kvar på sina ställen men den lättade snart och ljuset förändrades oerhört snabbt. Daggen låg kvar och ganska snart blev jag våt om fötterna. Stövlarna på nästa gång jag gör en sådan tidig tur.

Jag fick i alla fall en del fina bilder och här kommer några jag vill visa. Klicka gärna på bilderna för större storlek.

oxkangar fladan 2
Morgondimman lättade över Fladan just som solen gick upp
oxkangar byholmen 2
Nere vid sjön var det spegelblankt och solen strök sina första strålar över vattenytan.
oxkangar 2015-08-19 2
Skogen är speciell denna tid på dygnet. Magisk på något sätt.
oxkangar 2015-08-19
En konstverk eller en fara?
oxkangar 2015-08-19 3
När jag kom hem hade solen gått upp och magin försvann snabbt. Utsikt från mitt fönster.

Vår vackra natur

Sent igår kväll for jag åter ut till villan. Samma fina scenario men kanske inte lika färggrant på himlen som i förrgår för det fanns nästan inga moln i väster som skapade den gyllene himlen. Men det var ändå vackert med den spegelblanka vattenyten som enbart bröts av småfiskens glada (jodå, jag föreställer mig att de var glada) hoppande i närheten av strandstenarna och, vill jag påstå, harmonsiska svallvågor efter en snurrbåt med lagom fart. Det var åter kväll i mitt eget lilla paradis.

Jag kände mig dock trött och slängde mig på soffan för en liten tupplur. Tupplur, längre än jag tänkt mig, fram till 02.45 då jag åter tog mig en titt på härligheten. Så tyst, så stilla, bara måsarnas skrän ute på grynnorna hördes (sover de aldrig?) och någon enstaka fågelsång i skogen. Även det mesta av småfisken verkade ha gått till ro för natten. Ok, jag sover en timme till, tänkte jag. Det blev två timmar för kvart i fem vaknade jag nästa gång. Aj, aj, nu missade jag soluppgångens gyllene timme. Dock syntes solen knappt i skogen annat än genom enstaka lågtstående strålar. Det var en stilla, magisk stund när jag greppade kameran och gav mig iväg med Brunte.

Jag åkte runt på skogsvägar och stannade till när jag såg ett passligt motiv; halade fram kameran och tog bilder här och där. En liten fotosafari i den tidiga morgonen. Det är på tidig morgon och sen kväll som man skall ta bilder på sommaren. Det är då man får det bästa ljuset, annorlunda vinklar och den trollska stämningen. Min gamla skolkamrat från Irland sa att det inte är lönt att ta naturbilder efter kl. nio på morgonen och jag är benägen att hålla med honom.

Förutom själva fotograferandet njöt jag av stillheten och svalkan. Gårdagens hetta hade jag i minnet och luftens friskhet var uppiggande. Inte en människa i rörelse, därför stannade jag Brunte mitt på vägen när andan föll på och där fick han stå tills jag var klar med fotograferandet. Ingen var ändå vaken så tidigt på morgonen och på väg till jobb. Först klockan sex när jag återvände till byn såg jag skymten av en krigare på väg till Saltgruvan. Stackare som måste jobba i denna värme.

oxkangar natur 2014
På väg till villan igår kväll.
oxkangar natur 2014_2
En krusning på vattenytan. Någon som sa hej!
oxkangar natur 2014_3
Lugna svallvågor sökte sig sakta mot strand
oxkangar natur 2014_4
På andra sidan sundet kvart i fem på morgonen. Solen hade redan varit uppe en timme.
oxkangar natur 2014_5
Inne i skogen var det det dock lätt dimma en stund till.
oxkangar natur 2014_6
Min torrtall stod kvar och väntade de första solstrålarna i toppen.
oxkangar natur 2014_7
Dimman lättade när solens strålar sänkte sig alltmer över skogens rike
oxkangar natur 2014_9
Åter vid sjön, fast på ett helt annat ställe, simmade sjöfåglarna med sina kullar.
oxkangar natur 2014_8
Denna brygga älskar jag. Inte för att den är direkt vacker men den fungerar och den bryter av i skarp kontrast mot alla perfekta och påkostade landningsställen som annars finns. Måtte den inte förändras väsentligt! Solen stod redan högt på himlen och jag återvände till byn.