Tiden

Här blir det ännu en video från Urkult som jag spelade in i somras. Denna gång är det ingen musikvideo utan ett uppträdande med gruppen Caféz som framförde det interaktiva spelet Ur. Målgruppen var barn 6-10 år, men jag tyckte det passade lika bra för vuxna, eller så var jag lite barnslig.  Hellre lite barnslig än torr gubbstrutt!

Bl.a. fanns ett påstående i pjäsen: ”Tiden är oändlig!”, vilket jag lade bakom örat och upprepade i höstas i Saltgruvan när det var som mest stressigt och tiden rann iväg. Platschefen passerade och hörde mitt yttrande varvid han snabbat replikerade: ”Vilket inte är bevisat!” som en sentens i förbifarten.

Tiden och universums oändlighet, eller för den delen, materiens innersta beståndsdel, är intressanta tankebanor. Inte för att jag vet mycket men jag brukar spekulera i universums oändlighet genom att jämföra med tiden innan jorden erkändes rund. Då trodde de flesta att jorden var platt och det var t.o.m. belagt med straff att tro annat. När så teorin att jorden är rund och att den snurrar runt solen fick sitt erkännande förklarade den mycket som tidigare var helt omöjligt att förstå. Tänk om det är samma med universums oändlighet, nämligen att det finns en synnerligen enkel förklaring som vi ännu inte fattat?

Å andra sidan är kunskap som en lök. Så fort man begriper något, finns det genast ett nytt lökskal som propsar på uppmärksamhet.

urkult program 2015 med Caféz
Detta är ett klipp ur  Urkults programblad
Urkult 2015 - Caféz - Ur
Scenen var gräsmattan utanför hembygdsgården och rekvisitan bl.a. en husvagn.

 

Annonser

Mittfolk

Ännu en video från Urkult i somras står på tur. Denna gång Mittfolk som är en samling ungdomar från Västernorrland som spelar folk- och världsmusik. Spelglädjen går inte att ta miste på. Jag gillar verkligen deras musik och stod kvar hela deras konsert på Stora Scenen.

Jag har fortfarande en del videomaterial att gå genom och helst vill jag ha det undan innan jul så en och annan video till blir det den närmaste tiden. Tur att jag är ledig så att jag har tid.

Ellika, Solo, Rafael

I helgen, med allt gråväder och vått, har jag suttit inne och klippt ihop en ny video från Urkult. Det är Ellika, Solo och Rafael som på Solscenen spelade en musik med influenser från Mexico, Sverige och Senegal. Några i publiken blev så entusiastiska att de tog en dansrunda på scen. Kul och det fungerar när artisterna är med på noterna.

Instrumenten är trummor, fiol och kora. En inte helt dum kombination.

 Deras hemsida finns här.

Var så god, videon kan som vanligt ses i HD och helskärm.

Dakhabrakha

Rubriken på detta inlägg kan tyckas märklig, ett slags mischmasch. Jag tänker på ordet abrakadabra som betyder en hel del, bl.a. hokuspokus, trolleri, rappakalja.

Faktum är att Dakhabrakha är en grupp musiker från Ukraina som uppträdde på Urkult i somras och som jag då spelade in några korta sekvenser av. Jag har nu sammanställt en video som jag laddat upp på YouTube.

Kvinnorna i ensemble bär stora, ståtliga skinnmössor som kanske vi snart också kan behöva inför stundande vinter. Därtill har de klänningar som mest påminner om brudklänningar. Fint skall det vara.

Jag tar mig friheten att göra ett klipp ur Urkults programblad för att något förklara musiken.

Dakhabrakha

Samt min video. Som alltid, den går att se i full HD och helskärm.

Musiken då?

Musiken var en del, naturen en annan men mest var det människorna som levde med i rytm och ton, gemenskap och särdrag, skogens doft och forsens närvaro.

Något riktigt stort dragplåster hade inte Urkult i år även om vi har namn på listan som platsar bland de välkända i kungariket. Jag tänker på artister som Merit Hemmingson, Amason, Väärt och Goat.

Merit Hemmingson spelade på lördagskvällen och hennes välkända sound gick inte att ta miste på. Hon satt bakom sin hammondorgel och plirade ut över publiken medan hon lät tonerna strömma ut över folket som andäktigt lyssnade. Till sin hjälp hade hon också en duktig mansperson på trummor. Tyvärr har jag i skrivande stund inget namn på honom.

Det var en fin upplevelse att få höra Merit live efter alla dessa år då jag köpte hennes LP:n på 70- 80-talen. Ta bara en sådan låt som ”Allt Under Himmelens Fäste” som jag spelade mången gång den tiden när jag fått min första skivspelare.

Tyvärr spelade hon vid samma tidpunkt som Brincadeira uppträdde vid Församlingshemmet varför jag blev tvungen att dela på upplevelserna. Brincadeiras trum- och dansuppvisningar var en av de stora händelserna på Urkult. De inledde tillsammans med Cirkus Nord på Eldnatten då de lät trummorna mäktigt dåna över festpubliken. På fredagen körde de en spontan-show utanför ingången till festplatsen och på lördagkväll uppträdde de som sagt vid Församlingshemmet där jag för övrigt intog frukost varje morgon.

Brincadeira är en samling spanska ungdomar som med trummor av olika slag och med en rörlig show och mycket improvisation bjöd på en underbar föreställning. Spelglädjen och uppfinningsrikedomen var det inte att ta fel på. Jag kommer att sammanställa en video längre fram som ni kommer att få se. Jag gillar verkligen denna typ av underhållning.

Leilia var en annan spansk grupp och de sjöng sånger från Galicien. Vacker stämsång och fina rytmer även om de inte hade några instrument. De bar vackra känningar som ni kommer att få se i annan video längre fram.

Mittfolk är en svensk grupp med ungdomar från Västernorrland som spelar musik med rötter i den Västnorrländska folkmusiken. Besättningen byts ut vart efter. Jag har sett dem några gånger tidigare och varje gång blev jag tvungen att stanna tills sista tonen klingat ut. Mycket duktiga spelmän och –kvinnor. Även denna gång spelade de helt fenomenalt. Här en video (filmad av Magnus Andersson) från årets Urkult där de spelar Gubben Garberg. Något skymtar också jag i publiken för den som hinner med.  Bl.a. fanns det en tjej som spelad följt som verkligen levde sig in musiken och gav järnet. Hon kunde knappt stå stilla i taktens välde. Jag skulle gärna se att de fick uppträda också här i Pampas vid tillfälle. Överhuvudtaget borde det bli betydligt större utbyte av musik, konst och kultur mellan Österbotten och Norrland. Det finns massor med fina artister och utövare som borde få komma fram. Jag vet inte vem jag borde anbelanga.

Mahotella Queens från Sydafrika var en frisk fläkt som bjöd på både sväng och medryckande sång. Lägg därtill att två av damerna var över 70 år. Det fanns ännu en annan kvinna i samma ålder men hon fick ersättas av en ung förmåga därför att läkaren förbjöd henne att flyga så långt. Jebo är ett ord som de ville att vi skulle säga. Jebo betyder ungefär något som ”ja visst, så klart”, om jag inte minns fel. I alla fall gick det ut på att vara positiv till det goda som sker och inte vara rädd för att delta i den glädje och puls som trots allt ändå finns.

Amason och Väärt är två grupper som jag gärna lyssnar till flera gånger. Speciellt Väärt fick mig att stanna till därför att sångaren berättade mellan låtarna om bakgrunden och historien kring låtarna. T.ex. låten Surkas  som handlar om en laestadiansk flicka som mobbades i skolan p.g.a. att hon var annorlunda. Texterna handlar ofta om livet i Norrbotten.

Det fanns ett 30-tal artister och de flesta var i mina öron njutbara om än många okända. Det är det som är en av poängerna med Urkult, att stifta bekantskap med okänd musik. Jag samtalade vid en frukost med en dam från Sollefteå och hon tyckte att Urkult är som ett smörgåsbord som bjuder på sådant man inte visste att man tycker om. Så sant! Hon var intensiv och skulle vidare med att tolka för gruppen Leilia eftersom hon kunde spanska, född i Buenos Aires som hon var.

Jag vill också nämna gruppen Basco som spelade medryckande musik och Aurelia Dey som spelade sist på fredagen vid midnatt. Det fanns flera som jag lyssnade till och som jag verkligen uppskattade, t.ex. trion Irmelin med sin fina stämsång men någonstans måste jag sätta punkt.

En video har jag släppt på YouTube och den finns här nedan. Det är Goat som spelar en märklig, suggestiv, mystisk musik. Medlemmarna är maskerade och ingen vet deras identitet. Lite som Lordi men i snyggare förpackning och en musik som tilltalar mig. Takten var drivande och ljudmattan hypnotisk medan dansen som de två sångerskorna utförde var närmast rituell. I videon finns också en show med eldkonst som en man utförde till musik av Goat. Fullmånen lyckades jag också få med på ett hörn. Fullmåne vid Nämforsen i begynnande sensommar, eld och rytm, då är det Urkult!

Möten

Jag träffade och språkade samman med en hel del människor i himmelriket på denna jord. Låter jag dramatisk; jag vet! Himmelriket. Det föll sig så naturligt, så äkta. Jag kunde inte låta bli att prata med för mig helt okända människor. De dök upp här och var. Några kände jag ytligt från tidigare, de flesta såg jag för första gången.

Första kvällen på årets Urkult dök en ung tjej, kanske 10-12 år, upp i min väg. Hon frågade om jag hette Ulf. Nej, svarade jag sanningsenligt. Heter du Patrik då, var hennes replik. Något förvånad blev jag. Hon kände flera Ulf och Patrik men inte någon som mig som hette något helt annat.

Det som är förvånande med Urkult är alla spontana människor. Ingen är för gammal, ful, töntig, skön, annorlunda, ung, rasta, försiktig, blyg, house, vanlig eller hippie. Alla passar in på något sätt.

Bara detta att stifta bekantskap med närmsta tältgranne. Ett Hej, sedan är konversationen igång.

En sak som jag funderat på är alla barnen på Urkult. De verkar så förståndiga, så deltagande. Kan det vara så att föräldrarna är medvetna människor som fostrar sina barn till öppenhet, tolerans och lek?

I mitt blickfält dök plötsligt ett bekant ansikte upp. Jag sade Hej som på beställning. Har jag inte tidigare berättat om hur förvånande spontan jag kan vara? Det var ju ett känt ansikte från massmedias rapportering. Det var Jonas Sjöstedt från Vänsterpartiet som korsade mitt blickfång. Kanske trodde han att jag var en sympatisör, kanske en partimedlem, som ville sända en uppmuntrande hälsning. Hälsade gjord han.

Hur som haver; så kallar jag mig för liberal även om det finns vissa delar i deras partiprogram som tilltalar mig. T.ex. 6-timmars arbetsdag.

moon Urkult
Urkult och fullmåne. Perfekt! Det ser ut som en brasa nere vid Ångermanälven men så icke; det är månskenet som speglar sig i vattnet.

Urkult 2015, första dagen

Ät aldrig chips i tält och ha alltid en välkomstmatta framför ingången till tältet. Hur man än gör på Näsåkers camping så följer kottar, barr, stickor och strån med in i tältet och därför finns det tillräckligt att städa och hålla efter; chips kan hållas på utsidan. En välkomstmatta är bra, man vet aldrig om man får gäster och så är den himla praktisk när man kliver ur och i tältet utan att bli våt och smutsig om strumporna.

Även denna tredje gång var Urkult helt suveränt.

Jag körde sista sträckan dit på torsdag förmiddag (30.7) på en del grusvägar. Det regnade och Brunte blev alldeles skitig. Jag hade tänkt ta en granskottsglass i Myckelgensjö på Gammelgården men si, jag kom en stund för tidigt så det lilla caféet hade inte öppnat. Jag fick dock fina bilder på de gamla husen som har så fin färg på väggarna. Jag älskar denna färg som äldre gårdar ofta har i Norrland, sådana som inte sett färg och pensel utan har egen naturlig impregnering.

Nåja, även om Brunte inte såg så presentabel ut så tjänade även det sitt syfte. Folk skulle förmodligen under festivalen inte luta sig mot min springare i onödan. Det blev så att jag köpte plats även för Brunte på campingen och fick därmed fint förvaringsutrymme för mina grejor och behövde inte släpa in allt i tältet som jag kunde tänkas behöva under tre dagar.

Tältgrannarna var det inget fel på, närmsta grannar var en liten familj från Sollefteå med gossen Noa som ofta var frågvis som ungar är i den åldern. Kanske han var 4-5 år. Vad gör du? kunde han fråga hur många gånger som helst. Speciellt första kvällen när jag fann för gott att äta lite chips (utsidan tältet denna gång) och han fick ögonen på chipspåsen. Naturligtvis ville han bli bjuden men jag visste inte vad föräldrarna tyckte om det så det blev att jag stoppade undan påsen ganska snart.

I närheten fanns bekanta från ifjol och när jag frågade så visst mindes de mig även om jag då inte pratade med dem. Sister Jane och svåger var med ifjol och de hade språkat med dem så minnet fanns kvar. I år blev det så att sis och svåger inte kom till Urkult p.g.a av mycket arbete hemma. Synd, för de missade verkligen denna fina upplevelse som även årets Urkult var. Inte minst invigningen, Eldnatten kl. 00, som i år sades var särdeles fin.

Själv missade jag den nästan också. Jag kom till Stora Scenen ganska sent och fick därmed en dålig plats uppe på vallen runt om. Massor med folk och näst intill omöjligt att få en syl i vädret. Nåja, kanske hellre en syn på det som hände nedanför. Jag sträckte upp kameran och försökte få lite bilder men med dåligt resultat. Så det var inte mycket jag såg av Eldnatten år 2015.

Cirkus Nord stod för programmet under Eldnatten och hade starkt stöd av den spanska slagverksgruppen Brincadeira från Barcelona. Som tur var fick jag senare under festivalen se Brincadeira uppträda två gånger. Ena gången strax utanför ingången till festivalområdet och andra gången vid församlingshemmet. Så bra de var! En av de bästa upplevelserna under årets Urkult. Gruppen består av ungdomar och de kan detta med trummor och takt. De bjöd på en show där de rörde sig och dansade, som det verkade helt improviserat, medan trummornas virvlar och blixtsnabba anslag gav intryck av perfekt scenografi. De hade hela tiden kontakt med publiken och fick med oss på olika manövrer, klapp- och röstövningar. Verkligen duktiga artister! Jag kommer senare att ladda upp en video som jag spelade in.

En annan spansk grupp som uppträdde första kvällen var Leilia, en grupp från Galicien, som bestod av fem kvinnor som sjöng folkmusik från sagda provins. Fina, samstämmiga låtar och en vacker utstyrsel som blev en av kvällens höjdpunkter.

Första kvällen blev fin och tur hade vi även med vädret som blev regnfritt mer eller mindre. Visserligen kyligt, jämfört med ifjol, men ändå infann sig Urkult-feelingen redan nära jag körde in på området. Det är en speciell känsla att närma sig Näsåker och sedan omslutas av den speciella anda som är Urkult: tolerans, mångfald och öppenhet.

myckelgensjö
Gammelgården i Myckelgensjö med många gamla hus på ursprunglig plats
urkult 2015_2
Här var min boning under årets Urkult.
lailia 2015
Leilia, den spanska gruppen från Galicien.
urkult 2015_3
Musik och spontana uppträdande kunde uppstå nästan var som helst. Här strax utanför ingången till festivalområdet. Som synes var folk rustade med varma kläder.