-
Travandets belöning
Maj månads sista dag avslutades det sista av vårens måsten. Min vedhög blev färdigt travad i några lämpliga fyrkanter och nu får veden torka till början på juli när jag täcker den med plåtar. Så får de stå ute två somrar. Jag känner mig ganska nöjd. Samtidigt så ser jag ännu mera jobb och underhåll vart jag än vänder huvudet. Målningsarbete, fixande, reparationer och diverse projekt. Men det är väl så det skall vara, alltid något att dona med, inne eller ute. Jag är dock ingen arbetsnarkoman utan känner jag för det tar jag en tupplur när det så passar. Eller en spatsertur. Det är avkopplande att trava på, både…
-
Vedträ för vedträ
Jag rättade till ett par lastpallar som blev botten och började så, vedträ för vedträ, placera ut min med svett och möda förvärvade brännved. Den ved som jag i höstas och vintras kapade från de vindfällen som även drabbade mig efter stormen Aila i mitten på september. Ett lass körde svåger hem med traktor men lika mycket släpade jag hem på pulka från den närbelägna skogen. Slit och släp och sedan klyvning innan jag slängde bitarna i en hög. Det är den högen jag nu skall ordna i lämpliga fyrkanter genom att omsorgsfullt trava alla vedträn så snyggt och prydligt som det går. Jag upptäckte att detta arbete är ett…
-
Arbete – måste eller kul?
Jag vill inte kalla mig arbetsnarkoman men är något tillräckligt intressant kan jag fördjupa mig till den milda grad att både tid och rum försvinner, mat och dryck glöms. Då skall det vara något verkligt roligt och fascinerande, annars har jag en ganska medioker inställning till rutinarbete, städning, själsdödande industriarbete, pappersvändande och alla dessa måsten. Så mycket tråkigt arbete det finns i världen och någon måste (?) göra det. Bara inte jag! Ibland drar jag mig verkligen för att ta tag i skräphögen, klippa gräsmattan, putsa köksfläkten. Skogsarbete kan tyckas höra till gruppen tråkigt rutinarbete men så är det inte för mig. Tvärtom så trivs jag i skogen om jag…
-
Och klabben väger… mucho!
Så har jag sammanställt alla förslag som kommit in angående min tunga klabb. Vad kan den månne väga? Hela 22 gissningar kom in, de flesta på Facebook, några på bloggen och ett per SMS. Många fler än jag hoppades på har engagerat sig och gjort en gissning. Stort tack till alla för visat intresse! Själv hade jag tippat på 15-18 kg men den kändes tyngre och det var den också. Hela 20,2 kg vägde klabben! Det blir inte många sådana i skottkärran när jag skall rulla den uppför backen. Den som kom närmast var Carita S som gissat 21,4 kg. Grattis Carita! Ära och berömmelse till dig! Men Hasse kom…
-
Första lilla snön och en möjlig hjälpreda
Så kom de första snöflingorna i söndags. Eller flingor och flingor, inte var det direkt några vackra, sakta dalande tingestar utan mera snöblandat regn. Sånt är inte vackert. Och mycket lämnade inte heller på marken. Men i alla fall så mycket att jag fick ett par bilder. På andra håll i landskapet har det kommit mera. Även på andra sidan pölen (Bottenhavet) har de fått betydligt mera snö. Som det brukar vara. En förklaring till att det är kraftigare vintrar i Norrland än i Österbotten kan vara att det går en ström längs med Finlands västkust norrut och den är varmare än den sydgående strömmen som går längs med Norrlandskusten.…
-
Uppiffat på bloggen och nedpiffat i Vasa
Jag tyckte det var dags att fixa till en lite mera höstlik bild uppe på headern i bloggen. Den gamla med rallarrosorna har spelat ut sin roll och är idag knippen med dun. Istället blev det en rejäl, färgrik höstbild från resan som jag gjorde för ett par veckor sedan. En bild från Ångermanälven med utsikt från turistvägen genom Resele. Jag fick flera fina bilder just där. Jag förmodar att ganska snart har det mesta av färgprakten försvunnit och redan nu kan man se massor med löv på marken och lövträden blir allt magrare och magrare för varje dag. Men än kan vi någon tid glädjas åt den vackra lövvegetationen.…
-
Iskalla vindar
Någon egentlig snö har vi inte fått men lite vitt ligger på marken. I södra Finland och inte minst på andra sidan Kvarken längs med norrlandskusten har det kommit en hel del snö och där får man väl säga att de har full vinter. 15 – 35 cm. I Skelleftetrakten över en meter på sina håll. Och mer lär de få. Bara 100 km bort. Så olika kan det vara. Rent allmänt brukar det finns mera snö i Umeå än här på sidan. Ingen snö som sagt men iskalla vindar och temperaturer kring -10 C. Det känns som -20 C. Tid för långkalsonger kunde jag konstatera i söndags på min…
-
Ved, vad ved jag?
Igår gjorde jag ingen mat, idag gjorde jag inte heller någon mat. Istället följde jag med ett par herrar (den ene nästgårdsvåger) från byn som ofta på torsdagarna äter lunch ute. Torsdagsklubben? Ärtsoppa verkar vara populärt. Själv valde jag wienerschnitzel med pommes. Kanske jag istället skulle ha ätit Jansons frestelse som var ett alternativ till ärtsoppan som dagens rätt? St1 är det enkla men ändå förbryllande namnet på lunchrestaurangen; tillika postkontor, busstation och servicestation. Svåger körde hem den sista brännveden idag. Så nu har jag en hög att fördjupa mig i under vårvinterns förlopp. Jag tror jag skall börja redan imorgon med att såga och klyva till passliga bitar. Att bygga…
-
En helt vanlig dag i början på mars
Nästgårdssvåger och jag avslutade veckans vedhuggning eftersom jag tröttnade och ansåg att det redan fanns tillräckligt att reda upp. När det gäller ved till spisen och pannan så värmer den flera gånger. Först vid fällning av träd med kvistning och kapning i lämpliga längder. Sedan transport till gårdstunet, vilket svåger lovade utföra med sin traktor så där blir det inte många svettdroppar för min del. Dock återstår ett styvt jobb med såga, klyva och bygga vedtrave av en eller annan sort och efter ett år eller två återstår det att kärra in veden i uthuset. Svåger kastade dock lystna blickar på gammelbjörken som sett sina bästa dagar och borde falla…
-
Kamp och kramp
Vet ni hur det är att sitta fast i en rävsax? En sådan där fälla där räven trampar rakt ned mellan de taggförsedda spännjärnen och vips så slår fällan fast och där sitter räven fångad i plåga och vånda under evighetslånga timmar tills jägaren dyker upp och hämtar sitt byte. Det fick jag känna på idag, fast inte i timmar utan mera i minuter. Sister Jane och nästgårdssvåger tycker att min björkdunge i deras solnedgång har växt sig alltför stor och vill därför göra ett ingrepp medelst gallring av björkarna. Varför inte, jag behöver småningom mera ved och björkarna är fin och präktiga, passar säkert bra i min spis om…