Nina, Nina, Prima Nina

Man upphör aldrig att förvånas över sig själv och allt annat som finns i världen. T.ex. detta med Nina Hagen. Jag läste en recension i lokala blaskan om en bok hon nyligen gett ut: ”Bekännelser”. En bok som fick goda vitsord med minus för diverse religiösa stycken som fanns insprängda i en annars läsvärd självbiografi. Jag som inte ens visste att hon var kristen, något jag svårligen kunnat gissa med tanke på hennes tidiga musik. Hon som var något av punk, rebell, filosof, kontroversiell med sin musikstil. Hon som var känd för sex, droger och rock´n´roll.

Jag visste inte heller att Wolf Biermann var älskare till hennes mor och att även Heinrich Böll fanns någonstans i hennes närhet. Något annat som förvånade mig är att Nina är i min egen ålder, bara ett halvt år yngre. Med tanke på det är det kanske inte konstigt att jag faktiskt har tre av Nina Hangens LP-skivor i min ägo. Jo, jag lyssnade ganska flitigt på hennes musik ett tidevarv men sedan föll hon lite i glömska.

Skivorna finns fortfarande i huset och när jag ikväll lyssnade till några valda stycken upptäckte jag att jag fortfarande tycker om hennes musik. Man blir förvånad. Det är inte direkt någon dansbandsmusik utan kraftfullt, rått och experimentellt. – Borde jag köpa boken? Den verkar intressant, skriven av en ikon i europeisk musik.

[youtube=http://youtu.be/jShLbPCGCSk]