Språkliga egenheter

Denna dag år 1492 landsteg Christoffer Columbus i nya världen, troligen på Bahamas. Detta påminde oss vår nya spanska lärare om i tisdags. Förutom att följa boken så förmedlar han oss även mycket om kulturen från den spanska världen och då inte bara från Spanien utan också från Latinamerika. Många gånger kan det vara hårfina nyanser i beteende eller hur man uttalar ett ord för att skapa förvirring eller glada skratt. Bl.a. poängterade han hur viktigt det är att uttala ordet años (år) rätt för annars kan det resultera i höjda ögonbryn eller fnissningar. Själv har jag inga problem med uttalet av ñ:t. Nj skall det uttalas.

Överlag är det kul med språket hur det används och hur det tolkas. Jag nämnde tidigare att jag läser ett par dialektbloggar och även där förekommer det många lustigheter och skillnader i språkbruket. I Saltgruvan har vi Glada Tomaten från Närpes och han producerar dagligen en mängd märkliga ord och uttryck som vi aldrig hört tidigare och då är det ändå inte så fruktansvärt långt till Närpes. Själv brukar jag upprepa och smaka på orden han levererar. Ibland minns jag dem, ibland inte. Ibland när jag ser ut som ett frågetecken eller skojar om hans dialekt tittar ha lite finurligt på mig och säger: Nej, vad är det nu? Fast på närpesdialekten som jag inte riktigt klarar av att skriva här.

Den andra dialektbloggen (Gamla talesätt och dialektord) som jag läser koncenterar sig på att plocka upp ord och uttryck och ge slående exempel på dialekten som pratas runt omkring här i trakten. Men även om det bara är några kilometer mellan byarna finns det skillnader i dialekten och man kan t.o.m. ibland säga från vilken by personen kommer ifrån bara genom att hen öppnar näbben. Oj, där använde jag ett ord som jag egentligen inte gillar, hen. Våra finska bröder och systrar har länge, kanske alltid (?), använt hän som ord för både han och hon. Ja, det finns mycket som man göra utläggning om när det gäller språk.