Skogen
Efter några gråa och trista dagar blev det åter lite sol och varmare väder på eftermiddagen. Regnet som kom var välbehövligt för nu börjar grönskan spira på riktigt. De första knopparna har redan sprungit fram ur sitt hölje och små skira blad tittar nyfiket fram.
Jag beslöt mig för att ta en tur i skogen. Fåglarna levde ett herrans liv och det pipades, skrattades, visslades, tjoades på snart sagt varje gren och i granens topp. Jag strövade på måfå runt på både kända och okänd stigar och kunde njuta av skogens hela väsen med sina vinkande grenar, dunklet bland tätt växande skog, spretiga ungbjörkar och gråa alar. Jag kunde konstatera att skogsvårdande åtgärder har skett senaste vinter med både gallringar och buskröjning. Det såg kanske inte så vackert ut på marken med allt ris men det försvinner efter några år och kvar blir en växande skog som kan vara nog så vacker.
En lada hade ramlat ihop invid en gammal lägda. Den såg eländig ut där den sakta försvinner i naturens hägn. Längre bort upptäckte jag ett stenröse som troligtvis tidigare gränsat till någon åker som nu var skogbevuxen. Tänk om de nyodlare som en gång i tiden offrat så mycket möda på att bryta åkermark och samla sten i mäktiga rösen hade vetat att allt deras slit skulle återgå till skog. Jag undrar vad de då hade sagt. Jag såg rötter och kringelkrokiga grenar, kåda på skadad granstam, mossa och lav och mitt i allt såg jag en gammal bil som sov förnöjt mitt inne i skogen. Det var bara den rostiga karossen kvar. Motor, inredning och hjul var borta. Märke och modell vet jag inte men kanske var det en klenod någon gång på slutet av femtiotalet? Vem har rattat den och vilka dammiga vägar har detta fordon färdats längs? Den verkade ha någon slags taklucka som var ovanligt stor.
Det var ett riktigt fint strövtåg i skogen men bäst vore det att besöka den en tidig morgon just som solen går upp. Eller en sen kväll när dimman smyger fram i gläntor och längs gamla körvägar. Det vore något att uppleva. Kanske senare i sommar.
Du kanske också gillar
4 kommentarer
annepauline
Riktigt vackra bilder att filosofera kring. Vem byggde ladan? Vem arbetade hårt i och kring den?
Vem arbetade med den vackra stengärdesgården? Många tunga svettiga timmar har säkert gått åt där. Och vem köpte bilen som ny och fin en gång i tiden? Ja, nog kan man undra alltid.
PJN
Allting har en historia och en orsak. Det är bara det att vi inte känner till allt. Men spekulera kan man och fotografera. Förfall kan ibland vara riktigt intressant att fota. Som t.ex. denna lada.
narmasthjartat
Fint och tankeväckande!!
PJN
Tack, ibland behöver man gå ut i naturen och bara njuta av allt som växer eller det som är dött (stenröset) eller döende (t.ex. ladan).