Ett gott skratt förlänger livet

Igår besökte jag min favoritbutik när det gäller kläder. Ett par byxor ansågs vara nödvändiga att inköpa. Efter något letande fann jag ett byxor som föll mig i smaken, de satt passligt om baken. Dock var de något för långa varför jag kontaktade den sömmerska i byn som jag brukar anlita i dylika ärenden.

Måttagning gjordes i hennes hem. För att fullkomna outfitten (tänka sig, ett sådant ord) bar jag också hatt, den som ni läste om i ett tidigare inlägg, Min hatt. När jag anlände hälsade hon glatt och frågade därefter: Har du köpt hatt? Vartefter hon började skratta. Hade hon suttit på en stol hade hon nog trillat av. Det gjorde hon inte, satt på en stol. Hon stod och det fanns tendenser till att hon skulle vika sig dubbel, av skratt. När hon lugnat sig något frågade hon vad den kostat och då svarade jag sanningsenligt att den kostat 12,50 europenningar. Nu inträffade en ny skrattattack som var om möjligt än värre. Varför det var roligare kan jag inte förstå men kanske trodde hon att hattar är dyra, det var de kanske förr i världen, och när jag presenterade detta låga pris var det en bekräftelse på att det bara vara en rolig grej från min sida.

Nej, det är det inte, en rolig grej. Jag gillar faktiskt att bära hatt, efter årtionden med keps på huvudet. Kanske någon tycker att det är gubbifierande, själv tycker jag att det är en revolt. Det finns alltför få hattar i samhället. Både hos herrar och hos damer.

Jag är inte den som tar på näsan för att någon skrattar åt min hatt, själv deltog jag också i skrattkalaset. Det var faktiskt livat och ett gott skratt förlänger livet.

Blommor och bär följer per bild, dagsaktuellt.