Språkligt ofog
Det är ett ofog! Ett ofog, att så fort språkliga svårigheter uppstår, även små sådana, mellan de nordiska språken så övergår kontrahenterna till engelska. Detta gäller inte minst i republiken mellan svenska och finska. Hur ofta har det inte hänt att jag i samspråk med en finsktalande medborgare, oftast en yngre person, plötsligt pratar engelska. Båda har vi skrala kunskaper i varandras språk men med lite vilja hade vi klarat av att kommunicera med varandra på nationalspråken i vårt land.
Jag läste en artikel i Huvudstadsbladet (Förstår ni inte vad jag säger, danskar?) där förhållandet mellan danska och svenska behandlades. Inte helt oväntat dök problemet med engelskan i nordiska sammanhang upp.
En annan artikel i danska Politiken (Forstår du ikke, hvad jeg siger, svensker) gav ännu mera perspektiv på problemet. För ett problem tycker jag att det är. Ett problem som grundar sig på bekvämlighet och engelskan roll som universalspråk.
Hela 90 % av det danska och svenska ordförrådet är gemensamt, ändå har vi svårighet att förstå varandra. Grammatiken är i stort sätt samma även om de danska räkneorden ställer till det. Det är uttalet som det handlar om. Det är betydligt lättare att läsa danska än att höra, uppfatta och prata danska.
Jag funderade på mitt eget förhållande till danskan. Danska läser jag obehindrat. Dagligen kollar jag Berlingske Tidende och i min bokhylla finns ett flertal böcker skrivna på danska. Skriftspråket är inget problem för mig men hur är det med det talade språket? Jag gjorde en koll på Danmarks radio på nätet och lyssnade på ett program som handlade om den grekiska krisen. Inga som helst svårigheter att förstå vad som sades. Det är jag glad för. Eftersom jag har danska vänner som jag umgicks flitigt med en gång i tiden fick jag vana att avlyssna deras språk. Dock finns det danska dialekter som jag inte förstår speciellt bra men så är det överallt; ta bara närpesiskan i Finland som är en svensk dialekt.
Däremot är jag inte så bra på att tala danska eftersom man trots allt klarar sig ganska bra på svenska i Köpenhamn, den ort jag besökt mest i Danmark.
I Saltgruvan finns en krigare vid namn Danske Hans. Hans krigarnamn, eftersom han heter Hans, fick han vid midsommartid. Danskarna firar inte midsommar men däremot Sankt Hans. Vi kom att tala om detta och eftersom han kan några glosor på danska så utbyter vi dagligen danska artighetsfraser som ”Davs du gamle skideröv” eller ” Hei, hvordan går det?”. En arbetsplatsploj som bara han och jag förstår.
För ett par år sedan, eller så, svårt att bestämma när, besökte jag Köpehamn. Jag checkade in på ett hotell och anmälde mig på svenska. Portiern förstod vad jag sade men övergick genast till engelska. Jag svarade på svenska. Så höll vi på en kort stund, han på engelska, jag på svenska, innan mannen bakom disken förstod det absurda och övergick till danska. Jag fick mitt rumskort utan problem.
Jag menar att vi, med lite ansträngning, mycket väl kan förstå och föra ett samtal med våra nordiska grannar, norrmän och danskar, utan att blanda in engelskan! Varför inte kolla in norsk og dansk TV på nätet någon gång emellanåt som övning? Det finns massor med intressanta program!
0 kommentarer
surridurr
Köpenhamn är verkligen en underbar stad. Men ursäkta, jag kan omöjligen förstå danska. Har även svårt att förstå skånska, allra helst den som talas i Helsingborg och Malmötrakten. Så det är enklare med engelska. Norska går bättre. Upplever att danskarna har lättare att förstå svenska, än vi att förstå danska!? Hur som, ett bra inlägg
PJ
Aj, är det så illa att t.o.m. skånskan förorsakar problem? Fast du är nog inte ensam om det.
Jag kan hålla med om att vissa dialekter kan vara svåra att förstå, t.ex. Älvdalsmålet i norra Dalarna är mycket speciell. Här ett smakprov av äldre kvinna: http://swedia.ling.gu.se/Ljud/Svealand/Dalarna/Alvdalen/alv_ow.mp3
Inte mycket jag som jag förstår även om vissa delar påminner om vår dialekt.
Vår dialekt finns det också smakprov på: http://swedia.ling.gu.se/Ljud/Finland/Osterbotten/Vora/vor_om.mp3
Vilken av de två dialekterna förstår du bättre? Eller förstår du något alls?
Visst, Köpenhamn är alldeles fin, speciellt på sommaren.
surridurr
Inte förstod jag mycket av dessa dialekter, men enstaka ord från din dialekt i alla fall. Jag brukar gilla att åka till Köpenhamn i maj eftersom våren då har hunnit längre än här hemma. Men det är säkert lika mysigt på sommaren.
PJ
Jag kan förstå att du inte förstår.Där fick jag till det. 🙂
Älvdalsmålet är nog så svårt att det nog bara de som bor trakten som kan det och då bör man kanske ha fått det med sen barnsben. Inte heller säkert att alla ungdomar där kan dialekten.
surridurr
Min mammas släkt talar en norrländsk dialekt som jag älskar. Men de äldsta talar en dialekt som fanns på små orter där de växte upp, som jag inte förstår någonting alls av. Nordnorska förstår jag ingenting av, men det gjorde min mamma. De hade så mycket utbyte med norrmännen under hennes uppväxt.
Kul med dialekter, utom möjligen skånska (ursäkta alla skånska vänner)
Kram
PJ
När jag först flyttade till Malmö tyckte jag att skånskan var ful men småningom lärde jag mig att uppskatta även det språket. Även om jag inte pratade riktig skånska så påverkades ändå mitt språk.
Visst, även i Norrland, som är så stort, finns det många intressanta dialekter. Och många lustiga och intressanta ortsnamn. Blattniksele, Nattavaara, Korpilombolo, sjön Malgomaj, Kycklingvattnet, Karesuando, Svappavaara….
livsglimtar
Minns att jag i skolan -60 tal fick både läsa och lyssna på de nordiska språken, gör ungarna inte det längre i skolan?
PJ
Samma här. Jag minns att vi, åtminstone en termin, fick läsa både danska och norska. Om något fastnade är en annan sak. Idag vet jag inte hur det står till med den saken. Jag skulle gissa att det är slopat.
livsglimtar
Säkert, det finns ju mindre och mindre tid till lärdom i skolan, sjutton vet vad de pysslar med. Det fanns många saker som var bra på vår tid, sånt som liksom satte sig i ryggmärgen och borde vara en självklarhet gör alla generationer. Håll Sverige rent var ju något växte upp med via skola, radio och TV. snacka om att det sitter som ett smäck, aldrig kastar jag i naturen och ofta gör jag en nöj och tar upp efter andra slashasar som inte vet bättre. Anslagstavlan var ju också en smart information till folk som borde tas upp igen, tänker att ungarna som vi kunde påverkas av goda saker som upprepas i deras dagliga TV tittande värld på rätt tid för dem. Gör det lätt, roligt för barnen och lite mer normalt informativt för vuxna senare på kvällen. Rent av lite kommunistisk propaganda för hur vi sköter om vårt samhälle, medmänniskor och nyttig information. Jaja, tänker fritt och saknar den där lite kollektiva omsorgen om oss och vårt land. 🙂
PJ
Ett läroämne som det verkar bli mindre och mindre av i skolan är historia. En av de viktigare uppgifterna som skolan har. Tycker jag. Om vi inte kan vår historia, osminkad, riskerar vi att upprepa historiska misstag. Ta bara utvecklingen som ledde till nazismens maktövertagande i Tyskland. Eller vår gemensamma nordiska historia. Hur många ungdomar idag känner till hur kartan såg ut på 1700-talet? Eller häxprocesserna från samma århundrade, nog så viktigt att känna till för att få perspektiv på illdåd som idag begås ute i världen.
Jag saknar också den gemensamma omtanken om vårt samhälle och natur. Och ordet solidaritet, vart har det försvunnit?
livsglimtar
Nu har jag läst hela ditt inlägg igen och kommentarerna.
Som vuxna fick maken och jag veta att han var adopterad och den upplysningen förde oss både till Finland/Ryssland och Skåne. Makens far och hans bror kom som så många andra hit som krigsbarn och blev kvar.
Två yngre bröder fick min man lära känna, båda uppvuxna i Lund, gifta med skånska kvinnor, en från rena rama landet med en dialekt som var hopplös att hänga med i och den andra Malmöitiska vilket minsann inte heller var så lätt. Brödernas Lunddialekt lärde vi oss rätt snabbt efter mycket umgänge.
Min egen pappa är dansk, men jag har inte vuxit upp med honom, vilket gjorde att jag lyssnade på danska när tillfälle gavs med större lyhördhet. Men inte förstår jag danska för det, men skånska funkar hur bra som helst.
Historia är inte min grej, fast det är så viktigt, när jag skriver det så tänker jag i första hand på alla gamla kungar och åratal. Men min egen tids historia har jag väl lite mer hum om, om än lite. Vad vi kommer ur och vart vi är på väg är viktiga saker och ibland tänker jag att nutidshistoria är svårast av allt för internet har givit oss så många röster att sanningen är svårfångad. Så många som drar åt olika håll och vi, jag tror att vi är aningslösa i det flöde som rinner ut och lägger sig över hela vår vaken tid.
På tal om tid måste jag släcka lampan och sova, tiden drar alltid iväg på nätterna som den nattuggla jag är, men även en sån blir trött till slut. Suss Gott du med!
PJ
Inom Skåne finns det också olika dialekter och det är möjligt att Lundadialekten är lättare. Man kan höra skillnad på Malmö, Lund och Helsingborg. Åtminstone hör jag skillnad på Malmö och H:borg. Att ha dansk pappa eller mamma är inte ovanligt i Skåne eller södra Sverige. Nu vet jag inte från vilken stad eller region du kommer men även längre bort kan man naturligtvis ha danskt påbrå. T.ex. hade jag en kusin vars ena dotter har dansk pappa. Dagens befolkning är en blandning från de mest oväntade håll i världen. T.ex. hade jag en skånsk arbetskamrat som hade rötter till vallonerna en gång i tiden. Själv har jag de äldsta rötterna som framkommit i släktutredningar till Birka.
Du har rätt, det finns idag en mängd källor och ett mediabrus, inte minst om historia, och har man otur får man en vinklad version. Det gäller att vara kritisk och lyssna från flera håll. Någonstans i mitten brukar sanningen ligga närmast.