Blues i sommarkväll

Jag är musikalisk allätare men mån inte bluesen ligger mig varmast om hjärtat?

Denna vecka firas Nykarlebyveckan i Den lyckliga staden. En mängd evenemang går av stapeln inklusive Juhtbacka-marknaden som startar idag med sitt 24-timmars pass.

Igår bjöds blues på torget. Eftersom jag är ledig passade det bra att göra en utflykt för att lyssna på Wentus Blues Band från Karleby. På samma gång passade jag på att besöka sister Jane i deras sommarstuga på Bådan. Det var på samma gång födelsedagskalas för henne så det vankades tårta på terrassen. Att jag tog två bitar av tårtan var ett högt betyg för nämnda bakverk, jag som oftast bara tar en, om ens det.

Jag har sett Wentus Blues Band live tidigare. Ett riktigt bra band från Pampas. Jag har också laddat upp ett klipp på Tuben från deras spelning i Jakobstad 2008. Tanken var den att igår åter göra en inspelning och lägga på Tuben men varje gång jag filmade så bröts strömmen när någon propp gick. Tre gånger! Dock var bandet rutinerat och klarade galant av sådana avbrott. Det var nog inte meningen att jag skulle få någon hel låt på minnet. Kanske det dock går att klippa ihop något. I alla fall, nedan kan ni se videon från 2008. Tänk vad tiden går. På Spotify finns de också: https://open.spotify.com/artist/6RS2f6BOaKgqByAkXgpRJ9

Publiken var svårstartad även om det försynt gungades med på stolarna. Det syntes att musiken var omtyckt men att komma upp på golvet framför scen, trots flera uppmaningar, var svårt. Publiken var till stor del äldre, kanske i min ålder. Kanske var blygheten därför betydande och anständigheten stor. Tänk, vad skulle grannen säga om jag ställde mig först på golvet och visade lite känslor, lite håll i gång. Barnen visade som så ofta tidigare takterna och en liten tjej dansade oberörd sin egen dans till musiken. Gott om plats hade hon och även några vuxna vågade på slutet ta danssteg. Till sista låten lyckades dock bandet locka upp ett gäng människor framför scen för att digga på riktigt. Så skulle det ha vart från början! Som mina tankar gick till Urkult där folk genast var med på noterna. Det var delvis stolarnas fel. Folk är bekväma och sitter gärna. Så var det också på Kaustbyfestivalens Slutkaos i Mondo Café.

Musiken var fin med mycket gung i. Deras kända låtar som Moonshine och Biscuit Roller spelades plus en hel del annat. Sångaren Juho Kinaret är en skön typ som har gott stöd av övriga medlemmar. Basisten Robban Hagnäs greppade också mikrofonen och det var han som mest försökte få upp folk på golvet. När strömmen gick konstaterade han att visst klarar vi oss också med mindre elektricitet, någon ryss-kärnkraft i Pyhäjoki behöver vi inte. Applåderna var halvdana inför sådant tal. Folk är inte vana vid att en orkester och artister på scen tar ställning politiskt. Det gör man hemma eller anonymt på nätet för de mera påstridiga. Därtill har i staden uppstått viss oenighet vad gäller stadens engagemang i byggandet av kärnkraftverket i Pyhäjoki när staden tidigare beslöt att dra sig ur projektet. Gott så säger jag!

I övrigt roade sig stadens innevånare med diverse uppträdanden och underhållning. Små tävlingar här och var, serveringar. Österbottens regemente avfyrade salut för staden och nere vid älven rullade en blå boll runt med folk inuti. Riktigt mysigt i den Lyckliga staden en torsdagskväll.

[youtube=https://youtu.be/jzRFxz5UdgM]