En kväll på Tráhppie

Lördagskvällen blev både spännande och magisk. Jag var på releasekonsert för Katarina Barruks första skiva ”Báruos” som släpptes den andra september. Jag skrev om hennes musik i fredags men redan på onsdagskväll, vid midnatt, beslöt jag att åka över och närvara vid denna konsert. Bara så där. Ibland blir det snabba ryck

Understundom följer jag min instinkt och magkänsla och även denna gång blev det rätt.

Det var ute på Gammlia i Tráhppie, samernas kulturhus i Umeå, som konserten gick av stapeln. Ingen stor lokal, kanske ett hundratal rymdes där på både stolar och långbänkar. Flera av åhörarna bar samiska kläder eller kännetecken och jag utgår från att de var samer eller hade samiskt påbrå. Katarina är själv same, åtminstone från sin fars sida, och det var också han som lärde Katarina och hennes bror umesamiska, ett språk som nästan är utdött. Dock har Katarina gjort sig till ambassadör för detta språk och viss framgång kan skönjas. Intresset finns för att bevara språket. Hon sjunger på umesamiska och presenterade även sina låtar på umesamiska och därefter på svenska.

Katarina sjöng sånger från Cd:n. Evelina och Gieries nuartta sámiebáhttja (The Northern Sámi Boy) var kanske de stora sångerna men allra mest tyckte jag om Iedname (The Earth). Det var riktigt så att man kunde höra naturens väsen i sången och oändliga vidder, en öppen himmel. På tal om himmel så har Katarina också en kristen dimension i sitt liv och en av sångerna Gijttuo Heärrá (Thank You) har svensk text och var en tacksång till Gud. Hon har skrivit och komponerat alla sångerna själv.

Till sin hjälp hade hon ett femmanna-band plus två körtjejer. Tillsammans med den ena, Marja Helena Fjellheim Mortensson, sjöng hon en jojksång i duett som var oerhört fin. En annan stor hjälp för Katarina är, och var under tillkomsten av Cd:n, norrmannen Frode Fjellheim, professorn från Trondheim som har ett finger med i mycket av musiken i Norrland och Norge. Jag kände till honom sedan tidigare, från mars 2014, tror jag det var, när han på Norrlandsoperan i Umeå genomförde sitt ”Frode Fjellheim Projekt”. Även då satt jag bänkad och lyssnade till musik.

Konserten var den stora musikaliska upplevelsen igår kväll. Som minne fick jag med mig hennes signerade Cd. Normalt lyssnar jag på musik via Spotify där även ”Báruos” finns men jag tycker att det är fint att ha något hemma som påminner om konserten. Det är därför som jag idag köper Cd:n, som ett komplement till en konsert.