En kväll med Irina

I lördagskväll besökte jag provinshuvudstaden för att se och åhöra Irina Björklund. Vägen dit var mörk och regnig och bättre var det inte när jag återvände. I entrén till Ritz stod ett gäng poliser. Varför vet jag inte. I kön till garderoben viskades det om terroristit och förstulna blickar sökte sig mot poliserna.  Knappast var de där för p.g.a. terrorhot; kanske de bara tillfälligt tog skydd för regnet, ute på annat uppdrag?

Salongen var inte full men ganska många hade ändå bänkat sig för att höra Irina sjunga sånger på franska uppbackad av sitt 6-manna band. Hon sjöng låtar från sitt senaste album Ce soir tout peut arrive… som är finska låtar översatta till franska! Kan det fungera? Ja, det lät riktigt bra även om jag nästan inte kände igen något av originalen. Kan möjligen bero på att jag känner till finsk musik för dåligt. Gitarristen Markus Nordenstreng, ett passande namn på en gitarrist, tillförde soundet ett vackert element. Lite som Jeff Buckley i hans Hallelujah-version. Överlag var det ett mycket kompetent band som stod på scen.

Ce soir tout peut arrive… är inspelat i New Orleans och det märktes också på framträdandet även om hon också sjöng låtar från sin tidigare produktion. På scen dök också en gosse upp ibland och deltog i musiserandet. Kan det möjligen ha varit hennes son som i dagsläget borde vara 8 år? Jag kan ha missat info om detta eftersom som Irina ibland pratade på finska, ibland på svenska.

Alldeles i början frågade hon om det fanns någon i salongen som inte förstod svenska. Ingen räckte upp handen. Fanns det någon som inte förstod finska då? Ingen räckte upp handen men det borde jag kanske ha gjort. Visst förstår jag en del finska men när det kommer till kritan så missar jag mycket. Jag har inte kommit så långt att jag förstår vitsar på finska. Irina löste språkfrågan genom att varva svenska och finska mellan låtarna. Det gick bra i första delen men efter pausen blev det mest på finska. Det brukar bli så. Föresatserna är goda men så plötsligt glöms svenskan bort.

Irina borde vara finlandssvensk av talet att döma för hon bröt inte på finska. Idag är det ingen självklarhet i Finland att en person med helsvenskt namn har svenska som modersmål. Det är heller ingen självklarhet att en finlandssvensk i södra delen av landet använder svenska som första språk ute på stan.

Irina har en mjuk framtoning på scen och hennes röst är som gjord för franska chansons. Hon hade kunnat stiga direkt in i ett rökigt café i det glada 1920-talets Paris och förnöja vindrickande fransmän och utländska bohemer med sin sång. Att hon också kan spela på såg gör inte saken sämre. Den konsten visade hon också upp och tillsammans med Markus Nordenstrengs gitarr blev det riktigt vackert och drömskt.

En lyckad kväll och första gången jag besökte en konsert med sånger enbart på franska.

Sabotage var den bästa låten för kvällen tyckte jag. Lite stillsamt reggae-gung i den låten.

[youtube=https://youtu.be/Gt6nHfp5lYI]