Vi bara lyder

1 januari skrev jag att år 2015 inte blev ett bra år. Jag hade svårt att hitta något enskilt riktigt bra förutom vissa mera allmänna skeenden ute i världen. Nu kan jag dock infoga ett par bra personer jag hittade sistlidna år, nämligen Roland Paulsen och Hans Rosling som två klart lysande stjärnor.

Roland Paulsen har skrivit boken ”Vi bara lyder” (2015) som handlar om arbetsförmedlingen i Sverige, arbetsmarknadspolitik, stora organisationers våndor och komiska åthävor, makt och lydnad, den lilla människan, både som kugge i maskineriet och som offer. Han tar också Arbetslinjen i örat, den allestädes närvarande guden hos både herrskap och tjänstefolk. Istället för att ställa kravet: vi måste arbeta, borde frågan vara: måste vi arbeta och hur mycket? Den sista meningen är min egen konstruktion.

När det gäller lydnad tar han avstamp i Milgrams lydnadsexperiment, ett experiment där människor testas hur de handlar när makten (ledaren för experimentet) fordrar att de skall begå svåra övergrepp på andra människor, allt för den goda sakens skull och ett övergripande mål.

Jag har läst boken och jag kan bara konstatera att den ger en uppfriskande synvinkel på några av vår tids stora frågor. Någon recension av boken blir det inte för min del men här finns en som gör ett försök: Arbetslivets myter punkteras briljant. Istället har jag tänkt ta några strandhugg här och var i boken som intresserar mig speciellt. Hörnvikning av sidor, något som jag annars avskyr, hjälper mig så här i efterhand. – Tilläggas bör att mycket  i boken handlar om förhållanden i Sverige men jag tror ändå att mycket av bokens innehåll är giltigt även i Finland.

Sidan 35. ”Sedan den sista arbetstidsförkortningen 1976, då pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år, har produktiviteten mer än fördubblats” – Idag gör en person det som två personer gjorde då, ändå har arbetstiden inte förkortats, tvärtom talas det om att förlänga arbetstiden. Jag bara undrar, vem tog hand om rationaliseringsvinsterna?

På sidan 84 nämns en video på YouTube ”FAS3 och tystnaden”. – Talande om FAS 3:s meningslöshet.

S 143. Här beskrivs hur en arbetsförmedlare, som egentligen tycker att det är fel att arbetslösa utsätts för vissa kontrollåtgärder, ändå känner sig bekväm i sitt handläggande enligt devisen ”arbetslösa mår bra av att man ställer krav på dem”. – Alltså en allmän, subjektiv uppfattning som slätar över uppenbara felaktigheter i systemet. Ett sätt att anpassa sig till systemet.

S 157 där ordet paternalism kommer på tal. Sven Otto Littorin: —Jag tror till och med Anders [Borg] har uttryckt det så offentligt: att vara arbetslös, det är inte att vara ledig. Du skall ta bort folks fria tid för att få dem att söka arbete. —- Ordet paternalism var nytt för mig men det går i korta drag ut på att det finns någon som anser sig bättre förstår ens situation än en själv och även kunna kräva begränsning av individens frihet, för hens eget bästa. En tanke att som finns på sidan prövas: ”släpper vi människor fri så kommer de att bli sjuka eller ägna sig åt synd”.

S 169, 170. FAS 3 eller FAS 4, kalla det vad du vill, går i huvudsak ut på att få de arbetslösa att anstränga sig, inte för sin egen skull eller för att få ett jobb utan för att: ”De (åtgärderna) är till för att underlätta vardagen för oss alla som arbetar” – Sug på den!

S 176. ”Det är en seglivad myt att vi mår bra av att arbeta” anser Paulsen, därför är Arbetslinjens kontenta ”…att arbetslösa skall må sämre”.  Han tar stöd för sitt påstående från undersökningar som visar att: helt arbetslösa trots allt mår bättre än de som jobbar under osäkra anställningsvillkor, att vår hälsa förbättras motsvarande en föryngring på åtta till tio år när vi pensioneras, hur kommer det sig att den vanligaste tidpunkten för dödlig hjärtattack är måndag morgon? – Här vill jag inflika att visst kan man må bra av att arbeta om man har ett intressant arbete, själv kan styra och planera sitt arbete, att det ekonomiskt går ihop och att arbetet är skapande. Hur många lönearbeten är det, speciellt inom industrin, vården och många serviceyrken?

S 179. Citat: Den ekonomiska politiken har reducerats till en enda fråga: hur ser vi till att fler människor får arbete i en värld där arbetet för varje dag blir mer och mer överflödigt? – Ja, säg det!

Köp boken, låna den, läs den! Den är bra och ger en annan syn på lydnad, stolligheter inom organisationer och inte minst arbets- och arbetslöshetspolitikens tillkortakommanden.