-
Det bidde en titt bland mina bokfynd
Vad månne väntade igår kväll efter att jag kommit iland från färjan? Ingenting, det bidde en ingenting av det hela. Fotokursen som jag deltar i åkte på en fotosafari på söndagskvällen till en fiskehamn långt ute i yttre skärgården (Replot) för att öva mörkerfotografering. Stativ, varma kläder och lämpliga skodon var nödvändiga. Jag skulle åka efter gruppen som startade redan 18.00. Extra ombyte med kläder fanns i bilen men si, ordentliga vinterskor hade jag glömt. Mina finskor dög knappast till att trava runt i snön och kölden hade rätt snart nypt mina tår allt svårare. Det var bara att inse att utan rejäla skor var det bara att meddela Johan,…
-
Umefolk 2016
Som den uppmärksamme läsaren säkert uppfattat så har jag i helgen bevistat Umefolk, en av Sveriges största folkmusikfestivaler. Ett stort antal musikanter, artister, konstellationer och aktiviteter har hörts och genomförts i främst Folket Hus vid Vasaplan. Alltså, Folkets Hus i Umeå är inget litet bygge och inte helt lätt att hitta i. Jag kunde inte heller finna någon riktigt bra karta eller skiss var de olika salarna fanns. Visst, Idunteatern kan man inte missa men om man skall till ett sådant ställe som Miklagård är det inte helt lätt för en nykomling. Tredje våningen och i slutet av en korridor alldeles till vänster bakåt. Eller Studion som ligger i källaren…
-
Jag gack mig över älva
Mitt föregående inlägg handlade till en del om att kommunicera och att ta kontakt. På väg ned i hissen på förmiddagen delades åter detta färdmedel med en kvinna. Denna gång inget flygfä, höll jag på att skriva, usch så jag associerar, utan hon bar en fiollåda. En spelkvinna kunde jag tänka mig och frågade också om hon skulle spela på Umefolk. Hon riktigt sken upp och jovisst det skulle hon göra senare på eftermiddagen. Hon spelade i en grupp som kallade sig det ovanliga ”Gunbrittådom”; en massa tanter, förklarade hon. Men jag är inte ensam om att spontant ta kontakt med folk. Nere vid älven mötte jag en äldre herre,…
-
Att tala med varandra
Hur svårt kan det vara att tala med varandra? Och speciellt om det är på ett annat språk än ens eget, för att inte tala om när man har aversioner mot ett visst språk. Enbart att visa god vilja kostar på. Jag talar om riksdagens talman Maria Lohela från Sannfinländarna som ordnat så att engelska är språket när talmannen för Sveriges riksdag, Urban Ahlin, var på officiellt besök i riksdagen i Helsingfors. Tidigare praxis har varit att det är svenska som pratas när riksdagen haft besök från Sverige. Nu har Sannfinländarna än en gång strött grus i ett annars välfungerande samarbete bara för att en stor del av deras väljare…
-
Mina små vänner
Intet trodde jag att jag som en annan pensionär skulle sitta inne och genom fönstret se och glädjas åt Mina Små Vänner, som salig mor brukade säga. Kanske ett av livets små glädjeämnen, icke att förakta! – Men det gör jag, så roligt det är att se vad de håller på med och hur snabbt de flyger in till mitt fågelbord, tittar sig hastigt omkring och på en sekund eller tvår har de snappat en nöt och flyger iväg. Det är nötter som gäller! Det är mest talgoxar men också en och annan domherre och domfru. Skatorna håller till på marken och söker med näbben genom snön för att om…
-
Kamp och kramp
Vet ni hur det är att sitta fast i en rävsax? En sådan där fälla där räven trampar rakt ned mellan de taggförsedda spännjärnen och vips så slår fällan fast och där sitter räven fångad i plåga och vånda under evighetslånga timmar tills jägaren dyker upp och hämtar sitt byte. Det fick jag känna på idag, fast inte i timmar utan mera i minuter. Sister Jane och nästgårdssvåger tycker att min björkdunge i deras solnedgång har växt sig alltför stor och vill därför göra ett ingrepp medelst gallring av björkarna. Varför inte, jag behöver småningom mera ved och björkarna är fin och präktiga, passar säkert bra i min spis om…
-
Twenty Sixteen
Ett kort inlägg med anledning av att jag valt en ny design till bloggen. Ingen färgsprakande och kostsam ritning men en klar och tydlig blogg där man inte skall behöva söka med förstoringsglas eller förirra sig bland alla konstiga påhitt som uppfinnes världen runt. En ren blogg med andra ord. Fördelen med denna design är att jag kan ha större bilder i själva inlägget och att ”Mina inlägg månadsvis” visas tydligt i kalendern. Det var lite si som så med det i den förra designen. I övrigt är det inte så stor skillnad från förra temat. Apropå bilder så är jag av den åsikten att de bör var tillräckligt stora…
-
Tjärdalen
Jag vaknade ovanligt tidigt i morse, redan före fyra och kunde inte somna om. Istället greppade jag en av böckerna vid huvudgärden och läste ut ”Tjärdalen” av Sara Lidman. Så bra den boken är, även om jag i början av boken jämförde den med Jernbanan och inte riktigt tyckte den höll måttet. Men det tog sig och slutet sträckläste jag. Handlingen får sin början i ett illdåd där uslingen själv råkar illa ut, räddas av några av byns män men blir sängliggandes med brutna ben utan annan tillsyn än den välmenande men efterblivna grannen Vela vilket efter några dagar får en tragisk utgång där flera olika nivåer av skuld och…
-
Se där, en bekant!
Jag tittade ikväll (onsdag) ett program på SVT Play som ingår i serien ”Doreen kommer hem”. Programledaren Doreen Månsson träffar kulturstjärnor i Sverige som växt upp i de bostadsområden som kallas ”Miljonprogrammet”. Miljonprogrammets bostäder byggdes på 1960 -70-talen runt om i kungariket och det var meningen, som namnet säger, att bygga 1 miljon bostäder för att få bort bostadsbristen. Idag finns det kritik mot byggandet men då var det en nödvändighet för att råda bot på bostadssituationen. Många har bott i dessa områden, en del med glädje, andra med leda. Själv har jag också bott i ett sådant område, Bellevuegården i Malmö, och jag trivdes rätt bra. I kvällens program…
-
Brunte fick på nöten och fåglarna fick nöt på nöt
En rejäl smäll skakade Brunte! Nu är säkert ett nytt däck eller något annat kostsamt på kommande, tänkte jag. Jag hade igår kväll ärende till kommuncentrat. Fåglarna behövde påfyllning med nötter och fotokursen startade åter för säsongen. Men Gud så dålig väg det var dit! Djupa hål, hål här, hål där i vägbanan på slätten genom Tuckor och angränsande byar. Jag körde rakt ned i ett hål och jag trodde att nu var Bruntes sista stund kommen. Inte konstigt att det blir reparationer på bilarna med tanke på alla hål i vägen. Jag blev tvungen att reducera farten till max 60 km/h för att alls ha en chans att undvika…