Folkligt, festligt

I lördags besökte jag både Österö Skärgårdsmarknad och Kaustby folkmusik festival, årligt återkommande traditioner, precis som vår byadag som avlöpte söndagen den 10 juli. Både skärgårdsmarknaden och byadagen är lokalt förankrade men det kommer ändå en mängd för mig okända människor som jag inte har en aning om vem de är. Det är samma med byns Facebook-sida; där har vi i nuläget 497 gilla trotsa att byn bara har ett 70-tal inbyggare. De flesta som gillar FB-sidan vet jag inte vem de är men ändå har de troligen en eller annan anknytning till byn. Eller så vill de bara vara med. 🙂

På byadagen bjöds både andlig och lekamlig spis. Korv grillades, kaffe och ”gris” avnjöts, festtal hölls, byns spelmän förnöjde, trubaduren Dennis Rönngård bjöd på härlig sång till sin gitarr och jag vann en slags klockradio på lotteriet. En sådan med speciell belysning när väckning närmar sig. Den är jag glad över. Som grädde på moset blev jag, tillsammans med ett par andra medlemmar av samfällighetens gamla styrelse, avtackad för ett 15-årigt uppdrag som kassör och sekreterare. Skönt att andra nu kunde ta över.

Skärgårdsmarknadens laxsoppa är ett måste men även en titt i skärgårdsmuséet med gamla båtar, motorer och andra ting som hör samman med en svunnen tid i skärgården. Bland flera andra försäljare fanns där min granne fåraherden med sitt stånd och sålde fårkött och fällar. Moster sålde bröd och bullar och kusin sålde fisk, naturell eller rökt. Ganska många människor träffade jag som jag fick ett litet samspråk med till skillnad från ifjol när jag tyckte att jag knappt kände någon.

På kvällen for jag tillsammans med sister Jane och svåger från den lyckliga staden till Kaustby festivalen. Vädret var oss nådigt och solen tittade mestadels fram. Det är en festival för folkmusik men utbudet är varierat och jag tror att alla hittar något att lyssna till. Folkligt och festligt, en trevlig och gemytlig stämning.

Rune Barslund & Andreas Tophøj från Danmark var den första anhalten i café Mondo. Vacker och finstämd musik på fiol och dragspel. En kontrast till detta var Tanssiteatteri Tsuumi: Kake – Tiellä tähtiin (Dansteater Härifrån till stjärnorna). Vilt, rockigt och dramatiskt med många dansare på golvet. En stor motorcykel ingick också i programmet. Inte direkt något man förväntar sig på en folkmusikfestival men just därför tycker jag Kaustby-festivalen är bra. Det är varierat och jag lär känna musik jag inte visst fanns. Det är inte bara fiol och knätofsar.

Gruppen Basco, också från Danmark, såg jag redan ifjol på Urkult, och plötsligt såg jag i matkön ett par av gruppens medlemmar, nämligen Hal Parfitt-Murray, fiol och sång och Ale Carr på cittern. Jag tvekade inte utan fick en liten stunds samtal med Hal. Han hade försett sig med ett stort skrovmål där bl.a. mujkor (siklöja) ingick, en finsk specialitet bestående av småfisk som steks som de är utan rensning. Han gillade det och bjöd också mig på ett smakprov från tallriken men uppriktigt sagt så är det inte min specialitet. Även Ale var betänksam och avböjde. De hade otur och en del av deras instrument hade försvunnit i bagagehanteringen på flyget. Inte så bra men de fick låna instrument så framträdandet kunde genomföras.

Basco spelade uppe på Kallio Klubi som ligger på ett litet berg nära festivalområdet. Först var publiken lite stillsam och trevande men redan efter några låter vågade de första unga damerna upp på dansgolvet i vilda danser, solo eller långdans. På slutet var det fullt ös på golvet. Märkligt är att det finns en viss typ av publik på sådana ställen som dansar sin egen dans, oblygt och frimodigt. Ofta är det unga kvinnor i övre tonåren upp till i 30-årsålder som tar plats och man kan riktigt se hur de lever sig in i dansen och trivs.

Jaakko Laitinen & Väärä Raha spelade balkanmusik på finska nere vid stora scenen. Också det rivigt, dansant och svettigt för de som gav järnet på dansgolvet.

Sist såg vi Kilema med medlemmar från Madagaskar och Spanien. De hade blivit av med alla sina instrument på flyget vilket var synd för jag antar att det fanns afrikanska instrument i uppsättningen som inte kunde hittas bara så där i närheten av festivalen. Men de gjorde en fin show och fick verkligen publiken med sig.

Nöjda stävade vi hemåt i sommarnatten endast störda av en älgkalv som passerade över vägen framför kylaren. För min del var det en förövning av vad som komma skall om drygt två veckor, Urkult. Lite annan stil på den festen men ändå finns mycket gemensamt.

En liten bildbomb: