Finsk häst

Någon häst såg vi inte på scen trots att pjäsen hette ”Finsk häst”. Upplevelsen salufördes som komedi men uppriktigt sagt så saknades de riktigt stora gapflabben. Visst fnissade jag emellanåt men komedi med stort K var det inte.

Inte heller tyckte jag att det fanns en klar handling, en röd tråd. Husbonden och sonen i huset fick den fina idén att sälja traktens hästar till slakt i Italien. Lättförtjänta pengar för de som inte annars hade det så gott ekonomiskt. Tyvärr körde djurtransporten i diket redan i byn och den ekonomiska succén uteblev. Istället fick de en massa köttbullar i frysen. En stöld kryddade också handlingen men annars var den ganska tam.

Det som ändå gjorde föreställningen värd att besöka var skådespelarnas insatser samt den udda familj, eller skall vi kalla det kollektiv, som befolkade scenen.

Mormor i pjäsen ”Mamm” spelades av Margit Aromäki. Hon hade huvudrollen och gjorde den med bravur. Den enda i familjen som hade pengar, i sitt eget kassaskåp, en mikrovågsugn.

De övriga var också sina roller vuxna men jag vill lyfta fram ”Greta”, spelad av Gunilla Holmberg och ”Jaana” spelad av Mildrid Åman.

Greta var outsider i familjen som ändå anpassat sig till de märkliga regler som gällde i familjen. Jaana påminde mycket om min niece Stina när hon var i tonåren. Till sättet. Jag måste flera gånger fnissa igenkännande. Okey, nu var ändå Jaana mera extrem än Stina.

Själva familjen var speciell. Husbonden var frånskild från husets dotter, Kerstin spelad av Britt Sund, men ändå bodde han kvar. Han hade också en ny frilla, Greta. Helt accepterat av de övriga. Alla hade sina privilegier och revir. En slags överenskommelse som inte presenterades närmare. Mormor, Mamm, var spindeln i nätet, trots att hon allt emellanåt var fördjupad i sin TV så hörde hon allt hon ville höra och drog sina slutsatser.

Föreställningen spelade för full salong i fredags och i morgonkväll söndag ges den sista föreställningen. Juthbacka teater i Nykarleby får full poäng även om skratten kunde duggat tätare.