En tur till världens ände
Kvällen är sen och jag skall upp tidigt i morgon för nya äventyr så det blir inga litterära mästerverk för att beskriva tisdagens utflykt. – Få se om jag ens orkar skriva detta färdigt ikväll? Jag gör en början.
Vi hyrde helt enkelt en bil med svåger som styrman och jag som navigatör i baksätet. Till min hjälp hade jag navigatorn i mobiltelefonen och det fungerade bra.
Vi körde västerut från Albufeira till Lagos som hyste en helt förunderlig kustlinje full av fantasifulla klippformationer, branta stränder och hålor som måste utforskas. Tyvärr hade vi inte tid till detta utan fick nöja oss med ett par timmars konditionskrävande snabbvisiter här och där. Jag rekommenderar en hel dag i lugn och ro att uppleva denna del av Portugals sydkust.
Därefter styrde vi kosan mot Världens ände och Sagres, den mest sydvästliga punkten på europeiska fastlandet. Vilket blåshål!
Sedan norrut till Aljezur och därifrån österut genom bergen till Sao Marcos de Serra. Sedan hem till Albufeira.
Hepp, det finns mycket mera att skriva om denna dag men nu är det tidig onsdagsmorgon och nya äventyr väntar så bloggskrivandet får vänta lite.
Men några bilder från tisdagens färd hinner jag ladda upp
Klipporna vid Lagos
Hit ned var det helt lätt att ta sig och ännu värre tillbaka upp. Men värt varje möda.
Vid världen ende fick man hålla sig uppe på klipporna. Att försöka ta sig ned till någon eventuell strand för en vanlig dödlig var uteslutet
Uppe bland bergen i en bit från kusten.
Aljezur
4 kommentarer
Anki
Jättefina bilder ??
PJ
Tack!
fritidsbloggenblog
Vilken upplevelse att besöka världens ände, men det ser lite kusligt ut med de höga stupen från klipporna, fast fotot är vackert.
Der låter bekant det där med tidsbrist, när man är ut på resa.
PJ
Ja, stupen var höga, hur många meter vet jag inte men man hade säkert inte klarat ett hopp därifrån.
Man får se det som en rekognoseringsresa.