Forskning på hög nivå
Så mycket att stå i de senaste dagarna, därför inte så mycket bloggande. Hösten har verkligen exploderat i våra trakter och jag har sprungit runt med kameran för att försöka fånga något av den färgprakt som genomstrålat byn. Alla färger har kommit fram på en gång. Blått och grått, grönt, orange, gult. Ganska ovanligt egentligen.
Jag har dessutom varit på kurs. Kurs i släktforskning. Medborgarinstitutet (MI) arrangerade denna kurs (två dagar) med den kända släktforskaren Torbjörn Nikus som dragare. Vi fick mycket länkar, uppslag och idéer att spinna vidare på. Sist og syvende är det ändå en själv som är motorn i framgångsrik släktforskning. Man måste ha intresse och driv, för det är tidskrävande. Samtidigt ger det så mycket. Vilka var våra förfäder och hur levde de? De var andra människor, främlingar, men ändå samma genetiska arv. Hur mycket orkar vi forska?
Själv har jag ett projekt på gång för att utforska migrationen över Kvarken. Varför och hur ofta korsade människorna Kvarken för att bosätta sig på andra sidan havet i öster/väster? Släktforskningen är till stor hjälp men hur mycket får vi veta, alla detaljerna, alla vedermödor och framgångar? Fanns det framgångar eller blev kampen för att överleva svår?
Jag kommer framledes att fortsätta med min forsking och i första hand på Internet samtidigt som jag har så mycket annat att göra: bloggen, fotograferandet, skötsel av hus och hem, radiohobbyn, läsande av böcker, lyssnande av all musik i världen, röjning i skogen, resor och upplevelser runt om i världen, konst och kultur. Så mycket att upptäcka i världen, tur att jag är friherre.
Byholms hamn i Oxkangar
Här börjar Oxkangar
Vau, min lada mitt i apelsinsaften
Gammel-Ahlnäs hamn
Kvarnen mitt i by
Så här såg det ut i morse hos mig. Himlen färgades lila under några minuter när solen steg upp. Sedan var den färgen borta men allt det andra finns kvar ännu några dagar.
Vassor Fjärdsändan!
Du kanske också gillar
6 kommentarer
Erik Forsling
Du skulle allt träffa Kära K.s Stefan du. Han är lärare, men också mer eller mindre professionell släktforskare. Alla vi i Gamla Familjen, Lilla Familjen och Stefan träffades en hel del i somras, när kanadensarna var här i riket. Han och du skulle ha mycket att tala om. I år for de dock inte till Urkult, p.g.a. praktiska skäl. Gisle, min äldste son, har bett Stefan att forska på hans anor, och det har han gjort, och gör. När jag och Lilla ensamma åkte till Sala silvergruva för att turista oss visade det sig att S. strax tidigare funnit en anfader till oss som jobbat där i urtiden. Det verkar som att mina anförvanter på svärdssidan varit utspridda här och där i södra bergslagen. Jag har alltid tänkt att de varit bönder. Men jag tror också att i mitt fall är spinnsidan förmodligen mera spännande, och kanske härligt mindre präktig.
Stefan frågade en gång om jag inte skulle DNA-testa mig, som också du gjort, men mitt svar blev ett kategoriskt ”Nej!” Han log och konstaterade att om Gisle gör det, då följer du också med. ”Ja”, replikerade jag, ”och du har fått en fiende.” För att jag ska DNA-testas ska det ske under yttre tvång.
Jag log åt dina ord om ditt fullmatade schema, och tänker tillbaka på El-Uffes lakoniska svar vid ett fikabord på den mellanstora fabriken i norra Uppland. Han var själv pensionsmässig, men gnetade på. Han ville bygga ett nytt staket runt tomten, och fick gnuttan gliringar av gubbarna på verkstaden för att inget hände. Någon sade: ”Du har pengar, varför inte städsla en pensionär att göra jobbet, så sipper du.” Svaret blev: ”Det finns väl för fan ingen pensionär som har någon tid över!” Och jag har samma minnen från min far, som avled för ett år sedan. Innan han rasade ner i sjukdom, ett par år innan han skulle fylla nittio, kunde man ringa till honom och oftast få svar som: ”Jag har så innihellvitte mycket att göra.”, eller ”Ida’ har jag slitit som ett djur.” Beroende på vilken tid på dagen man telefonerade.
P.s. Har du fått tillbaka funktionen att skåda bakåt när det gäller kommentarer till gamla inslag? Nåja, jag skriver bakåt i alla fall.
Per-Johan Nylund
Som sagt, mycket att stå i senaste veckan varför bloggen fått stå tillbaka lite men nu skall jag som prio nummer ett ta hand om kommentarerna. Tyvärr ser jag inte på ett enkelt sätt när det kommer nya kommentarer varför jag måste gå in på mitt konto och kolla.
Som jag fattar är du av princip emot DNA-testning. Principer är viktiga men ofta omfattas de inte av alla andra vilket i värsta fall kan ge fiender för livet. Själv ser jag det som en kul grej som man inte skall ta alltför bokstavligt. Vem vet, om 50 år är detta blaha blaha.
Ingen har så mycket att göra som en pensionär, är ett stående uttryck. Låt säga att pensionären har upptäckt att hen inte alltid behöver ställa upp på sådant som inte intresserar. Eller att pensionären har fullt upp med att ta det lugnt. Inte att förglömma alla tupplurar som skall klaras av.
Erik Forsling
Jag är absolut inte principiell motståndare till frivillig DNA-testning, utan bara kategorisk motståndare till att jag personligen ska testas. Dessutom har inte de kommersiella företag som gör test för t.ex. släktforskning samma regelverk som myndigheter, utan kan använda sina resultat som handelsvara. I vissa länder har f.ö. myndigheter som polisen börjat använda sig av de kommersiella företagens resultat, och det vill också svensk polis få tillstånd att göra. Jag har inget i belastningsregistret, och inte heller något dolt som borde in där, men som sagt, ska jag personligen DNA-testas – då ska det ske under tvång av en myndighet som inte har rätten att göra resultatet till en handelsvara.
Om femtio år har jag varit avliden sedan låång tid tillbaka. Men i bästa fall inte delat ut mitt DNA.
Per-Johan Nylund
Ja, det vore ju förskräckligt om du DNA-testades mot din vilja. Det vore ju rena 1984. Jag tror du slipper, om nu inte de som vill ha ett totalitärt styre vinner. De finns men har ännu inte tillräcklig styrka. Så vi simmar lugnt tills vidare!
annepauline
Vet du om det finns någon bok skriven om ”vandringen” fram och tillbaka över Kvarken? Finns det alls nånting skrivet? Det finns det väl säkert men jag har inte hittat någonting. – Härlig bild den lila, så där kan det se ut ibland. Som vanligt är ladan min favorit. Vet du att det finns en bok som heter Den österbottniska ladan? Det är en väldigt trevlig och charmig bok.
Per-Johan Nylund
Nej, det vet jag inte men samma tanke har jag, att söka vilken litteratur som finns i ämnet. Det är kanske där man skall börja. Jodå, Den österbottniska ladan finns i min bokhylla.